Varningsflagg hissas för en skönmålande socialförsäkringsminister!

avatar

Igår deltog jag, som LO:s representant, vid socialförsäkringsutskottets ”offentliga hearing angående effekterna av rehabiliteringskedjan.” Det var en synnerligen intressant tillställning. Inte minst därför att den bild som de ansvariga myndigheterna teckande skiljer sig så drastiskt från den jag möter när jag talar med aktiva i LO-förbunden.

En intressant föredragning höll Leif Klingensjö, från Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Som tidigare är kännt är det svårt att se några stora effekter på kommunernas utgifter för försörjningsstöd (socialbidrag) kopplat till gruppen ”utförsäkrade”. Det tar ju en tid att kvalificera sig för socialbidrag, hela den samlade inkomsten från det hushåll man ingår i måste dessutom ligga under existensminimum. Därför tvingas många utförsäkrade idag istället leva på make/makas inkomst och tidigare besparingar. Men trots detta kunde Klingensjö se en viss effekt på socialbidragen. Ungefär 10 procent av dem som hittills utförsäkrats har tvingats uppsöka socialkontoret för att söka stöd. Detta är ändå ungefär en dubbelt så stor procentuell andel jämfört med den del av övriga befolkningen som årligen får socialbidrag.

När jag sedan jämför SKL:s siffra med den som exempelvis socialförsäkringsminister Ulf Kristersson  just nu torgför skiljer den sig åt en hel del. I sin senaste DN-debattartikel skriver Kristersson: ”…tvärtemot vad som ibland sägs, visar studier från både Försäkringskassan och SKL att bara 1–2 procent av dem som lämnat sjukförsäkringen har blivit beroende av socialbidrag.” Uppenbarligen har Kristersson missförstått informationen från SKL eller så vrider han medvetet till statistiken.

Misstanken om att socialförsäkringsministern medvetet skönmålar effekterna av sin egen reform styrks när jag studerar det underlag från Socialdepartementet, som Kristersson säger sig bygga sin debattartikel på. När det gäller de som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 tecknar Kristersson en mycket ljus bild. Han skriver exempelvis: ”Anmärkningsvärt många arbetar. Enligt Arbetsförmedlingen arbetade i maj 2012 knappt 3.500 personer som har deltagit i arbetslivsintroduktionen.”

Men när man tittar i underlaget, som det hänvisas till, växer en helt annan bild fram. Av den grupp på 17 643 personer som utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 var drygt 65 procent, eller två tredjedelar, tillbaks i sjukförsäkringen i maj 2011. Det visar sig dessutom att endast fyra (4) procent (eller 711 personer) av de utförsäkrade då hade en inkomst från ett osubventionerat arbete. I denna siffra inbegrips alla olika anställningsformer och aktivitetsgrader, d.v.s. även vikariat, halvtid, deltid, tidsbegränsade och korta osäkra anställningar osv.  Ser vi till dem som har olika typer av lönesubventioner – dvs lönebidrag, OSA, nystartsjobb, Samhall osv – växer gruppen som är ”i arbete” totalt sett till 9,8 procent (eller 1 735 personer).

I sammanhangen är det dessutom viktigt att minnas att många av dem som utförsäkrats faktiskt arbetade på del- eller halvtid när de ”befann sig i sjukförsäkringen”. Förmodligen är det till stor del denna grupp som nu, efter att de blivit av med sin ersättning, anses vara ”i arbete”. Huruvida dessa personer idag arbetar i större eller mindre omfattning, än när de även fick ersättning från sjukförsäkringen, har vi idag otillräcklig kunskap om.

Hur som helst är den aktuella gruppen i Kristerssons underlag, ”tidigare långtidssjuka” som idag kan sorteras in under rubriken ”i arbete”, ungefär lika stor som den som fackförbundet Kommunal nyligen identifierade i sin rapport ”Kedjan som brast”. I denna rapport framgår attt ungefär var tionde utförsäkrad kommunalare lyckades återvända till arbetslivet – men då på andra villkor: deltid, visstid osv. Detta är också samma nivå som AF tidigare hamnat på när man studerat vad som sker med dem som utförsäkras. Effekten skiljer sig inte heller nämnvärt från hur det var innan regeringen införde de nya sjukreglerna (se exempelvis det s.k. PILA-projektet), också då var det ungefär 10 procent av de långtidssjuka som bedömdes ha viss arbetsförmåga och vara ”rehabiliteringsbara”.

Av detta kan man dra slutsatsen att regeringens ”rehabiliteringskedja”, som kostat så mycket mänskligt lidande och gjort att så många kommit i kläm, knappast åstadkommit de underverk när det gäller återgång i arbete som socialförsäkringsministern vill låta påskina. 

Dessutom kan vi konstatera att det tyvärr inte är första gången som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson medvetet ”skönmålar” effekterna av sin egen politik.  För snart ett år sedan påstod han exempelvis att den så kallade rehabiliteringsgarantin varit framgångsrik, allt enligt en utvärdering från Karolinska institutet (KI). Men kort därefter uttalade sig de forskare, som Kristersson sade sig stödja sig på, i en helt annan riktning (se SvD-artikel): ”Ordet framgång är en överdrift. Ser man på sjukfrånvaron och förtidspensioneringen tillsammans så har rehabgarantin inte varit kostnadseffektiv”, sade Hillevi Busch, projektledare för forskargruppen vid Karolinska institutet som utredde rehabgarantins effekter.

På en rad avgörande punkter visade Karolinskas utvärdering på att behandlingarna i själva verket ökade sjukskrivningstiden. Patienter som fått del av behandlingen med KBT, kognitiv beteendeterapi, hade exempelvis tre fler sjukdagar jämfört med de som inte fick behandling. För dem som behandlats med så kallad multimodal rehabilitering, som exempelvis ges vid olika typer av smärttillstånd, blev facit nio sjukdagar mer än för patienter som inte fick del av behandlingen.

Det var lika svårt då (när det handlade om rehabgarantin) som det är idag (när det handlar om hela rehabkedjan) att förstå vad det egentligen är för innehåll som socialförsäkringsministern lägger i begreppet ”framgång”. Helt uppenbart bör vi åtminstone hissa varningsflagg varje gång Kristersson skriver debattartiklar eller uttalar sig om effekterna av den egna politiken. Vår socialförsäkringsminister framstår tyvärr allt mer som en legitimerad siffertrixare och skönmålande propagandist…

**************************************

Bloggat: Martin Moberg om (s) och jobbskapandet, Ett hjärta Rött om att Borgs budgetretorik är en stor bluff, Peter Andersson om S-budgeten Peter Högberg om helhetssyn Peter Johansson Reinfeldt och Löfven, Leine Johansson om läxhjälp, Göran Zettergren om dålig faktakoll på SvD, Göran Johansson om arbetslöshetsförsäkringen, Johan Westerholm om ordet ”Stockholmsklägg”, Annarkia om välfärden, Niklas Lindgren om socialdemokraterna och begreppet ”vinst”.

Pressen: Ab 1, 2, 3, Sydöstran, Dagbladet, Folkbladet, Länstidningen, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, RoD, Vision, DI, Dagens Arena, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 4, SVT 1, 2, Arbetet, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, GP, NSD

14 reaktion på “Varningsflagg hissas för en skönmålande socialförsäkringsminister!

  1. avatargun

    Kristersen är för mig en lögnare. Uppdraget att ljuga har han fått av Reinfeldt.-Sveriges svar på Bagdad Bob.
    Kristerson ger grogrund för politikerförakt och är ett hot mot demokratin. Media måste ta sitt ansvar och upplysa svenskarna hur han ljuger, vilket dom hittills inte gjort.

  2. avatarKent Jonsson

    Skall jag vara ärlig förstår jag inte varför en del blir förvånade. Inte heller förstår jag att facket bara debatterar om saken. Det är som det är och att denna situation är verklighet och vi får helt enkelt leva med den, inte mer med det, man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg.
    Det är den signal Svenska fackförbund skickar inte bara till sina egna medlemmar utan även till alla som är sjukskrivna.
    Att prata om det hjälper inte ett skit, varför har facket så infernaliskt svårt att ta ställning för de svaga? Facket bara pratar om det och belyser problemet, i bloggar som I ärlighetens namn bara når ut till ett fåtal. Jag är enormt trött och besviken på fackförbunden som så flagrant tar ställning FÖR den förda politiken, Jag skrev FÖR av den anledningen att om man har makten att förändra men avstår för att man inte vill bråka så att jobbskatteavdragen till medlemmarna riskeras, då har man accepterat orättvisorna och i mina ögon är medskyldiga till eländet. Denna konflikträdsla som präglar svensk fackföreningsrörelse är något som kommer att ta död på fackförbunden.

    Vad Jag efterlyser är ett gemensamt ställningstagande MOT regeringens förda politik genom att helt enkelt göra som man gör i de flesta andra länder, STREJKA. Jag skiter högaktningsfullt i den svenska modellen där man skall sitta ner o prata om det och komma överens. Det funkar inte, har inte funkat de senaste 20 åren och det kommer inte att funka i framtiden heller. Jag är trött på facken, en hel del medlemmar är trötta på toppstyrda fack drivna av konflikträdda gamla gubbar som bara vill sitta i lugn o ro tiden fram till pension.

    Jag undrar om facken förstår att det finns en direkt koppling mellan medlemstapp och flat feghet.

  3. Pingback: Verklighetens sjukförsäkring och kampen om ansvarfullheten « Ett hjärta RÖTT

  4. avatarInger

    Jag är utförsäkrad men har klarat mig från den yttersta förnedringen genom att ta ut pension i förtid. Tack och lov att jag har åldern inne! Om jag varit yngre hade jag nu varit skild nu, för jag hade aldrig accepterat att min familj skulle få det sämre på grund av mig. De flesta tvingas leva på sin make/maka, och det syns ju inte i statistiken.
    Plocka ner politikerna på jorden! Låt dem kvalificera sig för politikeruppdraget genom att leva på vad en FAS 3:a har att leva på. Börja med att ta bort den här regeringen.

    1. avatarMarie

      Det var tråkigt att det har gått så långt att du blev tvungen att ta ut din pension. Jag är nu utförsäkrad för andra gången, ensamstående utan familj som kan försörja mig och ännu 1,5 år kvar innan jag kan ta förtida pension. Har en bostadrätt så jag skulle heller aldrig få rätt till försörjningsstöd. Politikerna använder sig av utmattningsmetoden, dvs deras mål är att vi ska ge upp och gå i pension men för mig är det inget alternativ för dels sänker det min framtida pension för all framtid och från 61-65 år får jag inget kommunalt bostadstillägg så det blir mindre kvar i plånboken än a-kassa eller om jag skulle hamna i fas 3. Förmodligen kommer jag som de flesta andra att bli sjukskriven igen efter 87 dgr. Friskare har jag ju inte blivit under de tre senaste åren utan tvärtom:(

  5. avatarGöran

    Jag är 55 och arbetslös , blev uppsagd för att jag är för gammal så jag får väl börja tura till Tyskland och sälja sprit till dom yngre för nåt jobb får jag väl aldrig mer

  6. avatarT Lindholm

    Sedan skulle det vara intressant att veta den siffra som utgör den gruppen som efter Utförsäkringen fått Sälja allt av värde, Bilar ,Båtar, Sommarstugor,o.s.v.
    Socialförvaltningen delar upp Pengarna månads vis efter den Socialnorm som finns, och inte förrän dessa pengar är slut får den sökande Försörjningsstöd.!
    Socialförvaltningen kräver att allt av värde måste först säljas för att den sökande skall få Försörjningsstöd,(Soc:bidrag).Inte roligt om det t.e.x finns en Bostadsrätt som den Utförsäkrade äger..!

  7. Pingback: - Solrosuppropet.se - Klyftan mellan vanligt folk och politiker växer

  8. Pingback: Socialförsäkringsministerns ständiga siffertrixande avslöjas allt mer… | LO Bloggen

  9. Pingback: DN:s pinsamma försök till äreräddning… | LO Bloggen

  10. Pingback: DN:s ledaravdelning borde rätta till uppenbart felaktiga uppgifter! | LO Bloggen

Kommentarer inaktiverade.