Till lo.se Sök Meny
Ojämlikhetsutvecklingen och transfereringarna

Ojämlikhetsutvecklingen och transfereringarna

Inkomstklyftorna i Sverige har under de senaste decennierna vuxit snabbare än i något annat OECD-land.1 De växande klyftorna mellan människorna i Sverige illustreras på flera olika sätt. Ett exempel är att den svenska makteliten ökar sina inkomster mycket snabbare än vanliga löntagare. I LO-ekonomernas årliga rapport Makteliten visar vi att makteliten under perioden 1995–2017 ökat från dryga 10 industriarbetarlöner till nära 20. Detta har främst drivits av storbolagens vd:ar vars löner under samma period ökade från dryga 25 industriarbetarlöner till nära 60. Det vanligaste nyckeltalet för att beskriva inkomstskillnader är Gini-koefficienten.2 Mellan 1995 och 2017 ökade Gini-koefficienten från 0,23 till 0,32, mätt på detta vis ökade inkomstskillnaderna i Sverige med 40 procent.3 Ett möjligen mer handfast mått är genomsnittsinkomsten för en person i tiondelen med högst inkomster jämfört med medianinkomsttagaren. 1995 hade den genomsnittlige personen i tiondelen med högst inkomst 2,1 gånger högre ekonomisk standard än medianinkomsttagaren, 2017 har det ökat till 3,3. Dessa är några av de mått på ojämlikhetsutvecklingen som redovisas i Långtidsutredningen 2019.

Ökade kapitalinkomster kombinerat med nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen är viktiga förklaringar till utvecklingen som i stor grad drivits av en förd politik under perioden sedan 1990-talskrisen. Främst under det borgerliga styret 2006–2014. I en serie blogginlägg kommer jag kortfattat att redogöra för vad som drivit ojämlikhetsutvecklingen, vad som påverkar den i stort och vad vi kan göra för att skapa ett mer jämlikt samhälle.

En bra grafisk beskrivning av inkomstbegreppen ses i figur 1 nedan. Arbetsinkomsten utgörs av timlönen multiplicerad med de arbetade timmarna. Arbetsinkomsten tillsammans med kapitalinkomsten utgör faktorinkomsten. Genom att lägga till transfereringsinkomsten (från till exempel barnbidrag eller arbetslöshetsersättning) fås bruttoinkomsten. På samma vis ska de negativa transfereringarna (så som inkomstskatter) dras ifrån bruttoinkomsten för att få den disponibla inkomsten. Hushållets disponibla inkomst utgör dess konsumtionsutrymme. Men till följd av att försörjningsbördan varierar mellan olika åldersgrupper och stordriftsfördelar (boende, mat, med mer, blir billigare per person i takt med att hushållets storlek växer) måste hushållets sammansättning tas i beaktan. När detta har gjorts med hjälp av en så kallad ekvivalensskala får man varje individ i hushållets ekonomiska standard.

Figur 1. Schematisk bild över inkomstbegrepp

Anm: Inkomstekvivaleringen görs genom att vikta försörjningsbördan som varje tillkommande hushållsmedlem har för att sedan dividera hushållets disponibla inkomst med hushållets försörjningsbörda. Ekvivalensskalan kan skilja sig åt men i regel har den första vuxna i hushållet en vikt på 1 vartefter den andre vuxne och barn i hushållet har en vikt under 1. Detta innebär att ett hushåll med två vuxna som båda är medelinkomsttagare får en bättre ekonomisk standard än en ensamboende med medelinkomst. Om hushållet däremot har en fast disponibel inkomst så minskar den ekonomiska standarden för individerna i hushållet i takt med att hushållets storlek, i termer av individer, växer.

Sammantaget kan man säga att en individs ekonomiska standard bestäms av samspelet mellan sysselsättning, löner, kapitalinkomster, skatter och bidrag. Detta samspel påverkar även fördelningen mellan olika individer. Beroende på den relativa intäktsökningen från olika inkomstslag och förändringar av transfereringssystemet kommer olika inkomstgrupper att gynnas i varierande grad.

Den svenska ojämlikhetsutvecklingen har drivits av att höginkomsttagarna fått en ökad kapitalinkomst, att skatterna på arbete och kapital har sänkts för dem med sådana typer av inkomster (minskade negativa transfereringsutgifter) och att låginkomsttagarna fått minskade transfereringsinkomster.

Mellan 1995 och 2017 dubblerades antalet relativt fattiga i Sverige från 8 procent till 16 procent.4 Urholkningen av social- och arbetslöshetsförsäkringen är en central förklaring till att de med lägre ekonomisk standard halkat efter. Ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna, arbetslöshetsförsäkringen och det ekonomiska biståndet är knutna till prisutvecklingen eller nominella belopp och kräver aktiva korrigeringar i budgetprocessen för att öka utöver detta (och exempelvis följa löneökningstakten). Detta har dock inte skett och en direkt konsekvens av det är att ersättningsnivåerna under perioden 1995–2017 har utvecklats betydligt svagare än lönerna. Detta kan utläsas i tabell 1 där sjukpenningens tak utvecklats i takt med prisutvecklingen vilket utläses genom siffran 1,0 i den första kolumnen. Sjukpenningens tak har dock kraftigt halkat efter löneutvecklingen vilket ses genom siffran 0,7 i den andra kolumnen vilket beskriven att sjukpenningens tak utvecklats 30 procent sämre än löneindex.

Tabell 1. Förändringar av ersättningen i ett urval av transfereringssystem 1995–2017

Anm: Ett värde på t.ex. 0,8 visar att ersättningen har ökat 20 procent mindre än ökningen av index under motsvarande period. Ett värde större än ett visar att ersättningen har ökat mer än index. 1) Avser 2002–2017. 2) Lägstanivån likställs med de garantidagar som fanns före 2002. 3) Avser 2003–2017. 4) Avser 1998–2017, ekonomiskt bistånd för en ensamstående förälder med två barn 11–14 år. 5) Avser 1999–2017.
Källa: Långtidsutredningen 2019.

Det är inte bara ersättningsnivåerna som har halkat efter. Villkoren för att få ta del av social- och arbetslöshetsförsäkringen har samtidigt skärpts. Efter den borgerliga regeringens tillträde 2006 stramades kvalificeringsvillkoren för arbetslöshetsersättningen åt, liksom villkoren för deltidsarbetslösa. Karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen utökades och medlemsavgifterna till a-kassorna höjdes dramatiskt, vilket ledde till medlemsflykt. Av naturliga skäll ledde denna medlemsflykt till att färre uppnådde a-kassornas medlemsvillkor och därför till att färre fått arbetslöshetsersättning när de blivit arbetslösa. Liknande förändringar gjordes i sjukförsäkringen där prövningen av arbetsförmågan skärpts i omgångar. Kraven för att få sjukersättning (tidigare förtidspension) har även de skärpts dramatiskt. Sammantaget har detta gjort att utbetalningarna från social- och arbetslöshetsförsäkringarna nära halverats sedan 2003, vilket ses i figur 2. Arbetslöshetsnivån påverkar utbetalningarna från trygghetssystemen men från millennieskiftet fram tills finanskrisen var arbetslösheten jämförbar med 2017 års nivåer.

Försämringarna av trygghetsförsäkringarna har även lett till att fler än vad som annars varit fallet tvingas söka försörjningsstöd (tidigare kallat socialbidrag). Till skillnad från de generella social- och arbetslöshetsförsäkringarna är försörjningsstödet behovsprövat och förutsätter i princip att man saknar tillgångar. Alltså måste man sälja bil, hus, tömma sina bankkonton och leva på sin familj innan man blir berättigad försörjningsstöd. Att fler arbetslösa riskerar att tvingas söka ersättning från annat håll än genom arbetslöshetsförsäkringen illustreras av att andelen arbetslösa som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, eller deltar i program med aktivitetsstöd och som förre det var berättigade till arbetslöshetsförsäkring, har sjunkit från cirka 75 procent 1993 till cirka 40 procent 2018.

Figur 2. Förändringar av ersättningen i ett urval av transfereringssystem 1995–2017

Källa: Konjunkturinstitutet, Hållbarhetsrapport 2020 för de offentliga finanserna.

I dagens läge har dessa åtstramningar hamnat i offentlighetens ljus när arbetslösheten rusar till följd av coronakrisen. Krisen har även på ett tydligt sätt blottlagt hur utsatt den enskilde är utan ett offentligt skyddsnät. Som ett svar på detta har regeringen gjort justeringar av både arbets- och medlemsvillkoren så att fler fått möjlighet att få arbetslöshetsersättning. Detta gäller både en utökning av antalet som blir berättigade till grundbeloppet i försäkringen och de som blir berättigade till den inkomstrelaterade ersättningen. Dessutom har karensdagarna tagits bort och både grundbeloppet och takbeloppet har höjts. Trots att arbetslösheten nu snabbt stiger och vid årsskiftet bedöms vara över 10 procent planerar politiken att vid årsskiftet att åter kraftigt försämra arbetslöshetsförsäkringen. Skulle detta ske går det på tvären med tanken att detta ska vara en inkomstförsäkring och även mot regeringens uttalade ambition om ökad jämlikhet. En politik för jämlikhet förutsätter förbättringar av socialförsäkringarna och att merparten av de nu tillfälliga förbättringarna i arbetslöshetsförsäkringen görs permanenta. I grund och botten handlar det om vilken typ av samhälle vi vill leva i.

Noter

1, OECD Income Distribution Database (IDD), egen sammanställning av länkad dataserie över Gini-koefficienten. Gäller perioden mitten av 1980-talet till cirka 2017. Alla länder har inte statistik för varje år varför perioden blir något skiftande mellan länderna. Dessutom övergår de flesta länder till ett nytt mått runt 2013. [https://stats.oecd.org/Index.aspx?DataSetCode=IDD#] (hämtat: 2020-06-29).

2, Gini-koefficienten rör sig mellan 0 och 1. Noll innebär att alla människor i samhället har precis samma inkomst, ett innebär tvärtom att en person har alla inkomster. Dessa extremer observeras såklart aldrig. Gini-koefficienten kan användas för olika inkomstbegrepp där disponibel inkomst eller ekvivalerad disponibelinkomst utgör de vanligaste. I praktiken varierar koefficienten beroende på inkomstbegrepp men enligt den ekvivalerade disponibla inkomstskala som OECD använder (vilken inte är helt jämförbar med den från Långtidsutredningen 2019) varierar koefficienten mellan dryga 0,2 för de mest jämlika länderna i världen till dryga 0,6 för de mest ojämlika.

3, Gäller ojämlikhet i Ekvivalerad inkomst (ekonomisk standard) enligt den ekvivalensskalan som används i Långtidsutredningen 2019 (vilket är Svensk konsumtionsenhetsskala 2004).

4, Gränsen för relativ fattigdom är här satt till 60 procent av medianinkomsten. Men även andra gränsvärden kan sättas, OECD använder exempelvis 50 procent av medianinkomsten. Oavsett gränsvärden så är trenden den samma.

2 svar på ”Ojämlikhetsutvecklingen och transfereringarna”

  1. Bo Jonsson skriver:

    Kan man ha förhoppning om mer precisa krav på ändringar i lagstiftning och direktiv till myndigheter från LO, i likhet med vad du säger ifråga om A-kassan?

    1. Balder Bergström skriver:

      Hej Bo, tack för din kommentar. LO har lämnat och kommer även i framtiden att lämna konkreta krav och förslag på hur missförhållanden i det svenska samhället kan åtgärdas. Under coronakrisen har LO bland annat lämnat ett åtgärdsprogram med flera skarpa förslag till regeringskansliet, se länk: https://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vRes/lo_1366026587231_lo_corona_atgarder_april2020_pdf/$File/LO_corona_atgarder_april2020.pdf
      Vad gäller exempelvis sjukförsäkringen har LO under våren riktat krav mot regeringen om förbättringar, se länk: https://www.lo.se/start/nyheter/los_styrelse_kraver_en_tryggare_sjukforsakring

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.