Till lo.se Sök Meny
Ojämlikhetsutvecklingen och arbetsinkomsterna

Ojämlikhetsutvecklingen och arbetsinkomsterna

Sverige är det OECD-land där inkomstskillnaderna ökat mest under de senaste decennierna.1 Denna ökning kan härledas från ökade kapitalinkomster samt minskade och förändrade transfereringar till hushållen. Vad som däremot har hållit emot ojämlikheten är arbetsinkomsterna som under perioden 1995–2017 faktiskt blivit mer jämlikt fördelade.2 Arbetsinkomsterna står för en stor andel av de samlade inkomsterna. 2017 stod, för fysiska personer, förvärvsinkomsterna för dryga 2300 miljarder kronor jämfört med kapitalinkomsternas dryga 400 miljarder kronor.3 Därtill ska läggas den intjänade pensionen som kommer av arbetet. Fördelningen av arbetsinkomsterna får alltså mycket stort genomslag på den totala inkomstfördelningen.

Tabell 1. Överenskommen arbetstid i olika grupper i arbetstidsfördelningen

Anm: Percentilgrupperna beskriver befolkningen (20–64 år) i hundra percentiler utefter deras arbetstid, exempelvis utgörs den tionde percentilen (P10) av den procenten med tio procent lägst arbetstid i arbetstidsfördelningen. På samma sätt utgörs den nittionde percentilen (P90) av den procenten med tio procent flest arbetade timmar. Fördelningen baseras på överenskommen arbetstid vilket inte är det samma som faktiskt arbetade timmar då frånvaro på grund av exempelvis sjukdom inte är inkluderat.
Källa: Långtidsutredningen 2019.

Arbetsinkomsterna definieras som produkten av timlönen och antalet arbetade timmar. Vad som skett under perioden 1995–2017 är att antalet arbetade timmar ökat hos dem med lägre arbetade timmar och minskat något hos dem med fler arbetade timmar. Detta beror delvis på att sysselsättningsgraden, det vill säga hur många som jobbar, under perioden har ökat från 76 procent till 81,8 procent i åldersgruppen 20–64. I samma åldersgrupp hade Sverige 2019 den högsta sysselsättningen i EU.4 Men det beror också på att fördelningen av arbetade timmar bland dem som arbetar blivit mer jämnt fördelad sedan 1995. Detta främst då de arbetade timmarna ökade kraftigt i gruppen med få arbetade timmar, vilket tydligt ses i tabell 1 där arbetstiden i P10 i arbetstidsfördelningen, det vill säga de 10 procent med kortast arbetstid, har ökat från 24 till 30 timmar i överenskommen arbetstid per vecka. Viktigt att komma ihåg är att arbetstiden ofta korrelerar tydligt med löner och att deltid är vanligast i låglönegrupper.

Under de senaste decennierna har den Svenska lönespridningen ökat. Antagligen finns dessutom en viss underredovisning av de senaste tio årens lönespridningsökning. Detta på grund av att en viss del av de egentliga arbetsinkomsterna för ägare av fåmansbolag deklareras som kapitalinkomster, till följd av 3:12 reglerna. Ökningen av lönespridningen är inte unik för Sverige utan följer samma trend som i de flesta jämförbara länder. Vad som däremot sticker ut vid internationella jämförelser är Sveriges fortsatt mycket låga lönespridning, vilket ses i diagram 1.

Diagram 1. Lönespridningen percentilkvot P90/P10, för utvalda länder och OECD-snitt, över tid

Anm: Lönespridningen beskrivs som kvoten mellan den heltidsekvivalerade månadslönen för den 90:e percentilen (P90)  i lönefördelningen delat med dito för den 10:e percentilen (P10). En lönespridning enligt detta mått på runt 2, vilket Sverige har, visar att timlönen för P90 är dubbelt så hög som för P10.
Källa: OECD Decile ratios of gross earnings.

Förklaringen till detta är i stor mån de svenska fackföreningarnas styrka och kollektivavtalens breda täckningsgrad. Ytterligare en faktor är antagligen den svenska modellen där löner historiskt, och i stor mån än idag, har satts kollektivt. Detta bidrar till ett högre omvandlingstryck där lågproduktiva verksamheter inte kunnat konkurrera genom sänkta löner och således slagits ut. En ordning där inte arbetstagares ställning kan utnyttjats gör att ekonomin kan hålla en hög produktivitetsutveckling i näringslivets samtliga branscher och på så vis öka de värden som finns att fördela. Ett högre omvandlingstryck leder även till ett kontinuerligt arbete inom näringslivet med att utveckla och uppvärdera tidigare lågkvalificerade arbeten och arbetsuppgifter. Det är högst sannolikt att detta skett i Sverige vilket gjort att arbetstagare, även bland de med lägre löner, har kompetenser och färdigheter som gör skäl för relativt höga löner. Värt att notera är att alla svenska löntagare ur en internationell kontext har höga löner.

Sammantaget så har den stora ökningen av arbetade timmar bland dem med låga arbetsinkomster, även om den till vis del motverkats av en ökande lönespridning, lett till en mer jämlik fördelning av arbetsinkomster under perioden 1995–2017. Men vid jämförelser över tid spelar valet av tidsperiod en stor roll. I en svensk kontext är det för att få en nyanserad bild viktigt att visa även utvecklingen under en period som inkluderar 90-talskrisen som hade stora negativa sysselsättningseffekter, något som främst drabbade personer med inkomster under medianen. Diagram 2 visar hur arbetsinkomsterna för de med 10 respektive 20 procent med lägst arbetsinkomst dramatisk sjönk i relation till övriga under 90-talskrisen. Diagrammet redovisar sedan en snabb inkomsttillväxt för de med lägst arbetsinkomster från och med 90-talets mitt, men återhämtningen har inte räckt för att återställa relativinkomsterna från arbete till 1990 års nivå.

Diagram 2. Reala arbetsinkomster (<0) i åldersgruppen 20-64 år efter percentil 1987-2017

Källa: SCB (Inkomst och taxeringsregistret).

Även om 90-talskrisen ännu kastar långa skuggor över svensk arbetsmarknad är det faktiskt just på den svenska arbetsmarknaden som den verkliga framgångsfaktorn för den svenska jämlikheten återfinns. Att så stor del av dem som bor och verkar i Sverige faktiskt har ett arbete och får en relativt hög och anständig lön för sitt arbete. I den politiska debatten utmålas Sverige ofta som ett land där stora värden omfördelas från höginkomsttagare till låginkomsttagare genom skatter och bidrag. Det är dock en felaktig beskrivning av verkligheten.

I realiteten är idag de direkta transfereringarna i Sverige, från höginkomsttagare till låginkomsttagare, i en internationell kontext ganska modesta och ligger väl under OECD:s snitt. Att Sverige har varit ett av världens mest jämlika länder (om inte det jämlikaste) och än idag, trots de senaste decenniernas drastiska nedmontering av trygghetssystemen, fortfarande sällar sig till de mer jämlika beror istället på att marknadsinkomsternas jämna fördelning. Marknadsinkomsterna, som även kallas faktorinkomsterna, definieras som inkomsterna innan transfereringar. Transfereringar kan både vara positiva så som ersättningar och bidrag samt negativa så som skatter. För den stora merparten av befolkningen styrs marknadsinkomsterna av arbetsinkomsterna. När arbetsinkomsterna är jämnt fördelade blir även marknadsinkomsterna det vilket ses i diagram 3 där Sverige har tredje lägst spridning av marknadsinkomster inom OECD. Hela staplarna redovisar marknadsinkomsternas spridning, den fyllda delen visar spridningen i disponibel inkomst och den sträckande delen av stapeln redovisar skillnaden i spridning mellan marknadsinkomsten och den disponibla inkomsten, alltså omfördelningen genom transfereringar.

