Sjukförsäkringsfrågan rör oss alla!

avatar

När det gäller de stora systemförändringarna som alliansen gjort i våra trygghetsförsäkringar är resultaten precis lika entydiga som förödande. Stödet för de viktigaste trygghetsförsäkringarna har, enligt SOM-institutet och andra som studerat frågan, rasat dramatiskt. Rörande sjukförsäkringen, som generellt sett bedömdes som något positivt 2008, har det skett en drastisk attitydförändring. En övervägande majoritet är i dag mycket missnöjd. Också bland borgerliga väljare har missnöjet ökat kraftigt.

Detta är på inget sätt förvånande. De flesta av oss som arbetar med sjukförsäkringen kan vittna om ett stort antal samtal med personer som helt uppenbart blivit offer för de orimliga och rättsosäkra sjukreglerna som infördes sommaren 2008. Då fick Sverige exempelvis en sjukersättning (förtidspension) som, enligt regeringens egen utredare, sannolikt är västvärldens hårdaste. Detta har inneburit att många långvarigt och svårt sjuka ställts utan trygghet och försörjning. En växande grupp bland dem känner en sådan vanmakt att de till och med hotar att ta sina egna liv.

Nyligen överlämnades den s.k. onådiga luntan till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Där vittnar människor om de ”missförstånd” och den kränkande behandling de blivit utsatta för när de blivit sjuka. Vittnesmålen är många och innehållet i dem är ofta skrämmande. Allt för ofta brister rättssäkerheten, vilket bland andra Justitieombudsmannen (JO) och Institutionen för Socialförsäkringen (ISF) påpekat ett antal gånger.

När de nya sjukreglerna infördes var vi många utredare, forskare och sjukförsäkringsexperter på myndighetsnivå som varnade för konsekvenserna. Redan innan de nya sjukreglerna trädde i kraft varnade exempelvis en av landets främsta arbetsmiljöforskare, professor Töres Theorell, för att de nya sjukreglerna riskerade att driva utsatta människor till självmord. Under en hearing i riksdagen sade Theorell: ”Jag blir starkt oroad över att det här förslaget kan medföra att människor som behöver vara sjukskrivna inte kommer att vara det, och att detta på lite längre sikt medför risker för folkhälsan. Att bli utförsäkrad efter 180 dagar, om man av försäkringskassan bedöms ha arbetsförmåga fastän man inte har det, är ett oerhört trauma för många människor. /…/ Jag är rädd för att en hel del felbedömningar kommer att göras. Risken är stor att vi kommer att få ”försäkringssjälvmord”, och även fall av hjärtinfarkt som direkt kan härledas av felaktiga bedömningar.”

Men regeringen lyssnade inte, varken till välrenommerade forskare, remissinstanser eller till handikapp- och fackföreningsrörelsen. Man genomförde ”utförsäkringskedjan” med öppna ögon och valde att blunda för de välgrundade farhågorna. Sedan de nya reglerna infördes den 1 juli 2008 har ca 70 000 sjuka sparkats ut ur sjukförsäkringen, enbart pga att de passerat den bortre tidsgränsen. Ungefär hälften av dem är ett år efter utförsäkringen tillbaks i sjukförsäkringen.

Andra har långtidsparkerats i lågkvalitativa insatser och program på Arbetsförmedlingen. Fas 3 har blivit ett verktyg för att gömma undan effekterna av regeringens misslyckade sjukförsäkrings- och arbetsmarknadspolitik. Allt för många sjuka och långtidsarbetslösa känner sig förnedrade av hur de blir behandlade. Sysselsättningseffekterna är inte heller särskilt märkbara bland de långtidssjuka. Ungefär lika många som innan regeringes ”reform” återvänder. Men de flesta av de utförsäkrade görs fattigare. Läs exempelvis Evas berättelse i Aftonbladet! Tyvärr är denna bara en av många liknande…

Idag, ett antal sjukförsäkringsöversyner och regeljusteringar senare, inser de flesta av oss värdet i att lyssna in sakkunskapen innan man fattar beslut. Siv Norlin, som är ST-fackets ordförande på Försäkringskassan, har tidigare kommenterat det växande antalet självmordshot så här: ”- Arbetsgivaren hanterar självmordshoten så bra det går, även om det är mycket tufft. Det stora problemet är de hårda tidsgränserna, och den enda lösningen är en mänsklig sjukförsäkring.” Så är det.

