Till lo.se Sök Meny
Vakna politiker: Fler skarpa åtgärder mot akrim krävs

Vakna politiker: Fler skarpa åtgärder mot akrim krävs

I tisdags levererade Riksrevisionen en kritisk rapport, en svidande vidräkning med statens bristande insatser mot dagens ofta hänsynslösa exploatering av försvarslös utländsk arbetskraft, inte minst på LO-förbundens arbetsmarknader. En arbetskraftsexploatering som driver seriösa företag i konkurs, samtidigt som brottsliga företagare gör stora vinster genom att utnyttja beroende och värnlösa arbetskraftsinvandrare som brottsverktyg.

Rapporten bekräftar, föga otippat, att arbetslivskriminaliteten och arbetskraftsexploateringen är omfattande och att politikernas motåtgärder sedan länge långt ifrån är tillräckliga. Föga otippat, för LO centralt och för samtliga LO-förbund, som genom intervjuer, rapporter och enkäter aktivt har bidragit till Riksrevisionens arbete med våra medlemsgruppers och ombudsmäns erfarenheter.

Myndigheternas hittillsvarande oannonserade inspektioner sedan 2018 leder sällan till att utsatta arbetstagare får hjälp. Polisen träffar vid sina kontroller av arbetstillstånd på potentiella offer för arbetskraftsexploatering. Men polisen lämnar sällan ärenden vidare för utredning till de grupper som arbetar med människohandel. Kontrollerna omfattar inte de anställdas arbetsvillkor. Det saknas även lättillgänglig information till utländsk arbetskraft om vilka rättigheter de har och vart de kan vända sig för att få stöd.

Bristerna finns i många branscher och i alla delar av systemet, konstaterar Riksrevisionen. Detta trots de senaste tre årens myndighetsgemensamma inspektionsinsatser mot arbetslivskriminalitet och osund konkurrens, regeringsuppdraget mot fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

Riksrevisionen vill ge myndigheterna en mer aktiv roll i att säkerställa att de mest utsatta av de utländska arbetstagarna får acceptabla arbetsvillkor. Det kan – enligt Riksrevisionen – ske genom att en myndighet får i uppdrag att kontrollera bland annat att arbetstagarna har skriftliga anställningsavtal, att löner betalas ut och att boendeförhållandena är godtagbara. (Statlig lönekontroll är dock en känslig fråga i den svenska partsmodellen).

LO instämmer i att skriftliga och bindande anställningsavtal är helt avgörande när det handlar om arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare och att dessa anställningsavtal obligatoriskt bör lämnas in till Migrationsverket, och där systematiskt samköras med Skatteverkets uppgifter om arbetsgivarens månadsvisa deklarationer på individnivå.

Det måste också göras uttryckligen förbjudet för en arbetsgivare att ta betalt för en anställning, som i dagens omfattande handel med arbetstillstånd.

Det behöver också, som Riksrevisionen påpekar, finnas tydliga krav på vad som gäller när arbetsgivaren står för boendet. I dag saknas lagstiftning som reglerar boendestandard eller hyresnivå när arbetsgivaren erbjuder inkvartering. Denna typ av lagstiftning finns i många andra länder, däribland i Norge. Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att utreda möjligheten att reglera krav på boendestandard och kostnad när en anställd erbjuds boende som en del av anställningen.

Arbetsmiljöverket samordnar redan i dag det myndighetssamarbete mot osund konkurrens som pågår sedan 2018. Under 2019 utförde de åtta myndigheterna under perioden januari-oktober oannonserade kontrollinsatser hos drygt 2 000 företag. Listan över vad inspektörerna runtom i landet stötte på är lika diger som nedslående:

• Svartjobb, illegal arbetskraft, slavlöner, omänskliga arbetstider, undermåligt osanitärt boende.

• Bordellverksamhet.

• RUT- och ROT-fusk.

• Skenanställningar, människohandel, undermålig, rent livsfarlig, arbetsmiljö.

• ”Spökpersoner” med falska identiteter, ofta flera åt gången.

• Kreditbedrägerier.

• Assistansfusk. Lönestödsmissbruk. Angrepp mot den statliga lönegarantin och omfattande bidragsbrott mot Försäkringskassan, A-kassan och Arbetsförmedlingen.

Enligt Riksrevisionen är huvudproblemet att regeringen inte har gett myndigheterna tydliga mandat och uppdrag att motverka just problemet med arbetskraftsexploatering. I dag ligger fokus mest på att avslöja svartjobb och andra brott och stoppa dessa.

Ett annat problem som vi på LO tidigare har pekat på är resursbristen: Även om de åtta myndigheterna successivt har lärt sig mer om hur de bör planera och lägga upp sina oannonserade arbetsplatsinspektioner med razzior mot svartjobb och människoexploatering på svartbyggen, lagerlokaler, massagesalonger, krogar, bilverkstäder etc, så faller inte sällan även sedan länge planerade insatser på att Gränspolisen i stället kommenderas ut på insatser mot de kriminella gängen. Och då kan Arbetsmiljöverket och övriga sex myndigheter inte gå ut själva på arbetsplatser som styrs av kriminella.

Nu vill Riksrevisionen stärka statens insatser och ge Arbetsmiljöverket en samordnande roll också för att motverka arbetskraftsexploatering. Arbetsmiljöverket är ju den myndighet som både har bäst kunskap om hur arbetsplatser bör vara organiserade, och den som har tillträdesrätt till arbetsplatser på ett annat sätt än andra myndigheter.

I uppdraget föreslår Riksrevisionen att Arbetsmiljöverket tar fram gemensamma riktlinjer för hur myndigheterna ska motverka arbetskraftsexploatering, öka allmänhetens medvetande om problemet, utbilda andra myndigheter samt se över stödprocessen till offer för exploatering. Uppdraget kräver alltså att myndigheten skaffar sig ny kompetens på området.

Ska detta kunna bli verklighet krävs tydliga resursförstärkningar. För ett år sedan kunde LO i en artikel i Arbetet visa att svenska Arbetsmiljöverket har betydligt mindre resurser än sina motsvarigheter i grannländerna, inte minst Norge och Baltikum. Sverige hamnar på jumboplats jämfört med samtliga grannländer runt Östersjön.

Till exempel har det norska Arbetsmiljöverket i sin nationella satsning mot osund konkurrens en heltidsinspektör på 67 500 invånare. Vårt svenska Arbetsmiljöverk har en på 670 000 invånare.

Det räcker inte, när stora delar av den svenska arbetsmarknaden i dag liknar Vilda Västern. Arbetsmiljöverkets dedikerade resurser skulle minst behöva dubblas, och det redan före det utökade uppdrag som Riksrevisionen föreslår. Den resursförstärkning som genomfördes i årets höstbudget, från 18 till 30 miljoner kronor årligen för hela myndighetsuppdraget, var mycket positiv men ändå otillräcklig. Särskilt om samarbetet skulle bli mer inriktat på att också hjälpa och stödja de utsatta arbetarna, inte som i dag mest på att hitta och stoppa förövarna.

Även Gränspolisen och Försäkringskassan behöver fler medarbetare som kan medverka vid arbetsplatskontroller och i utredningar inför kontroller. Också Polismyndigheten rekommenderas av Riksrevisionen att säkra att alla poliser om jobbar med arbetsplatsinspektioner ges utbildning om arbetskraftsexploatering och rutiner för hur potentiella offer ska hanteras.

Förebilder kan, enligt Riksrevisionen, finnas i Finland, med arbetarskyddsinspektörer som är specialiserade på att specifikt granska hur migrantarbetare har det på jobbet och om arbetsgivarna har uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med gällande finsk lag, bland annat när det gäller anställningsvillkor och skäliga löner enligt bindande kollektivavtal. I Storbritannien finns myndigheten Gangmasters and Labour Abuse Authority (GLAA) som bl.a. inspekterar arbetsvillkor för de mest riskutsatta arbetstagarna. Detta är dock som ovan påpekats inte självklart förenligt med den svenska partsmodellen, där kontroll av löner utförs av facken.

Många svenska experter på arbetslivskriminalitet vittnar om hur de flesta EU-länder är bättre än Sverige på att förebygga arbetslivskriminalitet. Inte minst Norge med sina sju akrimcenter, där myndigheterna sitter gemensamt och samarbetar tätt på daglig basis.

Från LOs horisont är det verkligt avgörande att myndigheterna börjar lyssna betydligt mer än hittills på tips från arbetsmarknadens parter, inte minst fackförbunden, som sitter på stor sakkunskap om och insyn i pågående brott mot regler, lagar och kollektivavtal. Samarbetsformer mellan parterna och myndigheterna måste hittas och standardiseras. De norska akrim-centren har etablerade relationer med parterna och är även på detta område ett föredöme.

För ett bättre informationsflöde är det också viktigt med en tydlig gemensam tipsfunktion till myndigheterna, där både allmänhet och parter kan tipsa, vid behov anonymt, om misstänkta oegentligheter på arbetsplatser. Detta föreslog dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson redan våren 2018, men än har inget hänt.

Därutöver är det avgörande att sekretessen minskas mellan de ingående myndigheterna.

I dag saknas väl fungerande strukturer för sekretessbelagd informationsdelning myndigheterna emellan. Inspektörerna har inte möjlighet att dela detaljerad information av operativ karaktär via e-post eller andra digitala hjälpmedel. Ett gemensamt och säkert videokonferenssystem efterlyses av flera. Inte heller underlag för efterarbete och analys kan i dag skickas via e-post eller delas. Gemensamma molntjänster skulle enligt inspektörerna göra det lättare att systematisera information och dela den mellan myndigheterna. Arbetsplatskontrollerna skulle bli bättre underbyggda och mer effektiva.

LO hoppas nu att regering och riksdag tar till sig av budskapet i de handfasta förslagen såväl i Riksrevisionens rapport, som i den snart färdiga utredningen om arbetslivskriminalitet under ledning av Arbetsförmedlingens förre chef Mikael Sjöberg.

Dagens arbetslivskriminalitet och osunda konkurrens slår hårt både mot utsatta enskilda och mot seriösa företag, på sätt som bland andra journalisterna Elinor Torp på Dagens Arbete och Johan Fyrk på Byggnadsarbetaren det senaste året visat i sina utmärkta och viktiga böcker Vi, Skuggorna och Svartjobbsfabriken.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading