Till lo.se Sök Meny
LOs önskelista är längre än regeringens direktiv för arbetskraftsinvandringen

LOs önskelista är längre än regeringens direktiv för arbetskraftsinvandringen

Nyfiken?

Här, lite längre ned i texten, finns hela LO-listan.

Vi tog fram den strax före jul. Den innehåller krav på ändringar av både lag och praxis. Och den går inte oväntat längre än både Januaripartiernas och Moderaternas förslag de senaste dagarna. LOs förbund har ju ganska bra kontakt med verkligheten på fältet. Och den är inte alltid vacker.

LO välkomnar givetvis Januaripartiernas direktiv för den kommande utredningen om arbetskraftsinvandring. Från facklig utgångspunkt är de långt ifrån perfekta, men de gläntar ändå på dörren till vissa nya möjligheter till att få bukt med fusket.

Ännu bättre hade det förstås varit om regeringen, C och L gått på Socialdemokraternas egen egentliga linje – som samtidigt i onsdags presenterades på Aftonbladets debattsida av Rikard Larsson, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet (S), Anna Johansson, ordförande i arbetsmarknadsutskottet (S) och Fredrik Lundh Sammeli, ordförande i justitieutskottet (S).

Som parti vill S inte oväntat gå betydligt längre än åtminstone MP och C, och i likhet med LO återinföra en myndighetskontrollerad arbetsbristbedömning. Precis som LO och LO-förbunden inser nämligen Socialdemokraterna att dagens näst intill okontrollerade arbetskraftsinvandring är ohållbar och av flera anledningar måste förändras: För att komma åt oseriösa aktörer, förhindra felaktiga utbetalningar i våra gemensamma välfärdssystem, men också för att bekämpa gängkriminaliteten. 

Som S-utskottsordförandena skriver: Det är helt orimligt att det kommer lågkvalificerad arbetskraft från andra sidan jordklotet för att jobba deltid på en restaurang eller som hantlangare på olika byggen – yrken där det inte finns någon arbetskraftsbrist. Det är jobb som i första hand måste gå till arbetslösa människor som redan befinner sig i Sverige.

Men Januaripartiernas åtgärdsbatteri bör ändå kunna utgöra bottenplattan för en positiv förändring. Nu hoppas vi på LO att regeringen lägger direktiven i händerna på en riktigt bra utredare.

Ännu bättre vore förstås om alla partier, från vänster till höger, kunde sätta sig ned ihop och resonera sig fram till ytterligare några tilläggsdirektiv; potential finns för riksdagsmajoriteter på flera viktiga punkter.

Bra i Januaripartiernas utredningsdirektiv är att utredaren ska kartlägga missbruket av arbetstillstånd och exploateringen av arbetsmigranter och föreslå nödvändiga åtgärder.

Mycket välkommet är vidare utredningen ska kartlägga den smutsiga handeln med arbetstillstånd och lägga förslag till hur denna och den människosmuggling det ofta handlar om ska kunna motverkas.

LO välkomnar också att utredningen ska ta ställning till ett eventuellt försörjningskrav för familjemedlemmar till arbetskraftsinvandrare. Personen på arbetstillstånd behöver då alltså en tillräckligt hög lön för att kunna försörja medföljande familj. vilket i princip förutsätter en heltid – ett krav som härom dagen fördes fram från Moderaterna.

Dåligt är däremot att januaripartierna vill behålla – till och med bygga ut – möjligheten till spårbyte mellan asylansökan och arbetstillstånd. LO vill hålla isär debatten om asyl från den om arbetskraftsinvandring. Den senare ska handla om att skapa bättre regler. Inte om att reglera mängden invandrare.

Dessutom vittnar flera LO-förbund om att spårbytare på arbetstillstånd hos oseriösa företagare ofta är extra desperata att inte stöta sig med arbetsgivaren och därför också extra utsatta för rå och hänsynslös exploatering. Dagens upplägg bäddar tyvärr för att spårbytaren tvingas acceptera låg lön och dåliga villkor, ofta evighetslånga arbetsdagar där hela familjen inklusive skolbarn kan tvingas hjälpa till för att klara exempelvis ett orimligt städbeting, i hopp om att få stanna i Sverige permanent. Autentiska exempel finns, bland annat från Fastighets, och betinget kan till exempel bestå i trapp- och toalettstädning och ett par stora idrottshallar i en skola.

Från LOs håll vill vi framhålla följande önskemål på en reform av arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU och EES:

Hur och när ska arbetskraftsinvandring från tredje land vara tillåten?

  • LO önskar likt S, V, SD och eventuellt fler borgerliga partier se en återinförd arbetsmarknadsprövning. Arbetstillstånd bör bara beviljas i branscher där det råder brist på arbetskraft i Sverige. Anställningar ska bara erbjudas tredjelandsmedborgare när alternativ arbetskraft i Sverige saknas. Avgörandet ska bygga på en myndighetsbedömning av huruvida brist föreligger inom yrket. Facken ska lika lite som i det gamla systemet ha något ”veto”. Däremot behöver parterna, som har branschkunskapen, höras inför myndighetens bedömning av vilka yrken som det råder arbetskraftsbrist i.
  • Ett alternativ till arbetsmarknadsprövning kan vara den danska modellen: I Danmark släpps i princip bara arbetskraftsinvandrare från tredje land in i ett begränsat antal branscher med på förhand fastslagen arbetskraftsbrist. Ytterst få av dessa, om några, återfinns inom LO-yrken. Alternativet är att individen är erbjuden ett arbete med lön på minst 436 000 danska kronor per år, då kan hen snabbt få ett tillstånd. Det motsvarar en månadslön på drygt 36 000 danska kronor i månaden, eller drygt 51 000 svenska kronor.
  • En förutsättning för arbetstillstånd bör vara att det handlar om en heltidsanställning.
  • Utred frågan om spårbyten. Möjligheten till spårbyte från asyl till AKI för migranter som fått nej på sin asylansökan är en komplicerad fråga. Flera LO-förbund vittnar om att dessa personer när de går in och arbetar på arbetstillstånd ofta är extra utsatta (se ovan). Anser man att asylpolitiken är för strikt eller inhuman så borde frågorna möjligen hanteras just inom ramen för asylpolitiken och inte inom arbetskraftsinvandringens område.
  • Utred hur och i vilka former utlysning av tjänster ska ske innan arbetskraftsinvandring från tredje land kan bli ett alternativ för arbetsgivaren: Till exempel bör man kanske förlänga den annonseringstid som krävs innan arbetsgivaren får ta hit arbetskraftsinvandrare. I dag är den bara tio dagar – så kort tid att verkligen ingen i Sverige på allvar hinner söka jobbet – än mindre få det. Kanske vore det också rimligt att begära besked av arbetsgivaren kring gensvaret på annonseringen. Annonseringen ska kanske heller inte bara finnas på Platsbanken, utan kan riktas särskilt mot nyanlända och långtidsarbetslösa. Särskilt om enklare jobb även fortsättningsvis ska vara öppna för arbetskraftsinvandring.
  • Stoppa möjligheten för EU-registrerade underentreprenörsföretag att arbeta i Sverige med enbart tredjelandsmedborgare utan svenskt arbetstillstånd. Kräv svenskt arbetstillstånd från första dagen. Ett brottsupplägg som just nu ökar lavinartat i byggbranschen är entreprenadföretag från andra EU-länder med enbart underbetalda tredjelandsmedborgare anställda. Till exempel mongoler, uzbeker och vitryssar, som då saknar rätt till sjukvård i Sverige. Bakgrunden är att Migrationsverket i oktober 2018 undantog tredjelandsmedborgare anställda av företag i övriga EU från kravet på svenskt arbetstillstånd från dag ett. Numera räcker det att personen påstås vara bosatt i samma land som det anställande företaget. Förfalskade eller felaktigt utfärdade, ofta polska, A1-intyg ”visar” att personen är socialförsäkrad i landet i fråga, fast många kommer direkt från hemlandet till svenska byggarbetsplatser.
  • I andra EU-länder kontrolleras sådana bolag och anställda innan de får komma in i landet. Danmark, Norge, Finland, Island, Estland och Lettland kräver samtliga arbetstillstånd från första dagen – även av anställda som är utsända via ett entreprenadföretag från ett EU-land. LO, liksom Byggnads motpart Sveriges Byggindustrier, kräver att även Sverige börjar göra det.

Hur bör anställningsförhållandet regleras mellan parterna?

  • Praxis bör som vi ser det ändras så att Migrationsverket i framtiden bara beviljar arbetstillstånd på basis av ett av båda parter undertecknat anställningsavtal, inte som i dag efter ett ickebindande ”arbetserbjudande” som arbetsgivaren sedan när migranten är på plats i Sverige alltför ofta ersätter med ett väsentligt sämre anställningsavtal. (En tidigare SOU, 2016:91, avfärdade enligt LO-juristernas mening detta skifte utan ett tillfredsställande juridiskt resonemang.) Utredningen bör alltså ges i uppdrag att undersöka hur det – utan att det kommer i konflikt med den svenska arbetsmarknadsmodellen – säkerställs att lönen som arbetsgivaren utlovar inför Migrationsverket också de facto blir den lön som arbetstagaren minst ska få i sin anställning i Sverige. Ett anställningsavtal kan alltid omförhandlas. Därmed inskränks inte parternas avtalsfrihet.
  • Det anställningsavtal som LO vill ska bli ett villkor för framtida arbetstillstånd måste också i förekommande fall innehålla uppgifter om planerade månatliga löneavdrag, för av arbetsgivaren erbjudet boende och transporter. Det måste alltid vara möjligt för individen att före resan till Sverige bedöma hur stor nettoinkomst hen de facto kan fövänta sig.
  • Lagen måste göra helt klart att med ”löner och anställningsvillkor” avses såväl lön, semesterersättning, övertid, ob och andra ersättningar, som arbetstidsregler. Detta är viktigt då en ny dom från Migrationsöverdomstolen hävdar att enbart lön räknas, inte semesterlön. Den semesterlön som utgår enligt kollektivavtal är också ofta högre än lagens nivåer och ska därför också följa kollektivavtalet.
  • LO önskar se ett höjt försörjningskrav – den lägsta ersättningsnivån som Migrationsverket får acceptera som grund för ett arbetstillstånd. Försörjningskravet har märkligt nog legat still på nivån 13 000 kronor ända sedan lagens tillkomst 2008. Räknas beloppet 13 000 upp med de genomsnittliga löneökningarna sedan dess landar nivån 2018 på 17 300 kronor per månad. (Detta är alltså inte en lönenivå utan den lägsta acceptabla ersättningen (då för en deltid var omfattning står i relation till nivåerna i aktuellt kollektivavtal). En uppräkning måste sedan göras årligen i förhållande till löneökningar och/eller KPI.

Jämna ut maktbalansen mellan arbetsgivaren och arbetsmigranten:

  • Arbetsgivares missbruk av systemet måste få konsekvenser. I dag drabbas bara arbetstagaren, ofta med utvisning. Vi önskar se en regeländring så att arbetsgivare som tidigare misskött sig förbjuds att ta in nya personer på arbetstillstånd. LO vill se någon typ av seriositetskrav. Ett sådant skulle exempelvis kunna bestå av en vandelsprövning av arbetsgivaren, och krav på att lön för tre månader deponeras i bank.
  • Utred hur maktbalansen mellan arbetskraftsinvandrare och arbetsgivare kan förbättras. Exempel på åtgärder som bör utredas är om det går att förlänga den frist migranten har för att byta till annan arbetsgivare. Kanske också göra det möjligt att byta till en anställning i ett annat bristyrke. Då får migranten lättare att byta arbetsgivare utan att riskera att bli av med sitt arbetstillstånd om det inte fungerar hos den förste arbetsgivaren.

Fler och bättre kontroller av efterlevnaden:

  • Migrationsverket behöver skärpa sina löpande kontroller. I dag sker under de tvååriga tillståndsperioderna bara enstaka stickprov av löneutbetalningar och skatteinbetalningar. Ofta uppges på papperet en arbetsgivare, sedan arbetar migranten i själva verket på ett helt annat företag, med andra villkor. Det kan vara som f-skattare, och kanske för en digital plattform. Myndighetskontrollerna måste utökas så att de inkluderar även hemservicepersonal, vårdare och personlig assistans.
  • Polisens resurser är en flaskhals i alla former av myndighetsgemensamma arbetsplatskontroller. Rutiner för efterkontroller och skrivbordskontroller måste bli mer effektiva. Nuvarande sekretessregler behöver ses över om myndighetssamarbetet ska få avsedd effekt.
  • Skatteverket bör få rätt att komma ut oannonserat för realtidskontroller på arbetsplatserna. Uppgifter som finns i de personalliggare som är obligatoriska i vissa branscher bör kunna inhämtas elektroniskt och användas även av andra myndigheter för kontroll av arbetskraften, däribland Migrationsverket, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen.
  • Skatteverkets nya krav på elektronisk månatlig arbetsgivardeklaration av löner, skatter och avgifter på individnivå skulle kunna möjliggöra automatiserad kontroll så att stora avvikelser mot den i arbetserbjudandet utlovade lönen och/eller tjänstens omfattning kan upptäckas. I dag får Migrationsverket ta del av arbetsgivarens löneuppgifter från Skatteverket, men bara för kontroll av utbetalda dagersättningar. Migrationsverket har lämnat in en hemställan om att få använda dessa även för kontroll av arbets-/uppehållstillstånd.

Om utredningen kan ta in några av ovanstående förslag som tilläggsdirektiv blir vi på LO väldigt nöjda. Därför sprider vi nu önskelistan till alla riksdagspartier via denna blogg.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 svar på ”LOs önskelista är längre än regeringens direktiv för arbetskraftsinvandringen”

  1. Lars Elmquist skriver:

    Mkt bra.

  2. Ingvar Bergh skriver:

    De myndigheter som ska medverka måste förstärkas ekonomiskt och personellt, annars Kommer det inte bli tillräckligt slagkraftigt. Det är maffia företag som ligger bakom och de väjer inte för en svensk myndighet. Risken för hämndaktioner ska inte underskattas. De som arbetar mot maffian i övriga Europa kan nog berätta vad som kan inträffa.

  3. Irma Andersson skriver:

    Mycket bra förslag och bra skrivet

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.