Jag instämmer med Lars Calmfors (till 85 procent)

avatar

I dagens ledarkolumn i DN skriver professor Lars Calmfors om sina önskemål på en eventuellt förestående skattereform.

Calmfors tar upp tre viktiga prioriteringar: Skatters samhällsekonomiska effektivitetskostnader bör minska. De ökade inkomstskillnaderna bör hejdas. Skatteintäkterna bör öka för att finansiera välfärden (och försvaret). Tänkbara förslag är att värnskatten ska slopas (snart gjort), färre ska betala statlig inkomstskatt (redan fixat när M och KD fick med höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt i Budgeten för 2019), mer enhetlig kapitalinkomstskatt, högre skatt på utdelning från fåmansbolag och en mer rättvis fastighetsbeskattning.

En skattereform är, som många minns, en helt egen punkt i Januariavtalet. Intentionerna är mycket ambitiösa. Men som Calmfors också påpekar, något motstridiga. Sänkta skatter på arbete ska kombineras med målet att trygga välfärden. Klyftorna ska utjämnas samtidigt som marginalskatter ska sänkas och färre ska betala statlig inkomstskatt.

På samma sätt blir Calmfors förslag något motstridiga: För hur ska inkomstskillnaderna minska om de statliga inkomstskatterna på arbete först ska sänkas? Och hur ska de totala skatteintäkterna öka?

Kostnaderna i den kommunala välfärden ökar nu kraftigt när andelen unga och äldre i befolkningen ökar. Om det ska lösas enbart via kommunalskatterna kommer den genomsnittliga kommunalskatten per hundralapp över tid att stiga till mer än 35 kronor de närmaste åren och i några kommuner närma sig 40 kronor. För sex miljoner inkomsttagare är det denna skatt, inte den statliga skatten som ligger till grund för marginalskatten. Höjda kommunalskatter är därmed ingen bra väg. I stället bör staten ta ett större ansvar för kommunernas kostnader.

Den rikaste procenten i Sverige har ökat sin andel av inkomsterna kraftigt. Orsaken är framför allt växande kapitalinkomster. Skillnaderna i uppmätta förmögenheter är ännu större. Bidragande är den slopade förmögenhetsskatten och den sänkta fastighetsskatten på dyra bostäder. SNS konjunkturrådsrapport 2018 ger en bra överblick över kapitalbeskattningen och dess brister. Förslagen är desamma som Calmfors för fram: att kapitalbeskattningen ska göras mer enhetlig, att fastighetsskatten ska återställas, plus att arvs- och gåvoskatten ska utredas. Sedan SNS rapporten har det allt mer uppmärksammats att möjligheten att ta ut lågt beskattade utdelningar från fåmansbolag också är starkt bidragande till ökningen av kapitalinkomster hos höginkomsttagare. I våras publicerades exempelvis en ESO-rapport där förslagen är en progressiv fastighetsskatt och en skärpning av de mycket förmånliga reglerna för fåmansbolagen.

Ja, det behövs en omfattande översyn över de stora luckorna på kapitalbeskattningsområdet. Det är där de stora effektivitetskostnaderna finns, menar jag. Fokus måste flyttas från de statliga inkomstskatterna på arbete, som ju dessutom har sänkts i år (har alla redan glömt det? I så fall 4 miljarder skattekronor i sjön), till hur höga kommunalskatterna bör vara och hur kommunerna ska finansiera välfärden framöver.

Etiketter: , , , , , ,