Gubbväldet strikes back? Feminists move forward

avatar

Igår presenterade LO rapporten ”Jämställd representation 2013. Om kvinnors och mäns inflyande och makt i LO”. Rapporten är en genomgång av hur stor andel kvinnor och män som finns på beslutsfattande och andra inflytelserika poster inom LO och LO-förbunden, centralt och lokalt. Samtidigt presenterades också det uppdrag som en arbetgrupp inom LO-styrelsen fått för att komma med förslag till åtgärder för en mer jämn fördelning av makt och inflytande mellan könen. Rapporten är en del av LOs arbete för att stärka en facklig feministisk strategi såväl externt i verksamhet och politiska krav, som internt i den fackliga organisationen.

Kartläggningen visade på två parallella, och delvis motstridiga, mönster. För det första att kvinnor har fått större makt och inflytande sedan den senaste undersökningen gjordes, 2002. På såväl såväl central, regional och lokal nivå har kvinnors representation ökat. Som starkast är utvecklingen är utvecklingen i den högst beslutande organen: LO-kongressen, förbundskongresserna och repskapen. Även inom LO-distriktens, förbundens och avdelningarnas styrelser har andelen kvinnor ökat (även om män fortfarande är tämligen överrepresenterade).

Den andra slutsatsen går i andra riktningen. Ju färre platser och ju större inflytande ett organ har, desto mer troligt är det att ledamöterna är män.  LOs ledning, styrelse och avtalsråd är tydligt mansdominerade. Till viss del kan det förklaras av den könsuppdelade arbetsmarknad som förbunden verkar på, och av förbundsstruktrukturen. 10 av 14 LO-förbund är tydligt mansdominerade, medan tre förbund är kvinnodominerade och ett har en jämn könsfördelning. Det institutionella förutsättningarna är sådan att förbunden representeras av till exempel ordföranden i LOs styrelse och avtalssekreteraren i avtalsrådet. I kraftigt mansdominerade och tradtionellt manligt präglade yrkesförbund finns få kvinnor på ledningsnivå. De manligt dominerade förbunden har fler poster att fylla och man fyller dem med än. De kvinnodominerade förbunden har dels markant färre poster att besätta inom dessa LO-gemensamma organ. Dessutom har kvinnodominerade förbund generellt fler män på högre poster inom sina organisationer, så ibland blir mansdominansen ännu starkare än vad könstrukturen i förbunden ger fog för.

Mönstret slår även igenom i förbundens ledningar. Kartläggningen visar att det sammanlagt finns färre kvinnor (10) i förbundens ledningar än det finns förbund (14). Det är iögonfallande, även med hänsyn till att förbunden är så könsuppdelad som de är.

Rapportens resultat presenterade och diskuterade på ett seminarium på LO den 6 nov. Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård och statsvetaren Lenita Friedenvall, expert på representationsfrågor, menade att LO inte är unika. Överrepresentationen av män på positioner med makt är generell för hela samhället. Däremot är det problematiskt att en organisation som företräder en och en halv miljon medlemmar varav ungefär hälften är kvinnor inte på allvar fångar upp de villkor och den erfarenhet  dessa står för (med det inte sagt att kvinnor är en homogen grupp).

Färre kvinnor än män har gått på ett fackligt möte under det snaste året. De kvinnor som inte går på möten säger att det är för att de inte har tid, män som avstår anger att det beror på att de inte är intresserad av fackligt arbete. Det är en väsentligt skillnad. Det finns ett intresse för fackligt engagemang bland kvinnor som av olika anledningar inte realiseras. Vad kan facket göra för att underlätta kvinnors fackliga engagemang? Utan ett inflöde av engagerade kvinnliga medlemmar lär man aldrig kunna förändra könsfördelningen på toppostionerna inom LO och förbunden. Det lär vara tillräckligt svårt även med. Det krävs en lyhördhet för hur organisation och arbetsformer måste ändras för att vara inkluderande, att skapa rum dit det är självklart att även kvinnor har tillträde. Lina Thomsgård poängterade att när kvinnor väljer att ta del i ett sammanhang med makt och inflytande trots att de ”skulle kunna” beror det oftast på sammanhanget och inte på kvinnorna själva. Rummet är inte öppet på riktig.

Reaktionen på rapporten i vissa borgerliga tidningar var syrlig och väntad. Expressen drämmer till med ”LO-gubbarnas sammansvärjning” och ironiserar över Karl-Petters Thorwaldssons krav på kvotering till bolagsstyrelser när situationen i LO ser ut som den gör. Svenska Dagbladet menar att rapportens slutsatser är dystra men inte oväntade.

Jag är inte särskilt bedrövad över sakernas tillstånd. Till skillnad från de borgerliga ledarsidorna och näringslivsorganisationerna är LO uppenbarligen berett att dra ned byxorna på sig själv, titta sig i naveln och se vad som behöver göras. Under det första kvartalet nästa år ska styrelsens arbetsgrupp presentera ett handlingsprogram för att öka jämställdheten i LO. Gubbväldet må slå tillbaka. Men, feminists move forward.

Webbsänt LO-seminarium (LO Play)

Etiketter: , , , , ,