Man kan bara hoppas på att allianspolitikerna i fortsättningen väljer att lyssna in den breda kritiken mot de orimliga och omänskliga sjukreglerna som finns, både bland FK-personal och försäkrade. Men tyvärr finns det väldigt lite som tyder på att så kommer att bli fallet.

LO kommer därför under våren och försommaren att arbeta fram konkreta förslag på hur reparationen av sjukförsäkringen kan påbörjas. Visst kommer detta reparationsarbete att kräva såväl tid som kreativitet. Men att ha ett gott försäkringsskydd när man drabbas av ohälsa är ett så viktigt medlemsintresse att LO inte kan acceptera att de allvarliga bristerna göms undan i samhällsdebatten. Sjukförsäkringsfrågan rör oss alla!

*******************************************

BloggatRoger Jönsson om att fånga upp engagemanget, Leine Johansson om Reinfeldt, Johan Westerholm om den politiska viljan, Calle Fridén om våra ungar, Martin G Moberg om det parlamentariska läget, Yonna Waltersson om 17 miljarder anledningar att få sparken, Olov Abrahamsson om att var tredje kvinna har ont, Lena Sommestad om att Stockholm behöver barnomsorg på obekväm arbetstid, Tommy Svensson om att högerextremismen har många grenar,  Thomas Jansson om viktiga räknefel.

Läs ocksåArbetarbladet om en s-ledd mittenkoalition, Dala-demokraten om regeringar över blockgränsen, Östran om att S måste våga tala om skatter, Anna Ardin (S) och Peter Bodach Söderström (MP) debattinlägg SvD Brännpunkt om landet utan opposition, SvD om att sociala medier är kvinnornas arena, Piteå-tidningen om att svält knappast ger tillväxt

Etiketter: , , , , ,

4 reaktion på “Sjukförsäkringsfrågan rör oss alla!

  1. avatarMonica

    Ja något som man borde titta på är….Om man arbetat ihop en SGI så ska man ah 80 % av den när man blir sjuk Inget snacka om saken ( det har ju Reinfeldt med stab skrivit till mig att ALLA har 80 % som är sjuka)det är en summa man jobbat ihop kanske under flertalet år..

    Idag funkar det så att om arbetsgivaren inte vill ha en kvar när man blir sjuk bedöms man som arbetslös och då får man inte sin SGI utan man sätts på en lägre inkomst.. som typ A.kassa.. ( oavsett om man betalat en inkomstförsäkring som skulle täcka upp mellan skilnaden..

    När de sänkte min inkomst från 28000 till 14 000 före skatt så motiverad de det med att jag skulle inte ha mer än vad jag skulle fått i A-kassa…..så inte folk sjukskriver sig istället för att stämpla vem kan idag göra det valet.. när knappt sjuka får var sjukskrivna. I fem år har jag nu levt på hälften av min inkomst vilket gjorde att när pengar inte räckte så hamnade jag hos kronofogden där tickar min skulder till sådan orimlig nivå så jag kommer aldrig i mitt liv blir skuldfri…..jag blev hemlös har nu en prov lägenhet.. Jag tycker motiveringen att man inte ska få sin sgi för man kan fuska är så gamla modig och förlegad så den borde bort….I august överlämnas jag till arbetsmarknads utredning för 7 de gången i mitt liv.. och jag är trött ,utarmad och uppgiven och under dessa fem år har jag med utvecklat en panikångest.. v från att ha haft ett starkt psyke bryts jag nu ner.. två självmordsfördsök och funderar dagligen på ett till men hoppa på lyckat resultat.. har pratar med FK och Af om augusti de tar till 100 % ifrån mig min valfrihet min drömmar och det jag tror mig kunna klara av.. ..efter att ha varit sjuk i 40 år.. så kan jag min kropp.. och mina skov.. jag vet att med rätt rehabilitering ( har massa bra förslag efter egna livsupplevelser både på hälsohem , rehabiliteringar utrredningsjukhus osv…) så kan jag komma till baks till jobb men förra gången och gången för de utförsäkrade mig.. Så sprack det på en månad så rasade jag tillbaks till sjukförsäkringen hur många gånger m ska de exprimenter med en?? bord det inte var en gräns på hur många gånger man ska prövas..??

    Ja när till och med smärtkliniken svar att de kan inte ta emot mig för de kan ändå inte hjälpa mig..

    Då tycker jag nog att även FK borde förstå att en medicinsk dialog med mig hade varit på sin plats inte bar på b vilket ställe jag ska sitta och leta jobb på..bland coacher som inte ens kan min branch… been there done that…Nä det finns ett gäng med folk som har erfarenhet av bra rehab ( jag jobbade heltid 14 år efter min senaste) och det finns massor av sådana exemple.. Tänk om man satte dem i en grupp som fick planera den bästa rehaben och sen gjorde man en ekonomisk kalkyl vad det skulle kosta och satsa på det istället så bra det skulle kunna bli….

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Monica,
      Dina ord stämmer till djupare eftertanke. Den verklighet du beskriver är precis som du säger nära sammankopplad med de orimliga sjukreglerna. Är man så sjuk att arbetsförmågan nedsätts ska man naturligtvis ha sjukpenning/sjukersättning och inte hänvisas till AF. Tyvärr är du inte ensam om att vara i denna situation. Jag talar med människor (eller tar del av vittnesmål via mejl) med likande erfarenheter. De arbetande liksom dem som drabbats av ohälsa förtjänar en bättre sjukförsäkring. Det är därför vi på LO just nu håller på att arbeta fram ett alternativ till den ”utförsäkringskedja” som nu råder.

      Många, många fler skulle ha nytta av att ta del av din berättelse och dina erfarenheter, Monica. Därför hoppas jag att du fortsätter att vittna om dagens sjuka sjukförsäkring.

      Tack för dina kloka ord!
      Mvh
      Kjell Rautio

  2. avatarSusanne

    Jag jobbade fackligt inom Metall i 20 år. När man sen själv råkar ut för en olycka, därav mister jobbet och blir utförsäkrad. Var finns facket då?
    Ingen hjälp alls. Ändå måste man betala fackavgift 226 kr/mån fast man bara har 64% av A-kassan att leva på, därtill full skatt. I Fas3 arbetet får man inget jobbskatteavdrag. Man är tvingad fast man är för sjuk.
    Jag känner djup skam för Metall och LO som inte gått ut i gemensam landsomfattande strejk för oss drabbade.

    1. avatarKjell Rautio Inläggsförfattare

      Susanne,
      Det smärtar mig att läsa dina ord. Att facket inte kunnat hjälpa dig är naturligtvis inte bra. Här vet jag att fackförbunden oftast gör vad de kan, men visst finns det brister på sina håll. Det ska vi inte sticka under stol med. Samtidigt har vi sett en politik som systematiskt haft som syfte att försvaga fackets ställning. Ska vi få en annan tingens ordning kan vi inte lita till andra. Vi måste göra det själva. Det handlar om att tillsammans stärka vårt gemensamma inflytande i samhället och på jobbet.

      Någon generalstrejk i denna fråga, eller någon annan, tror jag dock inte på. I alla fall inte i det läge som nu råder. Ska vi lyckas åstadkomma förändring får vi inte luras att tro att det finns enkla lösningar på komplicerade problem. De förändringar vi kommer att föreslå kommer att bygga på eftertanke och reflektion. Förslagen kommer att vara väl förankrade i förbunden och realistiska.

      Inte desto mindre är sjukförsäkringsfrågan viktig för fackföreningsrörelsen. Den rör alla och inte bara ett litet fåtal. Därför får vi inte sluta att påtala bristerna, även om frågan inte lyfts av politiker och opinionsbildare i samhällsdebatten i samma utsträckning som tidigare. I detta arbete hoppas jag vi, du och jag, kan gå i samma takt och sträva efter samma mål – även om vi har lite olika syn på medlen.

      Mvh
      Kjell R

Kommentarer inaktiverade.