Kan lönestrukturer påverkas genom facklig samverkan? Frågan är i grunden existentiell – kan människan kollektivt förändra det samhälle den lever i? Eller är det meningslöst att anstränga sig? – det går som det går ändå, typ! Lite ”que sera sera”, som Doris Day sjöng på 1950-talet.
För fackföreningsrörelsen har svaret alltid varit givet (och fyllt av självförtroende). Självklart kan samhället förändras! Naturligtvis kan lönestrukturerna på svensk arbetsmarknad påverkas! Genom gemensamt agerande kan verkligheten omformas och finna nya uttryck. Mänskligheten är trots allt en mänsklig affär.
I den första lönepolitiska rapport som idag släpps inom projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik ges en god överblick av lönestrukturernas utveckling i Sverige under de senaste hundra åren. Men rapporten blickar inte bara bakåt. Riktningen är framåt. Vilka lönestrukturer bör råda på svensk arbetsmarknad? Vilka nyanser av ojämlikhet kan tillåtas?
Rapporter skrivna inom LO har ofta allmänhet eller beslutsfattare som huvudsaklig mottagare. Den här rapporten avviker från de normala mönstren. Den riktar sig primärt mot LOs medlemsförbund och dess företrädare. Från projektets sida vill vi skapa oss en bild av de långsiktiga lönepolitiska målen inom LOs medlemsförbund.
Rapporten visar att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän inte varit så stora sedan 1930-talet. Hur stora ska löneskillnaden mellan tjänstemän och arbetare tillåtas bli? Vill och kan LO-förbunden tillsammans förhindra en utveckling där arbetarna halkar efter? Svaret torde vara givet, men finns det en vilja till samverkan för att förändra lönestrukturerna?
Inom LO tycks löneutjämningen ha stagnerat. Slopandet av kvinnolönerna på 1960-talet var startskottet för minskningen av löneskillnaden mellan män och kvinnor. Efter 1980 har dock nästan ingen utjämning ägt rum (med undantag för 2007 års avtalsrörelse). Hur ser LO-förbundens företrädare och medlemmar på detta? Lever vi i den bästa av världar? Eller kan förbunden med förnyad kraft enas om en gemensam långsiktig lönepolitisk målsättning avseende löneskillnaderna inom LO-kollektivet?
Rudolf Meidner, en av de lönepolitiska ingenjörerna bakom LOs solidariska lönepolitik, sade i en intervju en gång att han ansåg att ingen på svensk arbetsmarknad ska tjäna mer än dubbelt så mycket som någon annan. Hans vision var alltså ett förhållande 1:2. Jag är benägen att dela Meidners vision. Vi lever i tid där personkulter och snäv individualism frodas. Kan du på ett hederligt sätt för dig själv och din omgivning, när ditt ego fått vila något, förklara varför någon ska tjäna mer än dubbelt så mycket som någon annan?
Projektets frågor till LO-förbunden är inte nya. Redan under 1950-talet diskuterades löneskillnaderna livligt inom och mellan LOs medlemsförbund. Frågeställningarna finns liksom inbyggda i den solidariska lönepolitiken. För uttalas en lönepolitisk tes om ”lika lön för likartat arbete” så följer även, motsatsvis, ”olika lön för olikartat arbete”.
Med andra ord, som jag uppfattar det, den lönepolitiska målsättningen är inte att alla arbetare inom LO-kollektivet ska ha samma lön. Men var går gränserna? Vilka faktorer ska motivera att vissa grupper tjänar mer än andra? Finns det en rationell lönestruktur bortom den egna gruppens egna intressen? Och i vilken utsträckning kan lönepolitiken användas för att åstadkomma inkomstutjämningar?
En sak är hur det ser ut idag och hur jämlikheten har utvecklats. En annan sak att diskutera är hur löneskillnaderna bör se ut framöver. När det gäller den framtida utvecklingen så innehåller rapporten ett antal scenarion.
För förhållande mellan tjänstemännens och arbetarnas löner utvecklas olika scenarion. Fortsätter utvecklingstendensen från 1990-talets mitt kommer lönegapet att öka ytterligare. År 2032 skulle lönegapet i krontal öka från dagens drygt 10 000 kr till knappt 25 000 kr. Men, om man vill tillbaka till förhållandena innan 90-talskrisen, kan man med en procentenhet högre lön för LO-kollektivet vara i kapp igen om 7 år – om man så vill.
Med rapporten hoppas vi från projektet att LOs medlemsförbund inom och mellan sig kan börja diskutera löneskillnader. Ska det finnas löneskillnader? Hur stora ska de vara? Och vad motiverar löneskillnader? Förhoppningen är att rapporten kan fungera som ett underlag i en sådan diskussion.
Rudolf Meidners vision var ett samhälle där ingen tjänade mer än dubbelt så mycket som någon annan. Vilken är din nyans av ojämlikhet?
Rapporten Hundra år av ojämlikhet – löner och löneutveckling efter klass och kön (pdf)
