Till lo.se Sök Meny
Risk för sämre kontroll av arbetskraftsinvandringen

Risk för sämre kontroll av arbetskraftsinvandringen

Med sitt vältajmade utspel direkt till Lunchekot 2 februari om arbetskraftsinvandringen lyckades Moderaterna i tisdags nästan oförskämt väl med att till stor del kapa presentationen av utredningen om åtgärder för att attrahera internationell kompetens och motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandrare.

Så till den grad att Expressens ledarsida nu berömmer Moderaterna för att ha tagit täten i arbetet för en bättre lagstiftning.

Viktigt att minnas för Expressen och för alla andra är ju då förstås att det var just Moderaterna som med hjälp av övriga Alliansen samt Miljöpartiet genomdrev att Sverige 2008 försågs med världens mest generösa och släpphänta system för arbetskraftsinvandring – och i ett decennium därefter vägrade att erkänna det omfattande missbruk lagen ledde till: slavarbete, svältlöner och en regelrätt kommers med de arbetserbjudanden som ligger till grund för det åtråvärda arbetstillståndet. Företag har i princip fritt kunnat rekrytera arbetskraft från hela världen, även till så kallade lågkvalificerade jobb utan krav på längre formell utbildning.

För att få bukt med fusket krävs som LO ser det såväl en hårdare sållning bland ansökningarna som betydligt striktare efterhandskontroller. Och bättre och mer omfattande löpande kontroller under tillståndstiden. Av samtliga arbetstillstånd i alla yrken. Ett av LOs huvudkrav på förändringar i lagen om arbetskraftsinvandring är att den lön och de villkor som arbetsgivaren utlovar i det arbetserbjudande som Migrationsverket bygger sitt arbetstillstånd på ska återspeglas i ett av båda parter underskrivet anställningskontrakt, som löpande kontrolleras mot uppgifterna om inbetald skatt och sociala avgifter i arbetsgivarnas elektroniska månadsdeklarationer.

Socialdemokraternas manas nu av Expressen ”Upp till bevis” för att genomföra Moderaternas förslag. En rätt märklig uppmaning till S, som för det första aldrig ville ha dagens lagstiftning, och som för det andra sedan 2017 förklarat sig vilja genomföra avsevärt mer långtgående förändringar än Moderaternas, helt i linje med LO-kraven, men som för det tredje i dagsläget är bakbundet av Januariavtalets skrivningar om att ”värna systemet för arbetskraftsinvandring”.

Trots denna bakbindning lyckades justitieminister Morgan Johansson – S – för ett år sedan bredda utredningsdirektiven till att inte enbart handla om kompetensutvisningar, utan även om viktiga åtgärder mot det omfattande missbruket. Till yttermera visso levererade riksdagen i somras värdefulla tilläggsdirektiv, som ytterligare skulle kunna skärpa kontrollen.

Tilläggsdirektiven från Riksdagen från sommaren 2020 slår fast att utredningen ska föreslå att anställningsavtal ska lämnas in i anslutning till en ansökan om arbetstillstånd, och att utredaren ska överväga införandet av ett nytt brott, exempelvis arbetskraftsmissbruk, med kriminalisering av vissa ageranden, bland annat om arbetsgivaren inte har levt upp till de villkor som utlovats i anställningserbjudandet/anställningsavtalet.

Tilläggsdirektiv som utredningen nu tyvärr i väsentlig utsträckning slarvat bort redan i detta första delbetänkande.

Ibland blir saker lite bakvända. Som när utredningen i sitt aktuella delbetänkande ska undanröja risker för så kallade kompetensutvisningar. Och tolkar det som att Migrationsverkets efterhandskontroller måste göras mindre strikta, för att inga indiska IT-ingenjörer ska riskera avslag på förlängningsansökan efter två år på grund av en obetald försäkringspremie eller någon semesterdag för lite, historier som de senaste åren blivit stora i medierna, trots att potentiella kompetensutvisningar under 2019 utgjorde högst ett par procent av alla avslag. Och när samma utredning först efter det, i höstens slutbetänkande, ska kartlägga och försöka stävja det allvarliga missbruket av arbetskraftsinvandrare från tredje land – det mycket större träsk där personer på arbetstillstånd utnyttjas som slavar, inte sällan tvingas jobba arton timmar per dygn och köpa sina tillstånd genom att varje månad betala tillbaka stora delar av lönen.

Med förslagen i utredningens delbetänkande blir kontrollen snarast svagare, inte starkare så som det var tänkt. Straff för arbetsgivare kommer heller inte att gälla brott mot de utlovade villkoren, utan bara eventuell underlåtenhet att på Migrationsverkets anmaning, då till en bråkdel av berörda arbetsgivare, att rapportera in utlovad lön och villkor.

Utredningsresultatet så här långt kan därmed sägas reflektera direktivens ganska grällt motsägelsefulla lapptäckesmönster: I den del som det handlar om att locka mer internationell kompetens till Sverige och motverka så kallade kompetensutvisningar så handlar det om att underlätta för arbetsgivarna och göra kontrollerna mer förlåtande än hittills. Och i den del där det handlar om att motverka missbruk och slavarbete och lönedumpning handlar det tvärtom om behovet av avsevärt mycket strängare kontroller än i dag.

För att motverka missbruk och lönefusk fanns direktivet om att anställningskontrakt obligatoriskt ska lämnas in av arbetsgivarna till Migrationsverket. Ett underskrivet anställningskontrakt i linje med lön och villkor i det arbetserbjudande som Migrationsverket har baserat arbetstillståndet på. Även direktivet om att därefter alla förändringar i anställningskontraktet skulle rapporteras till Migrationsverket.

Utredningens slutsatser kring anställningskontrakt och andra utbyggda kontrollåtgärder skulle enligt regeringens direktiv ha redovisats i höst, i samband med den till dess beställda kartläggningen av fusk och missbruk.

Nu tog utredningen i stället upp frågan om obligatorisk inlämning av anställningskontrakt redan i delbetänkandet, och då så att säga enbart med kompetensutvisningsglasögonen på sig: det vill säga att det måste göras lättare för arbetsgivarna att locka internationell arbetskraft, och att kontrollerna inte får vara så hårda att spetskompetens efter två år inte får sin förlängningsansökan godkänd. Utredarens fokus har hela tiden varit på arbetsgivarorganisationernas invändningar om att ”kraftiga eller betungande bördor på arbetsgivaren” gör att dessa slutar anställa tredjelandsmedborgare trots att det finns stort behov av deras kompetens.

Resultatet har blivit att utredningens huvudförslag stipulerar att bara en tiondel av arbetsgivarna ska åläggas att rapportera in överenskomna löner och villkor till Migrationsverket.

Vilka 10 procent lämnar utredaren till Migrationsverket att avgöra. Utredaren menar att verket ska lyssna på tips från andra myndigheter. Där finns dock sekretessproblem. Utredaren menar också att Migrationsverket ska lyssna med parterna. Hittills har dock verket ofta bortsett från synpunkter och tips från LO-förbund om missbruk kring arbetstillstånden.

Migrationsverket ska sedan för denna tiondel jämföra skatter och avgifter inte med den i det ursprungliga arbetserbjudandet utlovade lönen, utan med den lägsta tillåtna försörjningsgränsen för arbetskraftsinvandrare, för deltid 13 000 kronor i månaden. Den faktiska arbetstiden är dock erkänt mycket svår för Migrationsverket att kontrollera. I dag ser Migrationsverket inte sällan vid sina efterhandskontroller att utlovad heltid tidigt under tillståndsperioden på papperet förvandlats till deltid, med en motsvarande sänkning av lönen ned mot försörjningskravets 13 000 kronor i månaden. Ofta får den anställde i realiteten ändå arbeta minst heltid, men för en mycket lägre lön.

