Det är dags för borgerligheten att släppa på prestigen och rannsaka sin skolpolitik

avatar

På dagen om två veckor kommer 2019 års bokmässa slå upp portarna och under några dagar kommer Svenska mässans golv fyllas av litterära högdjur, bokmalar, kulturpersonligheter, handelsresanden i åsikter och sannolikt en och en annan politiker. En politiker som tidigare besökt Bokmässan är Beatrice Ask. Hon gjorde det 1992 i egenskap som skolminister och hennes besök sammanföll nästintill ett år efter att Bildt-regeringen hade tillträtt. På Bokmässan håller hon ett tal där hon redogör för vad regeringen har genomfört inom utbildningsområdet.

Beatrice Ask inleder med att deklarera att det har varit ett intensivt och händelserikt år sedan regeringen Bildt tog över. Regeringen har med utgångspunkt i ambitionen att utveckla och förändra Sverige inför framtiden stakat ut en ny politisk väg och tagit viktiga beslut inom flera politikområden, inte minst inom utbildningsområdet.

På det stora hela säger sig Beatrice Ask vara nöjd. Flera nya skolor har blivit godkända under året och varje ny skola ökar valmöjligheten och bidrar till ett skolsystem som är bra mycket bättre än det ”passiviserande” skolsystem Sverige hade under lång tid tidigare. Men Beatrice Ask har noterat att det finns oroväckande tecken hos en del av de nya skolorna. Och i dem vill man ju gärna inte sätta sina egna barn.

Visst, en del av oss känner en viss tvekan inför en del av de nya skolorna, och skulle knappast sätta våra egna barn i dem. Men tiden är förbi när det enbart fanns utrymme för en syn om vad en bra skola är.

Men det är andra tider nu. Med införandet av skolvalet så finns det inte enbart en syn på vad en bra skola är utan nu kan var och en avgöra det, och det som är dåligt för någon behöver nödvändigtvis inte vara dåligt för någon annan.

Beslutet att friskolor ska ersättas med 85 procent av de kommunala skolornas ersättning är enligt skolministern ett viktigt principbeslut. Det säkerställer den långsiktiga finansieringen för de nya skolorna och valfriheten i skolsystemet.

Det här är ett omdiskuterat beslutet. En del menar att ersättningsnivån är för högt satt eftersom friskolor inte har samma helhetsansvar som de kommunala skolorna och att friskolor med det beslutet kommer att bli överkompenserade. Samma diskussion som förs idag alltså, närmare 30 år senare. Fast med den skillnaden att friskolor idag ersätts med 100 procent av kommunens kostnader för sina skolor.

Som bekant är det också väldigt lönsamt att driva offentligt finansierade skolor i privat regi. Häromveckan rapporterades det exempelvis om att de två friskolekoncernerna – Academedia och Internationella engelska skolan (IES) – gjorde tillsammans vinster på drygt en halv miljard kronor det senaste året.

De båda koncernerna har nu beslutat att 175 miljoner ska delas ut till sina aktieägarna. Sverige är ensamt i hela världen med att tillåta vinstuttag från offentligt finansierade privatskolor. Kanske inte en slump att andra länder har valt en annan väg.

Om vinster i friskolorna har det skrivits en hel del tidigare, bland annat utförligt i en rapport publicerad 2018 av LO.

Beatrice Ask har uppmärksammat kritiken och anser att en del invändningar är rimliga. Inga beslut är fulländade, det är naturligt att det uppstår frågor under vägens gång. Samtidigt menar hon att det är för tidigt att dra några slutsatser av regeringens beslut. Vissa konsekvenser går inte att förutse och att det måste följas upp framöver hur det utvecklar sig. Och då är det viktigt att regeringen kan släppa på prestigen om det visar sig att det inte har blivit som tänkt.

Om det skulle visa sig att ersättningsnivån är för högt satt, så att en oacceptabla mängd resurser överförs från de offentliga till de privata skolorna så får inte regeringen vara så fylld av politisk prestige att vi inte kan ändra nivån.

Beatrice Ask rundar av sitt tal med budskapet att besluten som tagits av den nya regeringen har varit rätt och positiva reformer. Men jobbet stannar inte här. På utbildningsdepartementet är man i full gång med att ta fram förslag för att utveckla mångfalden och friheten i det svenska skolsystemet. Och till de som har synpunkter på det har Beatrice Ask ett meddelande.

Dysterkvistar och olyckskorpar som letar problem, som är emot mångfald och fritt skolval, bidrar inte med något positivt till att utveckla det svenska skolsystemet.

Man får anta att Beatrice Ask räknar in OECD till den skaran dysterkvistar och olyckskorpar, med tanke på att de hade ett och annat att säga om de reformer Beatrice Ask som skolminister var med och genomförde.

Det har gått närmare 30 år sedan Beatrice Asks tal. Det är minst sagt dags för borgerligheten att släppa på prestigen och rannsaka sin skolpolitik. Kejsaren är naken och alla andra ser det. Marknadiseringen av skolan är ett kapitalt misslyckande och har underminerat skolan som samhällsinstitution. Skolan har blivit allt mer ojämlik och det är marknadsmekanismerna som bidrar till det. En samhällsinstitution ska inte se till fåtalet eller särintressen utan till alla medborgare. Till samhällsintresset. Men det är inte utifrån det som skolan är organiserad idag.

Vi har ett resursfördelningssystem som snarare är konstruerat för att garantera jämlika ekonomiska villkor mellan de kommunala skolorna och friskolorna, trots att de har olika ansvar, än att garantera en resursfördelning som utgår från att alla elever oavsett bakgrund ska ha samma möjlighet till en bra skolgång. Utöver det så har marknadiseringen av skolan öppnat upp för vinstdrivande aktörer som skapar sig vinstmarginaler genom att locka till sig resursstarka och mindre kostsamma elever. För vem är skolan till för? Är detta idealtypen för ett väl konstruerat och lyckat skolsystem enligt borgerligheten? Om inte, då är det dags att de rannsakar sin skolpolitik.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *