Till lo.se Sök Meny
Ojämlikhetsutvecklingen och välfärden

Ojämlikhetsutvecklingen och välfärden

De växande klyftorna i Sverige illustreras på flera olika sätt. Mellan 1995 och 2017 dubblerades antalet relativt fattiga i Sverige från 8 procent till 16 procent, mycket till följd av urholkningen av social- och arbetslöshetsförsäkringen. På andra sidan inkomstfördelningen har höginkomsttagarna dragit ifrån, där har de kraftigt ökade kapitalinkomsterna spelat en central roll. Samtidigt har arbetsinkomsterna under perioden delvis hållit ojämlikheten i schack. Sammantaget har, utvecklingen av arbetsinkomsterna till trots, inkomstfördelningen blivit klart mer ojämlik sedan 90-talets mitt.

De olika inkomstbegreppen som diskuterats i tidigare inlägg så som faktorinkomst, bruttoinkomst, disponibel inkomst och ekonomisk standard är viktiga och bra mått som beskriver sin del i en människas ekonomiska välstånd. Det är dock viktigt att förstå vad varje mått beskriver. Traditionellt sett mäts hushållens levnadsstandard med deras årliga disponibla inkomst (eller med deras ekonomiska standard som i praktiken är en hushållsekvivalerad form av disponibel inkomst).1 Disponibel inkomst fokuserar på konsumtionsutrymmet efter skatter, ersättningar och bidrag. Eftersom den disponibla inkomsten inte till fullo återspeglar omfattningen av alla de nyttor som en individ tillägnar sig, vissa nyttor är nämligen offentliga, ger inte heller måttet helhetsbilden av hushållens levnadsstandard.

Människan har många rent materiella behov. Dessa uppfylls delvis genom privat konsumtion, man köper potatis för att bli mätt, nya skor när de gamla är för slitna eller en ny cykel om man vill unna sig något. I ett välfärdssamhälle som Sverige, där utbildning, vård och omsorg i princip är gratis (eller åtminstone kraftigt subventionerat) tillgodoses även vissa behov genom offentliga välfärdstjänster som inte är avhängigt privat konsumtion. Uppfyllandet av alla människans behov kräver alltså inte att den disponibla inkomsten nyttjas. Den disponibla inkomsten används endast till att konsumera det som inte välfärdssamhället ger.

Den disponibla inkomsten påverkas negativt av skatteuttag. Men måttet fångar således inte de nyttor som tillhandahålls offentligt. Detta leder till problem vid internationella jämförelser då invånare i länder med en mindre offentlig sektor och därigenom lägre skatteuttag per automatik har en högre disponibel inkomst än svenskar, allt annat lika.2 Det innebär inte att de har en högre levnadsstandard. Utbildning, sjukvård, omvårdnad med mer måste då betalas med den disponibla inkomsten istället för genom skattsedeln. Utöver att måttet försvårar internationella jämförelser kan det även leda till problem vid analys av den svenska levnadsstandardens utveckling. Om den disponibla inkomsten ökar genom ett minskat skatteuttag (och därigenom mindre omfattande välfärdstjänster) kan måtten missvisande ge sken av en större ökning av levnadsstandard än vad som faktiskt skett.

Fördelningspolitikens kanske viktigaste instrument är de offentligt tillhandahållna välfärdstjänsterna. Därför är det också en brist att inte redovisa effekten av denna omfördelning på hushållens levnadsstandard. Måttet ekonomiska standard (hushållsekvivalerad form av disponibel inkomst som beskrivs mer utförligt i not 1 nedan) kan expanderas till att även innehålla värdet av välfärdstjänsterna. Det utvidgade inkomstbegreppet kallas utökad inkomst och 2017 var det 28 procent högre än den ekonomiska standarden.3 Dessutom är fördelningen av den utökade inkomsten mer jämnt fördelad än den ekonomiska standarden. Gini-koefficienten för ekonomisk standard 2017 var 0,32. När hänsyn tas till värdet av välfärdstjänsterna (utökad inkomst) minskar Gini-koefficienten med ca 20 procent, till 0,26. 4 Det beror på att nyttjandet av välfärdstjänsterna är högre i de lägre inkomstgrupperna vilket ses i diagram 1 där det monetära värdet av de nyttjade välfärdstjänsterna är fördelade på befolkningen uppdelad i tio lika stora decilgrupper efter deras inkomstnivå.

Diagram 1. Välfärdstjänster i olika inkomstgrupper 2017

Anm: I diagrammet används benämningen barnomsorg för välfärdstjänster inom områdena förskola, pedagogisk verksamhet och fritidshem. Välfärdstjänsternas värde är inte marknadsvärdet utan produktionsvärdet för 2017 uttryckt i kronor i 2019 års priser.
Källa: Långtidsutredningen 2019.

Skattekvoten beskriver hur stor del av den totala ekonomin (BNP) som går till offentlig sektor genom beskattning. Skattekvotens storlek är avgörande för hur omfattande de offentliga välfärdstjänsterna kan vara. Under de senaste decennierna har skattekvoten sänkts kraftigt från drygt 50 procent av BNP 1990 till ungefär 43 procent av BNP 2019, vilket ses i diagram 2. En relativt stor del av denna minskning har skett på bekostnad av minskade transfereringar men det har självklart även påverkat de övriga välfärdstjänsternas omfattning. Eftersom välfärden utgör ett av de huvudsakliga fördelningsverktygen begränsar detta även möjligheten till omfördelning.

Den svenska generella välfärdsmodellen, som är tänkt att ge ersättningsnivåer för sjukdom samt arbetslöshet utefter tidigare inkomst och leverera hög kvalité på välfärdstjänsterna till alla, har på senare år allt mer kommit att likna en anglosaxisk/liberal välfärdsmodell där ersättningsnivåerna är lägre och individer förväntas försäkra sig mot olika sociala risker på marknaden. I takt med att välfärdens omfattning minskat har exempelvis sjukvårdsförsäkringar blivit ett allt vanligare komplement bland höginkomsttagare.5 För låginkomsttagare finns inte marginalerna i den disponibla inkomsten för att göra det samma.

Diagram 2. Skattekvoten 1990-2019

Anm: Skattekvoten för 2019 är prognostiserad.
Källa: SCB, nationalräkenskaperna.

I denna bloggserie har jag försökt fånga huvuddragen av ojämlikhetsutvecklingen. För den som vill läsa en mer utförlig beskrivning finns både LOs jämlikhetsutredning med flera underlagsrapporter och slutrapporten Program för jämlikhet och Långtidsutredningen 2019. Det finns mycket som bör göras för att vända utvecklingen. Jämlikhetskommissionens arbete slutredovisades nyligen och det innehåller flera vassa och väl genomarbetade förslag för ökad jämlikhet där. Men arbetet för ett jämlikare samhälle handlar framförallt om att skapa opinion. Idag står jämlikheten allt för långt ner på den politiska dagordningen. Det är viktigt att förstå ordets och intressets makt. Den politiska dagordningen sätts framförallt i samtal med vänner, på familjemiddagar och i fikarummen på arbetsplatserna. För LO handlar jämlikhet om att skapa ett samhälle där alla har lika möjligheter att lyckas. Ett samhälle där misslyckanden leder till nya försök och möjligheter. Ett samhälle där människors lika värde och rätt till ett gott liv tillgodoses oavsett arbetets krav och innehåll. Ett samhälle där arbetslösa får hjälp in i sysselsättning. Ett samhälle där de som drabbats av långvarig sjukdom inte tvingas ta ut sin pension i förtid utan kan beviljas en skälig sjukersättning. I grund och botten handlar det om att skapa ett samhälle som gör människor starka.

Noter:

1, Ekonomisk standard är en hushålls ekvivalerad form av disponibel inkomst. Skälet till användandet är att det till skillnad från disponibel inkomst tar hänsyn till hushållets sammansättning. Den låginkomsttagare som lever i samma hushåll som en höginkomsttagare kan generellt inte förväntas ha en levnadsstandard som återspeglas av hens individuella disponibla inkomst. Dessutom behöver man ta hänsyn till de stordriftsfördelar som hushållen har i takt med att de växer i och med att kostnaderna per individ minskar. Inkomst ekvivaleringen görs genom att vikta försörjningsbördan som varje tillkommande hushållsmedlem har för att sedan dividera hushållets disponibla inkomst med hushållets försörjningsbörda. Ekvivalensskalan kan skilja sig åt men i regel har den första vuxna i hushållet en vikt på 1 vartefter tillkommande vuxna och barn i hushållet har en vikt under 1. Detta innebär att ett hushåll med två vuxna som båda är medelinkomsttagare får en bättre ekonomisk standard än en ensamboende med medelinkomst. Om hushållet däremot har en fast disponibel inkomst så minskar den ekonomiska standarden för individerna i hushållet i takt med att hushållets storlek i termer av individer växer.

2, Allt annat är aldrig lika.

3, Utökad inkomst bygger vidare på den ekonomiska standarden men inkluderar värdet på de nyttjade välfärdstjänsterna. Hur de offentligt finansierade tjänsterna ska värderas och fördelas på individnivå är dock inte självklart och någon fullständigt vedertagen metodik finns inte. Nyttjandet av helt kollektiva statliga tjänster så som infrastruktur, näringslivspolitik, försvar med mer exkluderas generellt. Sedan används vanligtvis både en ansats där välfärdstjänsterna kopplas ihop med de som nyttjat tjänsten under året och en försäkringsmässig ansats där man snarare antar att alla potentiella brukare får ut ett värde av att vid behov kunna nyttja tjänsten. Mer utförliga beskrivningar finns både i Långtidsutredningen 2019 (länk) (kapitel 7.1.1 sida 241), Andersson, Johansson och Olins artikel i Ekonomisk debatt från 2012 (länk) och i den Fördelningspolitiska redogörelsen (länk) (sida 20) från 2019 års ekonomiska vårproposition (Prop. 2018/19:100).

4, SOU 2019:65. Långtidsutredningen 2019.

5, Lapidus, J. (2018). Vårdstölden: hur den privata välfärden tar från det gemensamma. Leopard förlag.

2 svar på ”Ojämlikhetsutvecklingen och välfärden”

  1. Jonsson skriver:

    Du kanske borde göra dig besvär att ta upp en diskussion med Världsbanken/ IMF i hur den beräkning du gör skulle ändra pppBNP per capita
    kolla https://blogs.worldbank.org/opendata/size-world-economy-2019-baseline-which-measure-impact-covid-19-and-track-economic-recovery#comment-231166

    1. Balder Bergström skriver:

      Generellt finns det många som borde ta sig en funderare på vilka mått man använder och hur väl de speglar vad man tror det speglar. Detta gäller i synnerhet användandet av disponibel inkomst och flera mått för beskattning. Vad gäller den länk du bifogat så gäller det BNP (PPP justerad BNP närmare bestämt), just i det fallet inkluderas all konsumtion (eller produktion) i landet och därför förändras inte detta med den fördelningen av konsumtion mellan privat och offentlig som jag tar upp i inlägget.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.