Man kan inte piska människor till friskhet

avatar

Den senaste tiden har en hel del både intressant och bekymmersam statistik rörande sjukförsäkringen publicerats. Då tänker jag inte enbart på de uppgifter från Försäkringskassan som kom igår, som visar att i juli i år var det ca 1500 fler sjukskrivna än när regeringen sommaren 2008 sjösatte sin stora sjukförsäkringsreform, kallad för ”rehabiliteringskedjan”. Vad denna reform åstadkom var att under ungefär två år förlänga den trend med fallande sjuktal som inletts fem-sex år tidigare.

Just nu ser vi dessutom en dramatisk ökning av antalet unga som beviljas aktivitetsersättning (sjukersättning för de under 30 år). Jämfört med 2004 är det idag dubbelt så många ungdomar som nybeviljas aktivitetsersättning. Visserligen är det färre vuxna idag som får sjukersättning jämfört med 2008. Men har dessa kommit närmare arbetsmarknaden? Knappast.

Drygt 70 procent av ökningen av den totala arbetslösheten, mellan augusti 2012 och samma tid i år, beror på att gruppen med funktionsnedsättning ökar enligt Arbetsförmedlingens senaste rapport. Det handlar om att personer som blivit av med sin ersättning från sjukförsäkringen nu i aldrig tidigare skådad omfattning förs över till Arbetsförmedlingen. Få av dem har idag en chans på den reguljära arbetsmarknaden. De långtidsparkeras på Arbetsförmedlingen, först som långtidsarbetslösa sedan som deltagare i något lågkvalitativt program (Fas 3).

Vad regeringens politik konkret inneburit är alltså att man skickat in dessa människor i en rundgång mellan olika myndighetsskyltar, samtidigt som de hålls fast långt ifrån den reguljära arbetsmarknad där de tidigare ingick. Fackförbundet kommunal har dessutom för en tid sedan i en rapport visat att ungefär 80 procent av de kommunalare som utförsäkras blivit fattigare när de överförts till Arbetsförmedlingen.

Innan dessa människor utförsäkrades från sjukförsäkringen var det faktiskt rätt så många som arbetade. Ungefär 35 procent av dem som utförsäkrats fram till mitten/slutet av förra året (2012) hade ersättning från Försäkringskassan på del- eller halvtid. Hur mycket dessa deltidsfrånvarande jobbade är omöjligt att exakt fastställa, eftersom Försäkringskassans statistik inget säger om arbetsutbudet. Förmodligen arbetade en relativt stor grupp av dessa på den del som ej ersättes av Försäkringskassan.

När det gått ungefär ett år efter utförsäkringen ser det helt annorlunda ut. Av de utförsäkrade är bara 2 procent i ett osubventionerat arbete ca 14 månander efter utförsäkringen (se ISF rapport 2013:6). Då ingår även springvikariat, deltidsanställningar, korta och osäkra anställningar i denna siffra. Ytterligare ca 8 procent befinner sig i någon form av subventionerat arbete (lönebidrag osv.). Av allt att döma är alltså rehabiliteringskedjans jobbeffekt negativ, dvs de som utförsäkrats arbetar i lägre utsträckning efter utförsäkringen än före.

Det vore därför klädsamt om regeringen en stund stannade upp och reflekterade över dessa siffror. Helt klart pågår just nu i detta land ett socialt och politiskt experiment med utsatta människor. När man granskar utfallet är det direkt förskräckande. Många sjuka människor och deras anhöriga har farit mycket illa. Var det verkligen värt priset att, trots en massiv kritk från de tyngsta remissinstanserna, driva igenom de nya och hårdare sjukreglerna?

Även om regeringen vid ett flertal tillfällen försökt att lappa och laga i den rättsosäkra regelverket återstår fortfarande stora systemfel. Det är svårt att undgå att dra någon annan slutsats än att de utgångspunkter och de antaganden som ligger till grund för denna experimentpolitik brister. Politiken saknar helt enkelt en realistisk och  kunskapsbaserad grund, som utgår ifrån hur såväl samhälle som människor faktiskt fungerar.

Ska vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar arbetslinje får vi inte väja för att bygga ut företagshälsovården, det långsiktiga och strukturella arbetsmiljöarbetet, rehabiliteringen och omställningsstödet. Det handlar om att förstärka vägarna tillbaks till arbetsmarknaden för dem som en längre tid tvingats stå utanför. Här finns det inga omvägar eller enkla lösningar. Det går inte att piska människor till ökad friskhet.

****************************************

Läs också: Martin G Moberg, Alliansfritt Sverige, Anders Linberg, Olov Abrahamsson, Kristina Mårtensson, Jonas Sjöstedt, German Bender, Lena Sommestad, Marika Lindgren Åsbrink, Roger Jönsson, Robert Björkenwall, Solrosuppropet, Johan Westerholm, Helle Klein, Daniel Swedin, Flemming Kristenssen, Gunvor G Ericsson, Martin Klepke

Etiketter: , , , , ,

3 reaktion på “Man kan inte piska människor till friskhet

  1. avatarFredrik Sjölin

    Man kan inte heller piska LO:s medlemmar att rösta
    på S i nästa val om de har andra alternativ.

  2. avatarAnna-Lena

    Intressant läsning!
    Du skriver att det är fler sjukskrivna nu än sommaren 2008, då sjukförsäkringsreformen gick igenom.
    Jag undrar om alla de som är utförsäkrade, som försörjes av sin familje, är en egen grupp som inte tas med i den här statistiken. Om de ingår i en egen grupp parallellt med sjukskrivningsgruppen, så blir intrycket att det är fler sjuka i Sverige än vad det var sommaren 2008. Är det så?
    Om det är så att det inte finns full statistik på de som är så sjuka att de inte kan arbeta, så blir bilden att det har gått fel väg med folkhälsan.
    Då kommer Medel Svensson livssituation annorlunda än tidigare. De hundralappar som tjänas in vid skattesänkningar måste då sparas till en buffert som trygghet vid långvarig sjukdom eller arbetslöshet. Ingen räknar med att bli sjuk, men alla kan drabbas. Det kan komma en dag då det inte är nog med viljestyrke längre, och då tålamod är det bästa vi har.

Kommentarer inaktiverade.