Diagram 3. Gini-koefficienten för marknadsinkomst och disponibel inkomst

Anm: Gäller för 2016 för personer i åldrarna 18–65 år. Inkomstspridningen beskrivs genom Gini-koefficienten, ett högre värde redovisar högre spridning och vice versa. Observera att talen som redovisas skiljer sig åt beroende på val av databas. OECD visar exempelvis klart lägre inkomstspridning än vad flera svenska källor gör. Vid jämförelser mellan länder utgör dock OECD en bättre källa då de innehåller data från flera länder insamlade efter samma mått och metod.
Källa: OECD Income Distribution Database (IDD).

Arbetsinkomsternas relativt jämna fördelning vilar på en hög sysselsättning i breda grupper och en rättvis fördelning av de värden som arbetet skapar. Detta är inte en utgångsposition som varit given av naturen. Istället är det en position som skapats av starka fack med hög organisationsgrad, en välfungerande partsmodell och en arbetsmarknadspolitik för trygghet och tillväxt. Men under de senaste decennierna har flera bärande delar i detta fundament medvetet skadats när man, särskilt under det borgerliga styret 2006–2014, både aktivt desarmerat fackets styrka och urlakat arbetsmarknadspolitiken.

Framtiden är än mer oviss, vilket inte minst coronakrisen tydliggjort. För att inte sysselsättningsnivåerna ska bita sig fast på låga nivåer, som under 90-talskrisen, krävs just nu och under en lång tid framöver en tydligt mer aktiv arbetsmarknadspolitik som pressar tillbaka arbetslösheten. Detta kräver att nedmonteringen av arbetsförmedlingen stoppas och vänds till en upprustning. En annan viktig del är arbetslöshetsersättningen som ska ge den arbetslöse en respit och möjliggöra att man inte tar första bästa jobb som ges utan får en möjlighet att söka sig till arbetsuppgifter som passar ens kompetens och erfarenhet. Detta är en viktig förutsättning för en framtida hög tillväxt.

Ytterligare ett orosmoln är den framtida lönebildningen. En ökad jämlikhet förutsätter att lönespridningen inte börjar spreta. Ett grundfundament för detta är att den svenska modellen värnas från politiskt håll och att maktbalansen på arbetsmarknaden inte förskjuts mot arbetsgivarna. I början av sommaren presenterades LAS-utredningens förslag på förändringar av arbetsrätten. Om utredningens förslag att utöka turordningsreglerna genomförs kommer detta leda till otrygga anställningar, tysta arbetsplatser och lydnadskultur. 5 Genom att utgångspositionerna  vid förhandlingar förskjuts till arbetsgivarnas favör kommer den fackliga styrkan att utmanas. I förlängningen riskerar det att få genomslag på både löneandelen och lönespridningen. För de politiker som vill öka jämlikheten i Sverige framstår det som självklart att skrota LAS-utredningens förslag och låta arbetsmarknadens parter, som jämlikar, förhandla om en arbetsrätt som i realiteten är modern.

Grunden för individens frihet ligger inom lönearbetets ram. Lönearbete är den viktigaste källan till försörjning för de allra flesta vuxna. Det är genom lönearbete som självständighet och ekonomisk trygghet uppnås, både direkt i form av lön och indirekt, via pensioner och trygghetsförsäkringar. Det jämlika samhället förutsätter således en jämlik arbetsmarknad. Utvecklingen är inte en förutbestämd följd av tidens gång. Den är ett verk av styrkeförhållanden mellan arbetsmarknadens parter och av de aktiva beslut som fattas av parterna och politiker. Om beslut tillåts fattas grundade på allt för enkla nationalekonomiska teorier riskerar nuvarande arbetslöshetskris att få samma effekter på ojämlikheten som 90-talskrisen hade. Istället behöver beslut vara grundade på teorier som fångar arbetsmarknadens komplexitet och är anpassade till de svenska förhållandena. Här har LO bidragit med kunskapsunderlag om arbetsmarknaden, arbetsinkomsterna och jämlikheten genom rapporten Vad betyder arbetsinkomsterna för ojämlikheten?. LO har under våren även lagt fram ett åtgärdsprogram för coronakrisen som bygger vidare på det som historiskt gjort Sverige starkt, en väl fungerande välfärd och en arbetsmarknad som ger trygghet vid omställningar. Just nu är inte frågan om den svenska arbetsmarknaden kommer förändras, utan hur. Då är det även viktigt att fråga sig hur man skapar en arbetsmarknad som får fler i sysselsättning och samtidigt gör att arbetets frukter fördelas på ett mer jämlikt och rättvist vis, både på kort och lång sikt. I grund och botten handlar det om vilken typ av samhälle vi vill leva i.

Noter:

1, OECD Income Distribution Database (IDD), egen sammanställning av länkad dataserie över Gini-koefficienten. Gäller perioden mitten av 1980-talet till ungefär 2017. Alla länder har inte statistik för varje år varför perioden blir något skiftande. Dessutom övergår de flesta länder till ett nytt mått runt 2013. https://stats.oecd.org/Index.aspx?DataSetCode=IDD# (hämtat: 2020-06-29).

2, SOU 2019:65, Långtidsutredningen 2019.

3, SCB (Taxeringsutfallet för fysiska personer) och Långtidsutredningen 2019.

4, Vilket land som har högst sysselsättning i EU varierar beroende på åldersgrupp. I åldersgruppen 20–64 hade Sverige år 2019 den högsta sysselsättningsgraden på drygt 82 procent att jämföra med EU snittet på nära 74 procent. När åldersgruppen 15–74 tas hamnar Sverige år 2019 med en sysselsättningsgrad på 68,3 procent vilket ger bronspeng i EU efter Estland och Nederländerna. Om man inkluderar övriga europeiska länder så har både Island och Schweiz en högre sysselsättningsgrad oavsett åldersgrupp. Norge har däremot lägre oavsett åldersgrupp. Källa: Eurostat.

5, En kort rapport från Katalys sammanfattar flera av de effekter som följer om utredningens förslag skulle bli verklighet.

2 svar på ”Ojämlikhetsutvecklingen och arbetsinkomsterna”

  1. Hans-Erik Persson skriver:

    Hej Balder!
    Alltid intressant och givande läsning i din blogg.
    Undrar lite över realinkomsterna. De har ökat men samtidigt har inte löneandelen av BNP förändrats.
    Kan realloneökningen i någon utsträckning bero på den höga arbetslösheten d v s att färre delar på kakan?

    1. Balder Bergström skriver:

      Hej Hans-Erik,
      Som du skriver har löneandelen, det vill säga hur stor del av förädlingsvärdet (företagens bidrag till BNP) som går till arbetstagarna, legat relativt konstant de senaste 25 åren. Det innebär att vinstandelen, det vill säga hur stor del av förädlingsvärdet som går till kapitalägarna, på motsvarande vis legat konstant. Att det förhåller sig så samtidigt som reallönerna ökar är inte konstigt eftersom alla mått är variabla. När löneandelen och vinstandelen ökar lika mycket och det mer än inflationen kommer löneandelen vara konstant men reallönerna öka. Lönerna påverkas historiskt och i teorin av flera saker bland annat av efterfråga och utbud. Är det få som vill arbeta stiger lönerna, är det många sjunker dom. Är arbetslösheten hög sjunker alltså lönerna för då kan arbetsgivarna välja de som säljer sin arbetskraft billigast. Som sagt arbetslösheten är inte det ända som påverkar lönerna, facklig organisering är ett annat.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.