Kontrollen kommer alltså inte heller med utredarens förslag att ta avstamp i den nivå som utlovats i arbetsgivarens arbetserbjudande, vilket ju var hela tanken bakom riksdagens tilläggsdirektiv.

För resterande nittio procent av de beviljade arbetstillstånden ska efterhandskontrollerna vid förlängningsansökningar efter två år enligt utredningen i stället göras mindre stränga än i dagsläget, då alltså Migrationsverket i samtliga fall jämför inrapporterade skatter och sociala avgifter med kollektivavtalsnivå och branschpraxis för yrket. ”Utgångspunkten är att fel i föregående tillståndsperiod inte ska eftersökas, utan det är främst om det under handläggningen framkommer felaktigheter som dessa ska beaktas eller kan utredas vidare.”

Frågan är då alltså vem som ska påtala dessa felaktigheter för Migrationsverket. Kuvade diskare och städare med hoppet och siktet inställt på möjligheten till ett permanent uppehållstillstånd efter ännu en tvåårsperiod gör sällan detta, då resultatet i så fall riskerar att bli en utvisning. Och om bristen på gehör för fackliga invändningar vittnar bland andra GS-facket, som för några år sedan förhandlade om kollektivavtalsbrott mot ett stort skogsvårdsföretag med hundratals anställda, varibland många tredjelandsmedborgare på arbetstillstånd. Trots att det var tydligt att firman brutit mot de i arbetserbjudandet utlovade avtalsenliga lönerna och villkoren beviljas företaget fortfarande ett par hundra arbetstillstånd per år.

Nåväl, eftersom utredaren i direktiven de facto åläggs att lämna förslag på en ordning där ett anställningsavtal alltid ska bifogas en ansökan om arbetstillstånd så innehåller delbetänkandet även ett sådant alternativ. Men det är enligt utredningen så förenat med nackdelar att det inte är att rekommendera. Dock värt att notera i en kommande remisshantering.

För att återgå till Moderaternas tisdags-utspel kan sägas att Sent ska syndaren vakna. Men bättre sent än aldrig, förstås.

Flera av Moderaternas förslag tål att tänka på även ur LO-synvinkel. Som kravet på en lägsta inkomst för att komma i fråga för arbetstillstånd som tredjelandsmedborgare. Med utgångspunkt ifrån att de jobb där det inte råder arbetskraftsbrist, ofta så kallade enkla jobb på LO-förbundens områden, ofta har löner lägre än de 31 700 kronor i månaden som Moderaterna föreslår som lägsta gräns.

Även Moderaternas krav på slopad möjlighet till spårbyte från asylsökande till arbetskraftsinvandrare, nej till arbetstillstånd för personliga assistenter från tredje land (en av de branscher där fusket varit särskilt omfattande) och ett försörjningskrav avsevärt högre än dagens 13 000 för arbetstagare som vill ta hit sin familj kan enligt LO-ledningen vara värda att titta närmare på, även om LOs krav på flera områden går betydligt längre.

LOs huvudkrav är och förblir dock en bristyrkesbedömning, en så kallad arbetsmarknadsprövning, utförd av Arbetsförmedlingen: Bara yrken med fastställd arbetskraftsbrist i Sverige ska kunna komma i fråga. Övriga jobb har tillräckligt många arbetssökande som redan har uppehållstillstånd i Sverige, och de behövs för integration av nyanlända och långtidsarbetslösa utrikes födda. Arbetskraftsinvandring i de jobben bäddar som ovan påpekat för människoexploatering och slavarbete för individer som är beredda att under fyra år hålla huvudet nere och lyda med ett hägrande permanent uppehållstillstånd i sikte vid tunnelns slut.

En återinförd arbetsmarknadsprövning finns dock inte över huvud taget med i utredningsdirektiven, och är inte heller något som förespråkas av Moderaterna. Moderaterna vill i likhet med den övriga högern och Miljöpartiet fortsatt låta arbetsgivarna bestämma själva, låt vara med en höjd inkomsttröskel.

