Kjöllers syn på socialförsäkringarna låser in DN i det blå skåpet

avatar

I Hanne Kjöllers värld (se DNs ledarsida idag) tycks det inte finnas några socialförsäkringar, bara bidrag och ”riktiga” (privata) försäkringar. Men kastar man bort de ideologiska nyanserna på detta sätt förloras samtidigt insikten om att det faktiskt var socialliberaler som Adolf Hedin som tillsammans med arbetarrörelsen en gång spred och förankrade socialförsäkringstanken i vårt land.

Tillsammans med andra socialliberaler som S A Hedlund och den samlade fackliga och politiska arbetarrörelsen arbetade Adolf Hedin, strax innan förra sekelskiftet, envetet för att bygga upp ett starkt socialförsäkringssystem – som skyddade när olyckan var framme och dämpade arbetslöshets-och sjukdomsoron i svenska arbetarhem.

Vad socialförsäkringens pionjärer insåg, och som Kjöller tycks sakna kunskap om, är att det faktiskt är och bör vara tydliga skillnader i flera viktiga avseenden mellan privata marknadsförsäkringar (”riktiga” försäkringar enligt Kjöller) och socialförsäkringar. Den grundläggande skillnaden handlar om riskdifferentierade eller riskutjämnade avgifter. I en marknadsförsäkring utgår man från aktuariella antaganden, där varje individ betalar en premie utifrån den beräknade individuella risken. Den med högre risk betalar alltså en högre premie. I en socialförsäkring däremot strävar man i stället efter att utjämna avgifter mellan individer. Alla får betala samma premie som andel av inkomsten. Försäkringstagare med låga risker kommer då att subventionera dem med höga. För pionjärerna var detta motiverat inte minst för att skapa social sammanhållning.

I denna typ av system finns alltså en inbyggd solidaritets- eller omfördelningstanke. Detta förklarar även kravet på att ingen, till skillnad från i en privat marknadsförsäkring, får nekas att delta i försäkringen beroende på alltför hög risk. I en socialförsäkring krävs dock att man deltar i arbetskraften. Utifrån dessa grundpremisser är tanken att alla skall få vara med och alla skall behandlas lika, dessa ambitioner kan sägas utgöra de grundläggande motiven för socialförsäkringarna.

Men socialförsäkringarna skiljer sig inte bara från de privata marknadsförsäkringarna de skiljer sig även från bidragssystemen, så som exempelvis som barn-, bostads- och ekonomiskt bistånd (socialbidrag). I ett socialförsäkringssystem ska det, till skillnad från i ett bidragsssystem, finnas tydliga samband mellan avgifter och utgifter. Detta gäller såväl på individ- som på samhällsnivå. Det är alltså det framtida inkomstbortfallet som försäkras. Skälet är att man även när olyckan är framme ska kunna upprätthålla sin levnadsstandard och slippa ”gå från hus och hem”.

Sådana standardtrygghetsystem har – till skillnad från exempelvis grundtrygghetsystem där alla får ett enhetligt och inte ett inkomstrelaterat ersättningsbelopp – visat sig skapa en högre grad av legitimititet och tilltro hos hela befolkningen. ”Låga ersättningar ger fattiga system”, som nobelpristagaren Amartya Sen en gång uttryckte det. Risken med offentliga system med låga och sänkta ersättningar är dessutom att privata försäkringsalternativ växer fram i det vakuum som uppstår när det offentliga rullar tillbaks sina åtaganden. Ytterst handlar det om att vårda den långsiktiga tilltron till hela välfärdsstaten.

Vår moderatledda regering har mycket strategiskt på flera centrala punkter förbrutit sig mot tanken på försäkringsmässighet. Inte minst handlar det om att man medvetet sänkt inkomsttaken i våra viktigaste trygghetsförsäkringar. Samtidigt använder Anders Borg systematiskt socialförsäkringarna som mjölkkossor och suger in sociala avgifter, som är avsedda att gå till vårt socialskydd, till den egna statsbudgeten för att sedan kunna sänka inkomstskatten. På detta sätt gör han successivt våra socialförsäkringar allt mindre försäkringsmässiga och allt mer bidragslika.

Ser man inte, i likhet med Kjöller och Borg, någon skillnad på socialförsäkringar och bidrag är det också svårt att se det destruktiva i denna process. Vårt socialskydd, med de låga inkomsttaken, är idag på glid bort från tanken på försäkringsmässig standardtrygghet. Snart tvingas vi nog börja tala om att vi de facto har ett bidragslikt grundtrygghetssystem, eftersom så få idag faktiskt får en inkomstrelaterad ersättning.

För mig är det lite svårt att förstå att DNs ledarredaktion, i socialförsäkringsfrågan, så enkelt låter sig ledas av Hanne Kjöller rakt in i det ”moderatblå skåpet”. Det stolta socialliberala arv, som grundlades av Adolf Hedin och S A Hedlund, förskingras då i några enkla penndrag. En nyanserad samhällsanalys ersätts av en svart-vit och nyliberal kravretorik som dessutom ofta ”skjuter från höften”. Inte minst blev detta tydligt när Kjöller nyligen i bokform försökte sprida felaktiga uppgifter om den cancersjuke krögaren Erik Videgård och andra långtidssjukskrivna.

Tillsammans med moderaterna har Kjöller, precis som forskaren Björn Johnson en gång formulerat det, propagerat och verkat för en sjukförsäkringen som i praktiken är ”en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, i stället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.” Jag delar den bedömningen.

För Stefan Löfvén och oppositionen återstår, efter ett eventuellt regeringsskifte, en diger arbetsuppgift. Det handlar om att återställa förtroendet för våra viktigaste trygghetsförsäkringar och precis som arbetarrörelsen tidigare gjort skapa smidiga, moderna och hållbara offentliga försäkringslösningar som håller ihop samhället.

**********************************

Läs också:  Stefan Löfven, ”Arbetssökande” Örebro, ETC Örebro, Oscar Ernerot, Karlssons retningar, Johan Ernerot, Iréne Karlsson Sjöström, Leine Johansson, Paul Börje, Karl-Petter Thorwaldsson, Martin Moberg, Tomas Eneroth, Gustav Fridolin, Aftonbladet, SR Ekot, Dagens Arbete, Monica Green, Patrik Lundberg, Gotlands folkblad,

 

 

3 reaktion på “Kjöllers syn på socialförsäkringarna låser in DN i det blå skåpet

  1. avatarRobert Björkenwall

    En utmärkt text, Kjell, som jag läst med intresse och instämmande sen eftermiddag den 18 februari.
    kompisen Robert

  2. avatarmg

    Det är en konstig värld vi lever i nu! När myndigheters anställda ser och behandlar papper men inte människor!

  3. Pingback: Reinfeldts Sverige | Osunt

Kommentarer inaktiverade.