I den skattefinansierade välfärden hava vissa av oss ett nytt Indien….

avatar

På 1600-talet myntade Axel Oxenstierna uttrycket ”I Norrland hava vi inom våra gränser ett Indien, blott vi förstå att bruka det”. Det blev startskottet för exploatetringen av Norrland. Naturresurser utvanns och fraktades söderut i sann kolonial anda. Skogen, malmen och vattenkraften skapade inkomster inte bara för statsmakten utan också för rika träpatroner och utländska (främst engelska) kapitalintressen.

Här kan vi se tydliga paralleller till dagens offentligt finansierade välfärdsverksamhet, som länge ansågs bygga på en annan logik än den som råder på marknaden. Men under 1980-talet skedde stora strukturella förändringar i världsekonomin som skulle få långtgående följder. Detta avspeglas exempelvis i det faktum att löneandelen, de senaste decennierna, sjunkit från ca 75-80 procent år 1975 till någonstans mellan 60-65 procent idag. Samtidigt har naturligtvis vinstandelen ökat. Men vinsterna har inte använts till uppbyggnad för framtiden, tvärtom har investeringarna sjunkit under samma period. Istället för att investeras i den reala ekonomin ansamlas idag ett växande överskottskapital i den finansiella sektorn.

Ett antal internationella forskare pekar på riskerna med denna utveckling. De varnar för långsiktigt negativa samhällsekonomiska konsekvenser, p.g.a. att de ökade inkomstskillnaderna och ojämlikheten som blir resultatet av den rubbade maktbalansen mellan arbete och kapital. Detta skapar också ett lättrörligt finansiellt överskottskapital, som driver fram ständiga risker för ”bubblor” och mera djupgående kriser. I en IMF-rapport från 2010 lyfter exempelvis Michael Kumhof och Romain Rancière fram den växande inkomstojämlikheten och löntagarnas försvagade maktställning som en viktig orsak till finanskrisen i USA 2007/08.

Det ackumulerade överskottskapitalet skapar dessutom en ökad press på att ”öppna upp” nya marknader. Detta blir så småningom en stark drivkraft bakom den avreglerings- och privatiseringsvåg som drar fram över västvärlden med allt starkare kraft från 1980-talet och framåt. Precis som Norrland en gång ”öppnandes upp” för exploatering öppnas idag skattefinansierad välfärdsverksamhet upp för privat riskvilligt kapital, som söker snabbast möjliga avkastning. Dogmen som trummas in är att statliga företag och offentliga verksamheter per definition är ineffektiva och att enda sättet att få dem att fungera bättre är att lära av marknaden eller allra helst helt överlåta verksamheten åt den privata sektorn.

Den amerikanske forskaren David Harvey beskriver, i boken Kapitalets gåta och kapitalismens kriser, detta skede i historien: ”Allmännyttiga funktioner som vatten, el, telekommunikationer, transporter, för att inte tala om bostäder, utbildning och sjukvård – allt skulle utsättas för den privata företagsamhetens och marknadsekonomins välsignelser. I vissa fall kan effektivitetsvinster ha uppnåtts; i andra fall blev det inte så. Obestridligt är emellertid att de entreprenörer som tog över de offentliga tillgångarna, ofta till rabatterat pris, snabbt blev miljardärer.”

I dagens Dagerns Industri (DI) kan vi se hur internationella riskkapitalbolag ”skär guld med täljkniv” framförallt när det gäller boende för ungdommar som på olika sätt är utsatta och som finns på de så kallade HVB– eller LSS-hemmen. Det handlar om miljardvinster och vinstmarginaler på mellan 30 och 60 procent.

DI har rankat de mest vinstgivande bolagen. I topp över Sveriges mest vinstrika privata vårdbolag syns HVB- och familjehemsbolaget Attendo Individ och familj, som är ett dotterbolag till vårdjätten Attendo, som i sin tur ägs av riskkapitalbolaget IK Investment Partners. På andra plats finns den förre s-riksdagsledamoten Jan Emanuel Johanssons gamla HVB-bolag, som den förre s-finansministern Pär Nuder hjälpte att sälja till Frösunda för fyra år sedan. Frösunda, i sin tur, ägs av riskkapitalbolaget HG Capital. Och så där rullar det på…

I Norrland hava vi inom våra gränser ett nytt Indien”, sade som sagt Oxenstierna. I den skattefinansierade svenska välfärden hava tydligen idag internationella riskkapitalbolag sin motsvarighet. En ny marknad har öppnat sig för exploatering. Att vinstjakten rörande HVB- och LSS-hemmen hittills legat i någon form av medieskugga – när man jämför med den exponering vården skolan och barn- och äldreomsorgen fått – beror antagligen på att de aktuella brukarna inte är särskilt ”medelklassrelevanta” och har låg social status. Här talar vi om de allra mest utsatta av oss, barn med en tuff social bakgrund eller med någon form av funktionsnedsättning.

Av politiska-etiska skäl kan vi inte låta opinionsvinden avgöra och bara släppa iväg detta politikområde och tillåta att det dräneras på skattemedel. Precis som kreditupplysningsföretaget UC, som gjort analysen, konstaterar så indikerar de höga vinstnivåerna på området att ”kommunerna kan ha goda möjligheter att förhandla fram bättre priser, vilket gynnar skattebetalarna.” Men ska detta ske krävs en högre grad av upphandlingskompetens hos kommunerna.

Dessutom bör man inse att det är utomordligt svårt att fastsälla var en önskvärd kvalitetsnivå ligger, något som riskerar leda till att vinstdriften sätts före uppställda kvalitetskrav och den grundläggande verksamhetsidén (se mitt tidigare blogginlägg). Därför är det viktigt att också HVB- och LSS-hemmen innefattas av den överenskommelse som regeringen gjort med Vänsterpartiet om framtida vinstbegräsningar i välfärdssektorn.

Riskvilligt kapital behövs. Men det behövs framför allt i andra delar av vår ekonomi. I välfärden ska vi se på varandra som medborgare med faställda rättigheter, inte som kunder med privat efterfrågan. Och då kan inte kommersiell exploatering av verksamheter för de allra mest utsatta av oss tillåtas.

****************************

Läs också: Eric Rosén i Politism som också tar upp vinstjakten rörande HVB- och LLS-boenden, Amanda Lindholm på Dagens Arena skriver på samma tema, krönika av Johanna Kronlid i Arbetet, Göran Greider diktar om den amerikanska fattigdomen, Olle Svenning skriver om den spanska vänstern, Åsa Lindeborg om att en stark kulturminister måste våga,

 

En reaktion på “I den skattefinansierade välfärden hava vissa av oss ett nytt Indien….

  1. avatarmbn

    Den enskildes finaskris kom tidigare… genom fk.. nollande.. av medborgaranas grundrätt… den krisen kvarstår än men bara med ett problem till rehab, k, arbetslöshet soml påföljd.. där lugnt påtala det påg sjukdoms ärendet som fk behagat dumpat undet sitt begrepp kund so urholkat rättens grund och en märkligt stegmodell..inte ens med hammare och spik passar medborgarna in i modellen… träldomen verkar bestå.. för sjuka fullt ut försäkrade medborgare vilket systemsfel … boken läkar intyget ger perspektiv och även kampen om sjukfrånvaron…genus perpektivet inom fk… är nog 16000 talets häx bränning… så attan ser både systems fel klyftor alltid,,, tröstlöst överklagande till härskatna inom fk… som inte har några pappet…
    vad kommet här näst ? Det grymma spelet mot sjukdomsdrabbade sjukskriva fortsätter

Kommentarer inaktiverade.