Om konsten att dölja sjuka klassklyftor…

avatar

Idag skriver DN återigen om sjukförsäkringen. Förra gången DN gav sig på den uppgiften gick det inte så bra. Den gången var man strax efteråt tvungen att be om ursäkt på den egna ledarsidan (läs mer om detta här).

Frågan är om man lärt sig särskilt mycket av tidigare misstag. Idag gör ledarskribenten om FK:s senaste statistik, för perioden 2002-2010, till ett belägg för att allianspolitiken på sjukförsäkringsområdet varit lyckad. Detta trots att FK:s rapportförfattare sjäv varnar för sådana långtgående slutsatser.

Även om DN denna gång inte för fram några direkt felaktiga uppgifter i sin iver att försvara regeringen och ”rehabiliteringskedjan”, lyser den sociala arrogansen ändå igenom: ”Visst kan det bakom siffrorna finnas människor som nekats sjukpenning, fast det – sett till deras tillstånd – hade varit rimligare om de fått sin ansökan beviljad. Men det fåtal som fallit mellan stolarna när sjukförsäkringen reformerats kan inte förklara den stora skillnaden från år 2002. Däremot finns det bakom talen garanterat människor som räddats från att bli sjukskrivningsskadade och förtidspensionerade. Det borde få större utrymme i diskussionen.”

Alla som följt sjukförsäkringsdebatten känner ju till att sedan 2002 har försäkringsvillkoren gång på gång skärpts, inte minst under regeringen Reinfeldts tid. Resultatet har blivit att fler utförsäkrats, gjorts försäkringslösa och hänvisats till att försörjas av anhöriga. Tyvärr är det knappast frågan om ett ”fåtal som fallit mellan stolarna”, så som DN:s ledarsida vill få oss att tro.

Att i synnerhet kvinnor i arbetarklassen med slitsamma jobb i allt större utsträckning nekas ersättning från sjukförsäkringen, trots att de enligt sig själva och behandlande läkare är för sjuka för att jobba, är ett uttryck för en kallhamrad klasspolitik. Det är knappast en effekt av en, ur folkflertalets synvinkel, lyckad politik. Istället illustrerar FK:s senaste statistik, på ett skrämmande tydligt sätt, hur tätt sammanflätade klass- och könsorättvisorna egentligen är.

Hittills har drygt 70 000 personer utförsäkrats bara för att de passerat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Många av dem kvinnliga arbetare. De flesta av dem har blivit väsentligt mycket fattigare pga den förda politiken. De utförsäkrade och deras familjer har i stor utsträckning fått betala ohälsan själva, framför allt beroende på sin position i klassamhället. 

Dessutom har andra, trots att de är sjuka och har läkarintyg på det, kastats ut ur försäkringen ännu tidigare. Många av dessa har inte ens fått chansen till arbetsanpassning eller en rimlig rehabilitering. De fyller nu istället på den växande grupp långtidsarbetslösa som står längst bort ifrån den ordinarie arbetsmarknaden.

När man läser vad DN skriver om sjukförsäkringen har man faktiskt lust att föreslå att fackföreningsrörelsen ska instifta ett (ironiskt) pris eller en ”hedersutmärkelse” för den som i skrift och analys under året bäst lyckats dölja de växande klassklyftorna. Fanns det ett sådant pris skulle både socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och DN-skribenten Hanne Kjöller vara givna medaljkandidater…

*********************************

Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4

Bloggat:  Alliansfritt Sverige om kortnytt, Ola Möller om borgarnas skolpolitik…, Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen, Lena sommestad om vikten av att ta kampen för en jämställd familjepolitik, Röda Malmö visar bilder från fabrik och köpcentrum, Röda Berget om Mc Donalds, Peter Andersson om Björklund o skoldebatten.

En reaktion på “Om konsten att dölja sjuka klassklyftor…

  1. avatargun

    Rolig idé att instifta ett pris. Lämpligt namn kan ju vara ”Bagdad Bob”, Mytomanius,Göbels (nazisternas propagandaminister). Jag har fler förslag:).

Kommentarer inaktiverade.