Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt

avatar

Trots att det sägs blåsa en feministisk vind över svensk politik idag talas det tyst om en av de absolut viktigaste könsmaktsfrågorna. Det handlar om sjukförsäkringen, där mellan 65 och 70 procent av de långtidssjuka och utförsäkrade (idag 86 000) är kvinnor. Därför är det glädjande att två framstående företrädare för arbetarrörelsen, LOs Ingela Edlund och Tankesmedjan Tidens Monika Arvidsson, idag lyfter upp sjukförsäkringsfrågan på den politiska dagordningen.

I DN (2014-06-02) framkom att i april i år fick 179 723 personer sjukpenning från Försäkringskassan. 117 752 av dessa var kvinnor. För kvinnor stod psykiska sjukdomar för 26 procent av sjukfallen över 14 dagar år 2013. Motsvarande siffra för sjukdomar kopplade till rörelseorganen var 24 procent. Här finns dessutom en betydande del som har s.k. samsjuklighet. Det så kallade sjukpenningtalet ökade med 9,6 procent mellan april förra året och april i år.

Analyserar man siffrorna lite mer på djupet blir mönstret tydligt. Sjukpenningtalet ökar för att anställda, inte minst på kvinnodominerade arbetsplatser, allt oftare möts av ökade krav och osäkrare anställningar. Samtidigt förväntas de ta ett större ansvar. Men med detta följer inte ökad makt. Tvärtom har de fått mindre makt över sin egen arbetssituation.

Detta leder sammantaget till ökad psykisk anspänning, som naturligtvis i ett andra steg genererar ökad psykisk ohälsa. Därom tycks landets stressforskare vara ense. Lägger vi till detta den fortfarande ojämlika könsfördelningen av hushållsarbetet och familjeansvaret, exempelvis för äldre anhöriga, växer bilden av en allt mer sjukdomsalstrande klass- och könsmaktsordning fram.

Allt för många av dem som slitit för att bygga upp detta land har blivit ”kanonmat” i alliansens systemskrifte. Enligt statistik från SCB har andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblats från 2004 till 2012 – från 10,3 procent till 30,2 procent. Ytterst medvetet har alliansen försämrat villkoren och skurit ner i våra trygghetsförsäkringar, vilket har gjort att försäkringarna under flera år genererat miljardöverskott. Pengar som alliansen sedan tagit och använt till skattesänkningar för dem som har jobb och är friska.

De flesta av de fattiggjorda är kvinnor. Många av dem är idag beroende av makens eller en annan släktings inkomst. Andra tvingas ta ut ålderspension i förtid och riskerar därmed att bli ”fattigpensionärer”. Det är sanneligen lätt att hålla med Yonna Waltersson på Dagens Arena om att sjukförsäkringsfrågan borde vara en av valets huvudfrågor.

Samtidigt har nog många av oss svårt att hantera sjukförsäkringsfrågan. Visst är det lätt att förtränga hela problemkomplexet. Frågan är ångestskapande, inte minst för att den ligger så nära det som oroar oss allra mest. Nämligen att vi själva, någon anhörig eller någon vi känner ska bli allvarligt sjuk. Samtidigt gör detta att när sjukförsäkringsfrågan i media kopplas ihop med någon av kött och blod, som vi kan identifiera oss med, får frågan en oerhörd genomslagskraft.

Ett exempel på detta är den betydelse som den allvarligt sjuka Annica Holmquist kom att spela i förra riksdagsvalet. Den diskussion som följde i spåren av det omänskliga regelverket, som Annicas svåra situation synliggjorde, gynnade de rödgröna partierna och missgynnade i motsvarande grad alliansen. Statsvetaren Nils-Eric Hallström anser till och med att alliansen förlorade sin egna majoritet i förra valet på grund av just sjukförsäkringsfrågan (Se Världen idag, 3 november 2010).

Utifrån ett fackligt perpektiv känns det viktigt att lyfta fram denna fråga, inte minst för att det i första hand är LO-förbundens medlemmar som drabbas av dagens orimliga och omänskliga sjukregler. Därför har LO nyligen tagit fram en ”vitbok i sjukförsäkringsfrågan”, som på enkel vardagssvenska beskriver vad som hänt och vilka de stora problemen i sjukförsäkringen är. LO har dessutom arbetat fram ett eget åtgärdprogram, som mera i detalj stakar ut hur vi kan bygga upp en rättssäker och långsiktigt hållbar sjukförsäkring.

Sjukförsäkringsfrågan har ju hittills knappast inte varit någon av alliansens ”vinnarfågor”. I en nypublicerad rapport från LO, Bristande tilltro – svenska folket om sjukförsäkringen,  framkommer att 44 procent av svenskarna har fått ett minskat förtroende för regeringen enbart på grund av de sjukregler man genomdrev sommaren 2008. Bland dem som någon gång under året varit sjukskrivna har ännu fler påverkats negativt: 61 procent.

Det är nu hög tid att – i likhet med Yonna, Ingela och Monika – lyfta sjukförsäkringsfrågan högre upp på den politiska dagordningen. Sjukförsäkringsfrågan tydliggör att politik inte är någon ball och trendig grej, utan för de flesta av oss en livsnödvändighet. Låt oss ta politiken på allvar i valet den 14 september! Gå och rösta och rösta för ett byte av såväl regering som politik!

*******************************************

Läs också: Martin G Moberg, Lisbeth Forsberg, LO Västsverige, Ofärdsland, Daniel Swedin, Kommunalarbetaren, Kollega, Arbetet, Anna-Karin Mattsson och Tony Johansson

6 reaktion på “Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt

  1. avatarSven-Erik Hemlin

    Det allvarligaste med försämringarna som frigjort pengar för regeringen, är regeringen beslagtagit försäkringstagarnas pengar. Det kan inte rubriceras annat än stöld. Vad blir nästa steg, att pengar som betalats in för pensionsförsäkringar konfiskeras?

  2. avatarSven-Erik Hemlin

    Det allvarligaste med försämringarna som frigjort pengar för regeringen, är att regeringen beslagtagit försäkringstagarnas pengar. Det kan inte rubriceras annat än stöld. Vad blir nästa steg, att pengar som betalats in för pensionsförsäkringar konfiskeras?

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Sven-Erik, du har en viktig poäng i att finansminister Borg systematiskt har ”mjölkat ur” sjukförsäkringen på dess ”överskott” för att finansiera sina och alliansens skattesänkningar. I bloggen beskriver jag detta så här: ”Ytterst medvetet har alliansen försämrat villkoren och skurit ner i våra trygghetsförsäkringar, vilket har gjort att försäkringarna under flera år genererat miljardöverskott. Pengar som alliansen sedan tagit och använt till skattesänkningar för dem som har jobb och är friska.”

      Detta sätt att hantera de sociala avgifterna är en brott mot tanken på försäkringsmässighet, som förutsätter att det finns ett samband mellan vad som förs in och vad som förs ut ur ett försäkringssystem. Skulle ett försäkringsbolag hantera sina försäkringar på samma sätt skulle man snabbt stoppas av Finansinspektionen. Anders Borg använder sig dessutom av ett annat trix. Han höjer den allmänna löneagiften, när han sänker någon socialavgift. Genom denna manöver kan han fortsätta att föra över pengar från avgifter till skattesänkningar. Han får det att verka som att det är alliansen som ”skänker” svenska folket skattesänkningar trots att de egentligen själva varit med och finansierat större delen av skattesänkningarna i en annan ända av budgeten, dvs genom att de tvingats betala allt för höga sociala avgifter och en höjd allmän löneavgift (som från början var avsedd att finansiera vårt EU-medlemsskap).

      Jag avslutar med två lästips:

      1. Jag har tidigare i ett blogginlägg skrivit om det siffertrixande som Anders Borg sysslar med för att frigöra resurser för skattesänkningar: http://loblog.lo.se/valfard/borgs-siffertrixande-borde-uppmarksammas-mer/

      2. Även i denna utmärkta artikel i AiP beskrivs Borgs siffertrixande mera i detalj: http://www.aip.nu/default.aspx?page=3&nyhet=41523

      Vänliga hälsningar!
      Kjell rautio, välfärdsutredare vid LO

  3. avatarFredrik Sjölin

    en av de absolut viktigaste könsmaktsfrågorna. Det handlar om sjukförsäkringen, där mellan 65 och 70 procent av de långtidssjuka och utförsäkrade (idag 86 000) är kvinnor????????

    Det finns två viktigare frågor:
    1. Dubbelt så många män som kvinnor begår självmord.
    2. Män lever flera år kortare i genomsnitt än kvinnor.

    När det gäller sjukförsäkringen så var det S som startade försämringarna:
    2004 fick Anna Hedborg i uppdrag av regeringen Persson att utreda de sociala försäkringarna och sjukförsäkringen. Några slutsatser hon kom fram till i sin utredning ”Mera försäkring och mera arbete” var bl.a. att: ”Försäkringen har inte fungerat som den borde. Vårt uttryck för detta är att sjukförsäkringen är för mjuk.” och ”En möjlig reformväg är att helt enkelt strama åt, att underkänna vissa diagnoser, att sänka ersättningar, att låta sjukdomens pris bli så högt att människor tvingas ut ur försäkringen.”

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Fredrik, vad du ”glömmer” att nämna är att de citat du anför inte är något som (s) ställt sig bakom. Jag har varit välfärdsutredare i snart tio år. Jag minns att (s) diskuterade frågan om tidsgränser liknande dem alliansen senare införde och så som Hedborg föreslagit. Men man förkastade denna tanke, inte minst för att man insåg det orimliga i att kasta ut människor ur försäkringen bara för att de passerat en politiskt beslutad tidsgräns, alltså göra dem försäkringslösa oavsett om de blivit friskare eller fått en rimlig chans till rehabilitering. I dessa diskussioner deltog jag aktivt från fackligt håll.

      Fredrik, din taktik att försöka smeta ut ansvaret för dagens uppenbart orimliga sjukregler är dessutom inte ny. Detta är något som ledande moderater numera systematiskt tycks syssla med. Ja, en av dem, Finn Bengtsson, går till och med så långt att han påstår att det är LO som står bakom tanken på tidsgränser i sjukfösäkringen. Jag noterar dock att du aktar dig för att påstå detta. Det är bra. I en tidigare blogg har jag bemött Finn Bengtssons absurda påståenden (se länken sist i detta meddelande).

      Nej Fredrik, varken du eller Finn kan fly ifrån moderaternas och alliansens ansvar. De sjukregler som idag allt för ofta på rättsosäkra grunder utförsäkrar sjuka människor ur sjukförsäkringen har alliansen tagit fram. Trots att de flesta tunga remissinstanser var mycket kritiska så drev man, mot bättre vetande och erfarenhetsbaserad kunskap, sommaren 2008 igenom de orimliga och omänskliga sjukreglerna. Att påstå något annat är bara pinsamt och när regeringsföreträdare gör detta förstärker det bara intrycket av att sjukförsäkringen behöver göras om i grunden, inte minst för att de som står bakom politiken själva slutat stå upp för den och nu istället försöker skylla ifrån sig…

      Här är länken till mitt bemötande av Finn Bengtssons påståenden: http://loblog.lo.se/valfard/diskutera-bristerna-i-sjukforsakringen-istallet-for-att-fara-med-osanning-om-lo/

      Vänliga hälsningar!
      Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO

  4. avatarMaj-Britt Bernhsvege

    LO bör inför valet gå ut i hela landet med påbudet.
    Rösta i valet. Då kan du hjälpa till att återställa socialföräkringarna.
    Då kan du hjälpa till att rädda liv. Ekonomisk stress dödar. Se forskning från Karolinska.
    Gör underverk! Rösta.

Kommentarer inaktiverade.