FAKTA: Nedan kan ni ta del av LOs huvudkrav på en ny lag om arbetskraftsinvandring:

* Återinför en av myndighet – förslagsvis Arbetsförmedlingen – utförd arbetsmarknadsprövning av bristyrken så att enbart yrken med arbetskraftsbrist kan komma i fråga för arbetskraftsinvandring från tredje land.

* Arbetstillstånden ska gälla heltid.

* Gör det obligatoriskt för alla arbetsgivare att vid anställningens början skicka in av båda parter underskrivet anställningskontrakt i linje med arbetserbjudandet till Migrationsverket. Detta anställningskontrakt ska vad gäller lön och villkor vara i linje med det som förespeglats i det arbetserbjudande som Migrationsverket baserat sitt beslut om arbetstillstånd på. Bra vore om arbetsgivarna skickade in dessa uppgifter via ett standardiserat digitalt formulär, så att uppgifterna går rakt in i systemet och kan användas för automatiserad löpande kontroll.

* Gör det obligatoriskt för arbetsgivarna att därefter rapportera in alla förändringar av löner och arbetsvillkor till Migrationsverket.

* Inrätta en systematisk löpande kontroll hos Migrationsverket via samkörning av arbetsgivarnas månadsdeklarationer och anställningskontrakten. Juridiska förutsättningar finns, Migrationsverket har sedan i somras rätt att för kontrollsyften ta del av Skatteverkets uppgifter om arbetsgivarnas månadsdeklarationer av skatter och sociala avgifter på individnivå. Den tekniska lösningen på uppgiftsinhämtningen från SKV diskuteras nu inom Migrationsverket, som säger att en samkörning vore åtminstone tekniskt möjlig.

* Bättre gehör för förbundens tips om oegentligheter och missbruk av arbetskraftsinvandrare under löpande tillståndsperiod.

* Förbättra myndigheternas möjligheter till kontroll ute på arbetsplatserna. Detta kräver minskad sekretess myndigheterna emellan, så att tips från till exempel Skatteverket och Arbetsförmedlingen kan användas för kontrollerna/uppföljningen. Se även förslag om sekretesslättnader och myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet ur Mikael Sjöbergs nyligen publicerade utredning.

* Hårdare sanktioner mot arbetsgivare som missbrukar reglerna.

* Vandelsprövning av arbetsgivarna. Förbud mot nya arbetstillstånd hos arbetsgivare som missbrukat reglerna, till exempel genom att betala för låga löner, tvinga anställda att betala tillbaka delar av lönen, och/eller kräva mycket mer arbetstid än vad arbetserbjudandet/anställningskontraktet förespeglat.

* Ett höjt försörjningskrav – detta har legat still på 13 000 kronor i månaden ända sedan lagen infördes 2008. För en familj bör försörjningskravet ligga betydligt högre. Inte ens en person kan i dag försörja sig på 13 000 före skatt, än mindre en person med medföljande partner och barn.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 svar på ”Risk för sämre kontroll av arbetskraftsinvandringen”

  1. Mohamed ismail skriver:

    Bra att veta mer. Regel

  2. Sven Samuelsson skriver:

    Det är rätt, det skall vara hårda och raka regler när det gäller invandring samt att man skall försörja sig själv och de sina inom en kort period, max ett år, samt lära sig och uttrycka sig i god svenska i tal och i skrift samt anamma och följa våra lagar och regler förutsättningslöst annars blir dom tillbakaskickade genast!

    1. Tove Nandorf skriver:

      Fast nu handlar inte detta inlägg om att skicka tillbaka folk, utan om att arbetsgivare inte ska kunna ta hit människor från länder utanför EU/EES för att utföra lågkvalificerade arbeten i Sverige.

  3. Renate Knudsen skriver:

    Vill tillägga några ord till sista meningen… lyder som följer… ”om man inte är pensionär förstås”
    I övrigt instämmer jag helt med föregående talare

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading