När ”sjukpenningtalstalibaner” och högerlobbyister larmar – var källkritisk!

avatar

Ju närmare valet vi kommer ju mer högljudd kommer förmodligen den välfärdspolitiska debatten att bli. I de välfärdspolitiska frågorna finns tydliga ideologiska skillnader mellan höger och vänster. Vänstern har traditionellt sett välfärdsstaten som ett värn mot marknadskrafternas tendens att slita isär samhället. För vänstern har välfärdsstaten varit ett viktigt verktyg för att skapa ett mer solidariskt och jämlikt samhälle.

Högern har däremot sedan lång tid tillbaks försökt teckna bilden av att Sverige har världens mest generösa välfärdsstat och att kostnaderna ”exploderat”. Högerns form av ”arbetslinje” handlar om att skära ner på ”bidragen”, vilket de oftast felaktigt kallar alla typer av socialförsäkringar, för att ”öka incitamenten för fler att ta arbete”.

När det gäller bilden av den ”allt för stora och allt för generösa svenska bidragsstaten” finns det dock all anledning att idka källkritik. Går man till källorna – exempelvis Försäkringskassans, SCBs och Eurostats statistik – växer en betydligt mer mångfacetterad och nyansrik bild fram än den som dominerar i samhällsdebatten.

När det exempelvis gäller sjukförsäkringen kan vi, tvärtemot en del uppgifter i media, se en trendmässig minskning under hela 2000-talet. Ser vi till den totala sjukfrånvaron (ohälsotalet)* har vi faktiskt aldrig under 2000-talet legat på en så låg nivå som vi ligger på just nu (se nedanstående diagram). Som högst var den totala sjukfrånvaron år 2003, då den låg på 43,2 dagar. Förra året (2017) var motsvarande siffra nere på 26,2 dagar. Utvecklingen pekar som framgår av diagrammet fortsatt neråt.Ungefär på samma sätt ser det ut om vi tittar på sjukpenningen, där ser vi en tydlig minskning sedan 2016. Den extremt låga nivå som vi ser för år 2010, då sjukpenningtalet* låg på 6,0 dagar, förklaras av att då fick det strama regelverk som infördes av alliansen 2008 ordentligt genomslag. Vad vi ser här är alltså effekten av deras nyliberala systemskifte i sjukförsäkringen.

Efter 2010 har reglerna för sjukpenning justerats något, bland annat har alliansregeringen infört ett antal undantagsregler och den nuvarande regeringen  har avskaffat den bortre tidsgränsen för sjukpenningen (stupstocken). Men fortfarande är ändå större delen av borgarnas ”rehabkedja” från 2008 orörd och intakt, vilket är grunden för kritiken mot bristerna i regelverket från läkare, försäkrade, fackliga organisationer m.fl.

Trendmässigt minskar alltså såväl den totala sjukfrånvaron (ohälsotalet) som sjukpenningfrånvaron (se de rödmarkerade trendlinjerna i ovanstående diagram). Denna utveckling gäller dock inte enbart de olika måtten som rör sjukfrånvaron. Vi kan se ungefär samma långsiktiga utvecklingsmönster om vi studerar statens utgifter för socialförsäkringarna i stort.

Eftersom Sverige har ett inkomstrelaterat socialförsäkringssystem måste vi naturligtvis ta hänsyn till inkomstökningarna när vi analyserar hur kostnaderna utvecklats över tid. Ett allmänt vedertaget sätt bland välfärdsforskare att väga in denna aspekt är att relatera utgifterna för socialförsäkringarna till bruttonationalprodukten (BNP = värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land under ett år). Detta mått visar hur stor del av de värden vi skapar som går till socialförsäkringarna.

Sätter vi socialförsäkringarnas utgifter (exklusive pensionssystemet) i relation till BNP ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. I samband med den statsfinansiella krisen i början av 1990-talet började socialförsäkringarna att minska i relation till BNP. Detta har hållit i sig fram till idag. I början av 1990-talet låg utgifterna för socialförsäkringarna strax under 10 procent av BNP. År 2016 var motsvarande siffra 5,2 procent av BNP (se diagram på sidan 14 i Socialförsäkringen i siffror 2017).Utvecklingen ser ungefär likadan ut när vi analyserar utgifterna för sjukdom och funktionsnedsättning (utgiftsområde 10 i statsbudgeten). Också här ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. Vi satsar alltså en allt mindre del av de värden vi skapar på det allmänna försäkringsskyddet som träder in vid sjukdom och funktionsnedsättning. Här har vi faktiskt sett mer än en halvering av utgifterna i relation till BNP, från strax under 7 procent år 1989 till ca 3 procent år 2016 (se diagram på sidan 16 i Socialförsäkringen i siffror 2017). Hur ser det då ut när vi jämför Sverige med övriga europeiska länder? Här är ju den allmänna bilden i debatten och på borgerliga ledarsidor att vi ligger i topp. Men ser vi till de samlade offentliga transfereringarna (utgifter för socialförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och det ekonomiska biståndet) i förhållande till BNP stämmer inte detta. Vid en jämförelse med övriga europeiska länder kommer Sverige först på 18:e plats. Vi ligger alltså någonstans i mitten. Såväl Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Finland, Danmark, Belgien, Österrike som Frankrike m.fl. satsar en högre andel av sin BNP på offentliga transfereringar än vad vi gör (se Socialförsäkringen i Siffror 2017, diagram på sid 17).**

För vi upp analysen på en högre aggregerad nivå ser utvecklingsmönstret ungefär likadant ut. Den offentliga utgiftskvoten (de offentliga utgifternas andel av BNP) har minskat kraftigt de senaste decennierna. När Sverige gick med i EU 1995 hade landet de klart största offentliga utgifterna i relation till BNP inom EU. Närmare 64 procent av ekonomin utgjordes av offentliga utgifter. I den senaste sammanställningen från Eurostat, som avser 2016, var de offentliga utgifternas andel av BNP i Sverige knappt 50 procent, vilket innebär en sjunde plats i EU (läs mer här).

Samtidigt som detta skett har också skattekvoten*** (skatternas andel av BNP) minskat kraftigt – från 50,4 procent år 1990 till 43,9 procent förra året (läs mer hos SCB). En hel del skatter som framförallt träffar de allra rikaste av befolkningen har dessutom avskaffats helt. Det gäller såväl arvsskatt (2005), förmögenhetsskatt (2007) som statlig fastighetsskatt (2007). För företag har bolagsskatten sänkts från 52 procent på 1980-talet till 22 procent idag. Utöver detta har kapitalbeskattningen urgröpts och nya möjligheter att göra skatteavdrag införts, exempelvis ROT- och RUT-avdragen, som framför allt nyttjas av de mer välbeställda.

Sammantaget innebär de senaste decenniernas förändringar av skatte- och utgiftskvoterna att välfärdsstatens omfördelande förmåga har minskat, vilket ökat ojämlikheten. Omfördelningen har minskat både på utgifts- och inkomstsidan i statens budget. Det är mot denna bakgrund vi måste förstå uppgifterna om att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat allra mest och allra snabbast de senaste decennierna. Långsiktigt riskerar detta att allvarligt skada den svenska ekonomins tillväxtförutsättningar.

Enligt OECD hade Sveriges ekonomi kunnat växa med ytterligare sju procent mellan åren 1990 och 2010 om jämlikheten varit större . ”Detta utgör övertygande bevis på att ett åtgärdande av hög och ökande ojämlikhet är helt avgörande för att främja en stark och hållbar tillväxt och måste stå i centrum för den politiska debatten”, sade för några år sedan Angel Gurría, generalsekreterare för OECD (läs mer om detta här).

Summa summarum: När diverse ”sjukpenningtalstalibaner” och högerlobbyister larmar om en ”bidragsexplosion” finns det anledning att vara källkritisk. Ta deras alarmistiska retorik med en näve salt. Sanningen är snarare, tvärtemot vad de ofta påstår, att vi de senaste decennierna sett en ökad ojämlikhet växa fram på grund av en relativt omfattande nedmontering av viktiga allmänna försäkrings- och trygghetssystem. De forskare som studerat den svenska ojämlikheten är ense om att en viktig förklaring till utvecklingen är att omfördelningen via välfärdsstaten minskat, vilket gjort att skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare och mellan fattig och rik ökat i vårt land. Detta sliter isär samhället och skadar hela samhällsekonomin. Mer av jämlikhetspolitik gör däremot ekonomin mer dynamisk och konkurrenskraftig.

