Det är möjligt att sänka arbetslösheten!

avatar

Konjunkturinstitutets senaste konjunkturprognos som presenterades den 27 mars bjöd inte på några större överraskningar. Tillväxten i år och nästa år förväntas stanna på runt 1,5 procent per år. KIs bild av hur konjunkturen utvecklas stämmer väl överens med LO-ekonomernas prognos från november i fjol. Svensk ekonomi har passerat konjunkturtoppen och tillväxttakten blir därmed lägre de närmaste åren. Världsekonomin, särskilt euro-området, förväntas växa långsammare framöver. Global BNP beräknas öka med 3,4 procent i år och nästa år, dvs. ytterligare nedreviderat jämfört med prognoserna från hösten 2018. Trots den svagare internationella utvecklingen är det framförallt nettoexporten som håller uppe svensk tillväxt i år.

Den inhemska efterfrågan mattas också av. Den senaste tidens nedgång i näringslivets förväntningar och ett fortsatt fall i bostadsinvesteringarna leder till att investeringarna i näringslivet minskar något i år. Hushållens konsumtion återhämtar sig från den svaga utvecklingen under slutet av 2018 men växer ändå är betydligt långsammare än 2015 – 2017. Sammantaget ökat den totala inhemska efterfrågan med långsamma 0,5 procent i år och 1,3 procent 2010.

För arbetsmarknadens del innebär det att sysselsättningen och antalet arbetade timmar beräknas öka betydligt långsammare under loppet av 2019 och 2020. Arbetslösheten bottnar på drygt sex procent i år, för att därefter öka till drygt 6,5 procent och närmar sig KIs beräknade jämviktsarbetslöshet på 6,8 procent.

Det är framför allt när det gäller synen på jämviktsarbetslösheten (den arbetslöshet som är förenlig med stabil inflation) och därmed vilken potential som finns i ekonomin som skillnaderna mellan KI och LO-ekonomerna är stora. Jämviktsarbetslösheten är ett abstrakt begrepp och därmed inte observerbar på samma sätt som till exempel antalet arbetslösa. Skattningarna av den blir med nödvändighet mycket osäkra och knappast lämpliga att styra finans- eller penningpolitik efter.

Men det finns också en mer principiell skillnad när det gäller vad som påverkar jämviktsarbetslösheten. En vanlig uppfattning är att finans- och penningpolitik bara kan påverka arbetslösheten kortsiktigt och att jämviktsarbetslösheten bara påverkas av strukturella/institutionella utbudsfaktorer. Men det har visat sig svårt att hitta entydiga empiriska belägg för att teorin stämmer.

Mot denna syn står en annan som menar att den aggregerade efterfrågan påverkar jämviktsarbetslösheten. Det är också möjligt att det är mer korrekt att prata om flera jämviktsnivåer, och att ekonomin av olika skäl kan hamna på någon av dem. En tanke är att en ”högtrycksekonomi” skapar förutsättningar för personer som har svårare att få fotfäste på arbetsmarknaden accepteras av arbetsgivare när det är brist på arbetskraft. Det finns tecken på att det är vad som hänt på svensk arbetsmarknad de senaste åren. En annan tanke är att större investeringar, en direkt eller indirekt effekt av mer expansiv ekonomisk politik, leder till en större produktionskapacitet även på sikt.

Skillnaden i analysen av vad som kan påverka jämviktsarbetslösheten är inte oväsentlig – den leder till helt olika policyrekommendationer. KI bedömer att det inte finns något reformutrymme 2019, givet att överskottsmålet ska nås. Det är en slutsats som följer av deras bedömning att jämviktsarbetslösheten är 6,8 procent. LO-ekonomerna menar å andra sidan att det går att nå en betydligt lägre arbetslöshet och att de starka statsfinanserna bör användas till det. Det kan röra sig om att genomföra det av parterna framförhandlade förslaget till etableringsjobb, välbehövliga resurser till kommuner och landsting och insatser för ökad vuxenutbildning. Både finanspolitiken och penningpolitiken bör fortsatt understödja konjunkturen. Riksbanken bör därför vänta med att höja styrräntan. Vår bedömning är att risken förknippad med att höja räntan för tidigt och därmed kyla ner arbetsmarknaden så att inflationsmålet inte nås, är större än risken förknippad med att inflationen hamnar över målet en kortare period.

Det är ett stort misslyckande att arbetslösheten inte sjunker under sex procent ens under en högkonjunktur. LO-ekonomerna menar att en expansiv ekonomisk politik som understödjer tillväxten i kombination med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kan pressa ner arbetslösheten markant – även på lång sikt.

Etiketter: , , , , , , ,