LOs utspel i ”vinstfrågan” – ett försök att skapa ordning och reda i välfärden

avatar

Igår var en ovanligt tuff måndag på jobbet. Orsaken är naturligtvis den kritik som LO fick efter utspelet i Dagens Nyheter. Många av mina vänner till vänster hörde av sig och levererade en bitvis mycket hård kritik. Inför denna vill jag vara ödmjuk. Visst kan man diskutera enskilda formuleringar, timing och tidpunkt för utspelet. Men jag vill ändå försöka förklara bakgrunden till LOs uppfattning i den aktuella frågan, framför allt utifrån de olika aspekter och invändningar som kommit upp i diskussionerna.

Några har i likhet med Aftonbladets ledarsida och DN hävdat att vinstfrågan inte är något för arbetsmarknadens parter att lösa. Visst finns det en poäng i detta resonemang. Men vad man då glömmer bort är att LO historiskt varit med och tagit samhällsansvar i olika breda uppgörelser på centralnivå. Detta har ibland också gällt välfärdspolitiken, som ju i grunden är en bred medborgarfråga. När politiken inte klarat av att hitta fram till lösningar som är bra för de breda löntagargrupperna har LO många gånger gått fram utanför lagstiftningens rågång. Det gäller exempelvis rörande pensionerna, sjukförsäkringen eller föräldraförsäkringen. Där har olika avtalslösningar eller andra former av tilläggslösningar blivit aktuella eller så har LO på olika sätt varit med vid utformningen av det offentliga systemet. Visst kan man kalla detta för en korporativ modell, vissa forskare talar också om den svenska modellen som en ”liberal korporativism” (se Bo Rothstein m.fl). Men det har varit en modell som varit framgångsrik och också haft en djup folklig förankring, just på grund av att facket utövat inflytande i olika former.

När det gäller frågan om vinster i välfärden har LO tagit fram ett eget förslag, som alla 14 LO-förbund enigt ställt sig bakom. Förslaget går ut på att staten via lagstiftningen anger att det normala för välfärdsbolag är ett vinstuttag motsvarande statslåneräntan + en procent och att bolaget ska drivas utifrån allmänhetens bästa (samhällsbolag). Sedan kan kommunerna, via driftsavtal göra undantag från detta. Men då måste de motivera sina undantag. Därmed tror vi att väl underbyggda, lokalt anpassade och förankrade steg i riktning mot att få ordning och reda i välfärden kan tas. Detta innebär att kommunerna i vår modell faktiskt kan tillåta privata aktiebolag med vinstuttag. Men då måste de inför sina väljare motivera varför de tillåter att skattepengar går till privata vinstuttag. Så är det. Skälet till LOs stegvisa reformism i frågan är bland annat att vi inte med ett ”alexanderhugg” vill riskerara driftsstörningar som går ut över brukarna, som ofta befinner sig i en utsatt situation. Visst, förslaget är inte lika radikalt som Vänsterpartiets. Men inte desto mindre är vårt förslag ett tydligt steg bort från dagens vinstdrift och kommer också på sikt att skapa en större ordning och reda i välfärden.

Här är det dessutom viktigt att vara extra tydlig tror jag. LO viker inte från sitt kongressbeslut och sitt förslag efter gårdagens utspel i DN. Men det har nu gått ett år sedan LO presenterade sitt förslag och det enda vi hittills sett från politiken är tämligen innehållslösa retoriska utspel, utan något större konkret praktiskt innehåll. Därför vill LO-ledningen nu se om man kan komma vidare förhandlingsvägen.

LO-ledningen föreslår naturligtvis inte att vi ska begränsa vinsterna i välfärden genom kollektivavtal. Istället handlar det om en bredare överenskommelse där ett antal grundläggande principer fastslås. Ett sådant exempel är att vill man driva välfärdsverksamhet med anställda då ska man också ha kollektivavtal och de privatanställda ska vara tillförsäkrade samma meddelarskydd som de offentliganställda har idag. Med SKL med på en bred överenskommelse tror vi faktiskt detta är möjligt att uppnå.

Vad det handlar om är alltså att bygga upp en typ av överenskommelse med välfärdens viktigaste aktörer, utifrån ungefär samma ”tänk” som legat bakom den s.k. etiska plattformen för vård och omsorg. Vad LO-ledningen vill är att en sådan överenskommelse också ska inbegripa en reglering av vinster, värdeöverföringar och etableringar. Dessutom bör skolan och förskolan ingå i överenskommelsen.

Det är ingen hemlighet att LO-ledningen efter att man presenterade sitt förslag för ett år sedan haft fortlöpande samtal med en rad olika aktörer på välfärdsområdet, såväl stora som små. Några av dem har sagt att de kan leva med vårt vinstbegränsningsförslag. Ja, en del av dem tycker till och med att det i sina bärande delar är ett rimligt förslag, som kan återge välfärden en del av det förtroende som förspillts i diverse välfärdsskandaler och skolkonkurser. Vad LO-ledningen nu gör är att känna dessa aktörers organisationer på pulsen. Är de lika insiktsfulla och pragmatiska som en del av sina medlemsföretag? Är de beredda att ingå en bred överenskommelse, tillsammans med LO, som exempelvis begränsar vinstuttag och värdeöverföringar och tar bort den absurda etableringsfriheten? Eller gör de som Vårdföretagarna och smäller igen dörren i ansiktet på LO? Ja, då har LO-ledningen med sitt utspel igår åtminstone bringat ökad klarhet i frågan och då återstår bara att driva vårt förslag som ett lagstiftningskrav.

Men det är möjligt att vi också i denna fråga, som i så många andra, i slutändan kommer att landa i en kombination av lag och överenskommelse. Vilken väg LO väljer att gå kommer den närmaste tiden att utvisa. Det hela är naturligtvis beroende av hur LOs vänner, medspelare, motparter och meningsmotståndare reagerar på gårdagens utspel.

**********************************

Läs också:  Anders Lindberg, Johan Sjölander, SVT Nyheter, Johan Westerholm, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Jonas Sjöstedt, Lena Sommestad, Olov Abrahamsson, Yonna Waltersson, Johans Westerholm