______________________________________________________

* Ohälsotalet och sjukpenningtalet är mått på hur många dagar under en tolvmånadersperiod som Försäkringskassan betalar ut ersättning vid nedsatt arbetsförmåga i förhållande till antalet försäkrade i åldrarna 16–64 år. Beräkningssättet och vilka ersättningar som ingår skiljer sig åt för de olika måtten. Ersättningar som ingår i ohälsotalet (också benämnd den totala sjukfrånvaron) är sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning. Ersättningar som ingår i sjukpenningtalet är sjukpenning och rehabiliteringspenning. Båda måtten baseras på antalet utbetalda nettodagar. Med nettodagar menas att dagar med partiell ersättning omräknas till hela dagar, t.ex. två dagar med halv ersättning blir en nettodag. Sjukersättning och aktivitetsersättning har funnits sedan 2003, innan dess motsvarades dessa ersättningar av förtidspension och sjukbidrag.

**Att göra internationella jämförelser när det gäller olika trygghetssystem är alltid vanskligt. De olika trygghetssystemen samspelar med varandra på olika sätt och dessutom har man i olika länder valt olika systemlösningar, vilket försvårar eller omöjliggör relevanta jämförelser. I vissa europeiska länder använder man sig exempelvis av skattereduktioner för att möta välfärdsbehov som hos oss genererar utgifter för de offentliga transfereringarna.

*** Skattekvoten (SCBs begrepp) är en mer korrekt benämning på det som olika högerlobbyister systematiskt kallar för ”skattetrycket”. Syftet med att tala om ”skattetryck” är naturligtvis att betona beskattningens negativa sidor och skapa ett politiskt tryck att lätta på ”trycket”.

7 reaktion på “När ”sjukpenningtalstalibaner” och högerlobbyister larmar – var källkritisk!

  1. avatarTobias

    Ja du Kjell. Nu när valet närmar sig så blir nog uttrycken mer av bidragskaraktär än om försäkringar. Minns när man bytte namn på arbetslöshetsföräkringen till bidrag. Allt som är försäkringar kommer att få tilltalsnamnet bidrag i syfte att lägga dimridåer för det verkliga uttrycket för socialförsäkring eller arbetsskadeförsäkring.

    Sedan har vi statistik, förbannad statistik och lögn. Man kan använda det som passar.

  2. avatarGertie Gladnikoff

    En siffra som aldrig redovisas är den vinst som staten gör på socialförsäkringarna, alltså våra inbetalda premier som staten har tagit och delat ut till redan välbeställda.. Det vore intressant att se uppgifter om överföringarna från socialförsäkringarna har ökat i förhållande till hur utbetalningarna till sjuka och assistansbehövsnde mfl har minskat.

  3. avatarNyllan

    Tack,,, vi tycker faktiskt att skattetrycket är högt,,, vi utförsäkrade,, vi har betalt med allt,,, vi tar hela politiska arenan med en hel skopa salt,,där emot så har fri bevisbörda, medc underlag, svensk grundlag rättighetslag på vår sida,, inkomstbortfalls skyddet,,, som troligen ramlar bort inom it,,äcen sjukänmälan antagade inkomst,,
    Dock verkar vår fk ab samt förvaltningsdomstolar bestå av en evig röra ,,, blandande av div lagar, mallar, osv,,främt så vetkar trenden var utförsäkrings bonus,,,

    1997, 2003 ,2007, 2008… angreppet mot hela sjukförsäkringen
    Påminns om följande siffror 2003 … 10 miljder plus i sjukförsäkringen, 2006-2014 , hela 133 miljader plus,,

    Träldomen består inte okey,, så atta finns det siffer trixande,, tjosan systensfel vilken lögn.. detavsteg från rättens grund,,

  4. avatarClaes

    Senast idag läster jag om hur sjuka tvingas jobba och ni gör ingenting. Varför då, enkelt. Ni sitter samma båt som makten och ger till och med 30 miljoner till Sossarna, den beslutande makten. Släpp tagen om sossarna och börja agera för det ni är betalda för eller lägg ner er verksamhet för ni bli allt mindre trovärdiga.

    1. avatarMarie

      Det är väl ingen som inte förstår att sossarna är ansvariga för haveriet i sjukförsäkringen? Magdalena Andersson sa 2015 att det kommer stt bli indragningr i sjukförsäkringen och LSS för att finansiera massinvandringen. Jag var har varit sjuk sedan 2010, situationen har aldrig varit så vidrig som under nuvarande regering. 116 personer per dag utförsäkras nu, och vi hsr en stupsock vid 180 dagar alltså många flera än under alliansen med motiveringar som är helt bissara. Ni borde skämas LO ni har haft 3,5 år på er att påverka regeringen, ni vet exakt vad som pågår, ärendena i LOs rättskydd har ökat med 260%. Och uppe på det ger ni 30 miljoner till sossarna av våra pengar, dom pengarna skulle medlemarna behöva till rättskydd mot försäkringskassan. Dom flesta förstår någ att det inte kan bli mycket värre.

  5. avatarNyllan

    Det behövs en seriös etik,debatt om skett i systemet sedan 1995,,,inom sjukförsäkringen
    Försäkrade medborgare sjuksoms drabbade lämnas bakom all välfärd, försatt ut ur systemet,,
    Många har sedan 03 fått lämnat allt , det mkt märkligt process, 2008 parkerade på af,,
    Undrar hur länge till försäkrade skall behöva ” bråka” med fk, för få ut sin del av försäkringen för vi alla äro försäkrade, sjukskrivna,
    Vi är försäkrade i befintligt skick, fri bevis börda, medc vård pågår,, vi hade arbetagivare dock så innebar tyvärr rehab k införande att även detta tahis ifrån den enskilde,,,
    Detta är ynkedom på hög nivå,

    Systemet verkar verkligen ha gått fel i it röran,, betingstyrda kassor m som trologen bemannats av konsulter inhyrd med betinglön, det är skrämmande är tystanden kring vad skett och den enorma häxjakt, på enskilda deras proffsiga etiskvård, tyvärr är inte så mpmga rutor rätt i denna enomra omdtruktuering som skett,, det fanns få fuskare,, ja och inga att utreda, heller, och man har haft mkt sbråt från fk sida att följa grunden i sjukförsäkringen, och mkt svårt för mejsla ut rätt målgrupp för sk samverkan, ,,

    Sjukförsäkringen är en rättighets lag ingen ramlag vilket medför att man måste beakta rätten de flesta har den tom 65 år , med givetvis efterföljande sgi som skall följa löneutvecklingen,,,
    Hur många felhanterade som finns verkar inte systemet ha koll på,,, ute ur rullarna mellan stolarna

    Umeå professor Ruth Manneqvist haf flertal år påtalat att detta drabbar kvinnor mest, men givetvis drabbas även fler lågavlönade av drevet även män,, ,
    Konsekvensen blir etterstupat, tandlöshet, träldom,, flertal lever på närstående, som givetvis inte är någon fk , givetvis skall inte dessa behöva använda socialkontorer, heller tex akassa, det helt galet, inte heller kan man flytta människor till pensions systemet,, heller annat ej aktuellt bidrag,,

    Försäkringen gäller men hur attan tolkar fk ab svensk grundlag,, det verkat blir mkt affärsmässiga mest på sitta utföra onödiga utredningar, frasen du får överklaga är vid detta laget redigt sliten till vad? Jävig kassan? Förvaltningsrätten, som verkar redigt även de förda bakom ljuset. De lika lite kunnande i medc evidens som fk ab,, vi saknar rättshjälp,,facket, nekar detta,, för dyrt,,

    När gör om fk ab till en utbetalingskassa ,, allmän, givetvis, men lverlömna sjukdoms drabbade till mer mediterade led dvs etisk sjukvård som bör skall sköta detta , och där respekterar man medc, farmakologi och medborgarens grundrätt i enlighet med sjukförsäkringen,,, parterna överiga bör vackert repsketera sjukdoms drabbade medborgare, deras rättigheter,, vi mkt sorgsna över drevet dess konsekvenser

    Varför tiger systemet,? Det för märkligt att budskapet inte kommer fram, och inte ens en jo anmälan om systems felet 2011,från lo tco leden inte tas på allvar,, tyder på att man avskaffat rättsäkerheten och ordningen totalt,,

    Återställ ersätt, borde vara ledord ,, affärande och en marknads kassa håller mkt lågmkvalite i allt parian blir försärkade medborgare även kallas kund.

Kommentarer inaktiverade.