Svenskarna är inga bidragsnarkomaner!

avatar

Nyligen kom intressant statistik om socialförsäkringarna från Försäkringskassan. Skriften har den lagom upphetsande titeln Socialförsäkringen i siffror 2017. I denna finns en rad intressanta uppgifter om utvecklingen av kostnaderna för våra socialförsäkringar.

Sedan åtminstone från början av 2000-talet har vi ju från olika håll och i olika i omgångar fått höra hur utgifterna för olika typer av socialförsäkringar ”exploderat” eller att kostnaderna för dem ”ökar dramatiskt”. Från högerkanten har man ibland till och med dragit till med att svenskarna är ”nedsövda av bidragsstaten” (Borg/Reinfeldt) eller kan liknas vid ”matade fågelungar” (Maud Olofsson). Högerns form av ”arbetslinje” handlar om att skära ner på ”bidragen”, vilket de oftast felaktigt kallar alla typer av socialförsäkringar, för att ”öka incitamenten för fler att ta arbete”.

Läser vi den torra statistiken, som levereras i Socialförsäkringen i siffror 2017, kan dock ovanstående alliansretorik på goda grunder ifrågasättas. Visst har utgifterna för socialförsäkringarna (i fasta priser) ökat med ca 49 procent sedan 1980. År 2016 var socialförsäkringens utgifter, de som administreras av Försäkringskassan, 227 miljarder kronor (se Socialförsäkringen i siffror 2017, s. 14). Men samtidigt har ju också en rad andra saker ökat, bland annat våra inkomster.

Eftersom Sverige har ett inkomstrelaterat socialförsäkringssystem borde man naturligtvis ta hänsyn till inkomstökningarna när man gör jämförelser över tid. Ett allmänt vedertaget sätt bland välfärdsforskare att väga in denna aspekt är att relatera utgifterna för socialförsäkringarna till bruttonationalprodukten (BNP = värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land under ett år). Detta mått visar hur stor del av de värden vi skapar som går till socialförsäkringarna.

Sätter vi socialförsäkringarnas utgifter i relation till BNP ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. I samband med den statsfinansiella krisen i början av 1990-talet började socialförsäkringarna att minska i relation till BNP. Detta har hållit i sig fram till idag. I början av 1990-talet låg utgifterna för socialförsäkringarna strax under 10 procent av BNP. År 2016 var motsvarande siffra 5,2 procent av BNP (se diagram på sidan 14 i Socialförsäkringen i siffror 2017).Socialförsäkringen

Utvecklingen ser ungefär likadan ut när vi analyserar utgifterna för sjukdom och funktionsnedsättning (utgiftsområde 10 i statsbudgeten). Också här ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. Vi satsar alltså en allt mindre del av de värden vi skapar på det allmänna försäkringsskyddet som träder in vid sjukdom och funktionsnedsättning. Här har vi faktiskt sett mer än en halvering av utgifterna i relation till BNP, från strax under 7 procent år 1989 till ca 3 procent år 2016 (se diagram på sidan 16 i Socialförsäkringen i siffror 2017). Utg. omr. 10, 2017

Hur ser det då ut när vi jämför Sverige med övriga europeiska länder? Här är ju den allmänna bilden i debatten och på borgerliga ledarsidor att vi ligger i topp. Men ser vi till de samlade offentliga transfereringarna (utgifter för socialförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och det ekonomiska biståndet) i förhållande till BNP stämmer inte detta. Vid en jämförelse med övriga europeiska länder kommer Sverige först på 18:e plats. Vi ligger alltså någonstans i mitten. Såväl Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Finland, Danmark, Belgien, Österrike som Frankrike m.fl. satsar en högre andel av sin BNP på offentliga transfereringar än vad vi gör (se Socialförsäkringen i Siffror 2017, diagram på sid 17).*

Detta var några torra fakta från Försäkringskassan som sällan används i samhällsdebatten. Sällan hör vi politiker eller starka opinionsbildare referera till dessa relativt lättillgängliga siffror när de talar om utvecklingen av utgifterna för olika socialförsäkringar. Görs några jämförelser över tid brukar det snarare istället handla om att utgifterna eller kostnaderna för exempelvis sjukförsäkringen, eller något annat av våra allmänna försäkringssystem, ”exploderat” eller ”skenar”.

Hur har vi hamnat där? Vad tror du?

_____________________________________

* Att göra internationella jämförelser när det gäller olika trygghetssystem är alltid vanskligt. De olika trygghetssystemen samspelar med varandra på olika sätt och dessutom har man i olika länder valt olika systemlösningar, vilket försvårar eller omöjliggör relevanta jämförelser. I vissa europeiska länder använder man sig exempelvis i större utsträckning än hos oss av olika typer av skattereduktioner för att möta välfärdsbehov som hos oss genererar utgifter för de offentliga transfereringarna.

5 reaktion på “Svenskarna är inga bidragsnarkomaner!

  1. avatarIngvar Graflund

    Utmärkt att lyfta fram dessa siffror i jämförelse med ”alternativa sanningar” från vår borgerliga press.
    Ingvar

    Svara
  2. avatarulf björk

    Försäkringskassans jobb för minskat sjukpenningtal har minskat enligt försäkringskassan.Min fundering är vad är det något att vara stolt över eftersom en en del patienter blivit sjukare eftersom dem tvingats ut i arbete när dem fortfarande inte hunnit tillfriskna.Sjukskrivningarna kostar samhället 30 miljarder årligen enligt försäkringskassan.
    Det är dags att avkaffa mytbildningen och berätta sanningen om sjukförsäkringen spm går med ordentligt överskott varje år.Det var alliansregeringen som kallade de sjuka bidragstagare och använde överskottet till annat i statsbudgetten.Pengar som togs ifrån löntagarnas löner som var avsedda för att utbetalas vid sjukdom.
    .

    Svara
  3. avatarPeter Hellman

    Kan bara hålla med…
    Den ”ersättning” man med FK’s logik hamnar på, verkar dessutom vara ”statisk”?
    I mitt fall, så fick jag en ersättning, som lustigt nog tangerade vad jag betalade i skatt, när jag senast jobbade!?
    Man förbluffas över ”logiken” som FK använder… jag gick sjukskriven mellan -03 och -09, sen… blev jag ”lycklig sjukbidragstagare” och… eftersom jag var 50 år fyllda, så hade jag en ”karenstid” på hela sex år, att tillgodoräkna mig!? Och ”vips” så kom jag tillbaka till -03, då jag ”märkligt nog”(!?) var sjukskriven och dessutom för precis samma ”åkomma” som nu lett mig till detta resultat? Men med FK’s ”logik så hade jag då ”drabbats av en åkomma, som jag varit sjukskriven för under mer än sex år? Nu skulle då dessa sex års inkomst slås samman och sen delas med sex, för att få fram min ersättningsnivå. Detta blev för FK en ”chock” då inkomsten efter framräkning inte ens kom upp i ”garantinivån”? Men… det var ju klart att jag ändå skulle ”få garantiersättningen”.
    Ifrågasatte då formuleringen i denna ”garanti”… Där det faktiskt stod att ersättningen skulle vara jämställd med ”vad jag skulle ha tjänat om jag inte varit sjuk”? Uppvisade lönespecifikationer från ”den tiden”, men FK menade då att jag ”varit sjuk” under den tid som jag hade att tillgodoräkna mig. Återigen så pekade jag på hur det stod skrivet i deras ”anvisningar”.
    Sen, så visade jag mina handläggare på TVÅ stycken kammarrättsdomar, som inte ”gått FK’s väg”. Dessa nonchalerades totalt!?
    Men… jag tänker så här; att om jag låter tiden gå, så blir det ju förhoppningsvis ännu mera pengar som jag kan tillgodoräkna mig.
    Dessutom fick jag ”besked” från AF att man nu ”avskrivit mig” från sin verksamhet, då jag fått sjukbidrag.
    Jag tillskrev dem att jag inte hade märkt någon skillnad!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *