Offentliga utredningar är en del av den demokratiska processen

avatar

Reaktionerna på inlägget om den bortg(l)ömda OECD-rapporten som inte diariefördes lät inte vänta på sig. Mängder av människor hörde av sig, framför allt var det lärare och ett flertal uppgav att de var med när det begav sig i början av 90-talet.

Ett tydligt mönster i reaktionerna utmärkte sig i mailen och det var upprördheten över tillvägagångssättet för hur Bildt-regeringen hade genomfört sina reformer. Flera menade att det hela gick odemokratiskt till och inte sällan förekom ordet korrupt med utropstecken som följd.

Och det är inte svårt att hålla med. Det gjordes som sagt inga offentliga utredningar utan allt hanterades internt på utbildningsdepartementet och det hela genomfördes mycket snabbt. Insyn och förankring lyste med sin frånvaro.

Propositionen som riksdagen fick presenterad för sig av Beatrice Ask var på 20 sidor. Frågan är om ens de borgerliga riksdagsledamöterna visste vad de skulle ta beslut om.

Kanske hade Bildt-regeringen fått inspiration från Margaret Thatchers tillvägagångssätt när hon drev igenom liknande skolreformer (The Education Reform Act 1988) några år tidigare. Besluten i England togs och implementerades mycket snabbt, utan någon försöksverksamhet med åtföljande utvärdering. Lärare och forskare ställdes i stort utanför processen.

Utan tvivel är man inte riktigt klok, som den ödmjuke Tage Danielsson uttryckte det. Bildt-regeringens tillvägagångssätt för genomförandet av sina reformer vittnar varken om tvivel eller klokskap. Än mindre om någon ödmjukhet. Men det kanske inte var att vänta sig heller när politiken var sprungen ur sentensen Den enda vägens politik. Tillvägagångssättet vittnar snarare om en trosviss övertygelse om att man sitter på sanningen, man har den rätta läran, och här behövs inga utredningar.

Att undvika offentliga utredningar verkar inte vara något främmande för borgerliga regeringar. En del kanske minns hur regeringen Reinfeldt köpte utredningar av det privata konsultbolaget McKinsey. Statsvetarprofessorn Tommy Möller kommenterade det hela med att det var anmärkningsvärt.

Offentliga utredningar har flera syften. Framför allt ska de tjäna som underlag till lagförslag och bidrar till att riksdagsledamöter och andra ska kunna informera sig om sakområdet, olika avvägningar utredarna har beaktat för sina förslag och vilka eventuella konsekvenser förslagen kan få.

Ett led i utredningsprocessen är att informera olika intressegrupper om hur tankarna går och vilka tänkta inriktningar utredarna har. Det ger också utredarna möjlighet att ta in olika synpunkter utifrån den praktiska verkligheten som utredningen berör. Detta skulle OECD sannolikt bedöma som del i en förankringsprocess.

Offentliga utredningar är således en central del i underbyggandet av lagförslag men är också en del i den demokratiska processen som möjliggör att medborgare, intressegrupper, och inte minst, riksdagsledamöter kan bilda sig en uppfattning och därmed kunna ta ett informerat och välgrundade beslut.

I sammanhanget kan det därför vara relevant att påpeka att regeringen under den förra mandatperioden tillsatte två utredningar med koppling till 90-talsreformerna, Utredningen om en mer likvärdig skola och Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola.

Det är utredningar som borde ha tillsatts av Bildt-regeringen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *