Till lo.se Sök Meny
Utan ökad kontroll hjälps inte utsatta arbetskraftsinvandrare

Utan ökad kontroll hjälps inte utsatta arbetskraftsinvandrare

I tisdags presenterade utredaren Anita Linder sin utredning om ”ett bättre system för arbetskraftsinvandring” för justitieminister Morgan Johansson. 

För LO framstår det dock som högst oklart på vilket sätt utredaren anser att förslagen skulle kunna bidra till att minska det utbredda missbruket och den galopperande arbetskraftsexploateringen som lagen sedan över ett decennium har gett upphov till.  

Utredningen låter i sin kartläggning tiotals insatta myndigheter och fackförbund samstämmigt vittna om den omfattande arbetslivskriminalitet där lagen om arbetskraftsinvandring är en avgörande bricka. Men avstår sedan märkligt nog ifrån att dra relevanta slutsatser om vad som behöver göras för att stoppa brottslingarna.  

Utredaren lägger förvisso följande vällovliga sanktionsförslag: 

  • En ny brottsrubricering, arbetskraftsexploatering.  
  • Karenstid för nya arbetstillstånd i företag som tidigare ertappats med fusk.  
  • Kriminalisering av handel med arbetserbjudanden.  
  • Kriminalisering av ockerhyror för av arbetsgivaren ordnad bostad.  

MEN: utan skarpa och systematiska kontroller av arbetsgivarna upptäcks inte brott. Och då kan brotten inte heller beivras. Att införa aldrig så välvilliga och vällovliga nya brottsrubriceringar om arbetskraftsexploatering utan att varken införa hårdare och mer systematiska kontroller eller rättshjälp till de drabbade, som ofta är fattiga och utan svenskakunskaper, riskerar att resultera i kraftfulla juridiska slag i luften. Eller vackra plåster på orengjorda infekterade sår i branscher där den kriminella rötan nu är systemhotande. 

Detta är LOs och LO-förbundens huvudsakliga invändning. 

Utredaren föreslog i delbetänkandet i februari en de facto minskad kontroll. Ingen utökad kontroll föreslås heller i veckans slutbetänkande

Städare, diskare och restaurangbiträden ska fortsatt kunna hämtas från länder utanför EU, inklusive andra sidan jorden, något som även i fortsättningen kommer att leda till undanträngningseffekter, bland annat inom RUT-städning, och arbetskraftsexploatering. Kortutbildade invandrare med permanent uppehållstillstånd som redan finns i Sverige  trängs undan och får sämre möjligheter att hitta jobb. Hur välvilliga nya brottsrubriceringar än utredningen föreslår. 

LO har anledning att rikta kritik mot följande punkter i slutbetänkandet (och vad gäller kontrollen, i delbetänkandet från i februari):  

  • I brist på återinförd arbetsmarknadsprövning (utredningen fick inget sådant direktiv) var LOs huvudkrav på utredningen bättre kontroll. Detta i form av bindande arbetserbjudande/anställningsavtal som i samtliga tillståndsärenden måste lämnas till Migrationsverket. Bindande anställningsavtal skulle utredningen enligt sina direktiv överväga, men utredningen väljer alltså att gå emot intentionen bakom sina direktiv. Bara i en tiondel av tillstånden ska Migrationsverket enligt utredningen begära in uppgifter om lön och villkor, och inte heller i dessa fall ska anställningsavtal ska vara bindande, bara försörjningskravets nedre skamgräns på 13 000 kronor i månaden, inte den lön som angavs i arbetserbjudandet som Migrationsverket baserat tillståndet på och som kan ha varit högre.  
  • LO vill också att samtliga arbetsgivare alltid ska behöva anmäla alla förändringar  i löner, arbetstid och villkor till Migrationsverket. Det säger utredaren också nej till – utom för samma tiondel av ärendena som ovan. 
  • LO har under utredningens gång från start våren 2020 föreslagit införandet av en systematisk och automatiserad löpande månatlig grundkontroll genom samkörning av Migrationsverkets inrapporterade anställningsavtal och Skatteverkets månatliga arbetsgivardeklarationer på individbasis. Men utredaren vill alltså att Migrationsverket bara ska kontrollera en tiondel av ärendena, och då inte genom samkörning. Alldeles för lite anser LO. Fusket är mycket bredare än 10 procent av arbetskraftsinvandringen, där över hälften av tillstånden i dag går till yrken utan uttalad arbetskraftsbrist och därmed stora möjligheter för arbetsgivaren att pressa arbetskraftsinvandraren. 
  • För samkörning av uppgifter finns sedan sommaren 2020 juridiska förutsättningar, och en teknisk lösning är enligt Migrationsverket fullt möjlig. Med ett sådant systematiskt och automatiserat kontrollsystem tas inte större manuella kontrollresurser hos Migrationsverket i anspråk. Snarare tvärtom, då handläggarna i så fall kan koncentrera handläggarnas insatser på de fall där samkörning antyder att utbetalad lön och inbetalade sociala avgifter inte överensstämmer med det som utlovats i arbetserbjudandet/det därpå följande inregistrerade anställningsavtalet. 
  • Efterhandskontrollerna vid förlängningsansökningar ska enligt utredningen göras mindre strikta och enbart genomföras vid misstänkta oegentligheter. Detta för att förhindra så kallade kompetensutvisningar, som trots det braskande medieutrymmet sådana fått de senaste åren enligt utredningens egen statistik inte utgör mer än högst 2 procent av alla avslag på ansökningar om förlängda arbetstillstånd efter de första två åren. En avsevärt större andel av avslagen handlade om att arbetskraftsinvandrare på LO-förbundens områden inte hade fått de löner och villkor som de hade utlovats. 
  • Utredaren föreslår heller ingen rättshjälp till exploaterade arbetskraftsinvandrare som annars skulle kunna driva sina fall till rättslig prövning. (De flesta är inte med i facket och måste då betala själva. Inte lätt för exempelvis ett köksbiträde från Bangladesh eller en städare från Uzbekistan utan kunskaper i svenska språket eller om svenska samhällsförhållanden.  
  • Ytterligare en faktor som försvårar för dessa arbetstagare är att utredningen inte anser att de efter att ha anmält sina arbetsgivare heller skulle ges längre omställningstid än dagens tre månader för att försöka hitta ett nytt arbete. 
  • LO vill att heltid ska vara ett krav för arbetstillståndet- eftersom det hittills alltså fuskats friskt med långa arbetsdagar till deltidslöner nära försörjningskravet på 13 000. Detta låg också i direktiven men utredningen säger nej (men lägger samtidigt fram ett alternativförslag om krav på 75 procent.) 
  • LO anser att försörjningskravet – den lägsta accepterade månadsinkomsten för att beviljas arbetstillstånd (på deltid, i förhållande till rådande kollektivavtal) – måste höjas från nivån 13 000 där det legat still sedan lagens tillkomst 2008. Vid en indexering räknat sedan 2008 skulle försörjningskravet redan 2019 ha hamnat över 17 000. Utredningen vill stanna på 13 000. 

Utredningens förslag håller i LOs ögon inte ihop i ett logiskt sammanhang. Och vi får hoppas att justitieministern inser det, och att regeringen håller ihop sina kommande förslag till en samlad proposition där kontrollfunktionerna ingår (Alltså inte utredningens ordning, där kontrollfrågorna i strid med direktiven avklarades redan i delbetänkandet i samband med kompetensutvisningsproblematiken.). Och då inte de undermåliga förslag till kontrollfunktioner som bäddats in i vårens delbetänkande. Annars består Sveriges internationellt sett extremt generösa arbetskraftsinvandring med alla dess möjligheter till arbetskraftsexploatering. 

För den som misströstar över kontentan av utredningens två betänkanden finns ändå just nu mycket att glädjas över. Många politiska förslag rör sig nu i LO-förbundens viljeriktning. 

Av de senaste veckornas mediedebatt och av utredningens egen omfattande kartläggning framgår att  så gott som alla politiska partier och myndigheter i dagsläget fler och mer effektiva kontroller av att arbetsgivarna verkligen betalar ut den utlovade lönen, inte tar betalt för att utfärda ett arbetserbjudande till människor som vill komma och arbeta i Sverige, och av att de som kommer hit inte tvingas arbeta heltid och ofta betydligt mer än så, för låga deltidslöner. 

Från det att lagen antogs 2008 var den länge en helig ko för borgerligheten. Men nu börjar nu även de tidigare Allianspartierna inse missbrukets omfattning och undanträngningseffekter. I riksdagen finns i dagsläget en de facto-majoritet för åtstramningar av regelverket, där bara Centern och MP fullt ut håller fast vid dagens regler. 

Socialdemokraterna vill ändra reglerna för arbetskraftsinvandring och har förslag om detta till sin kongress nu i veckan. Där finns bland annat krav på heltid, kollektivavtal och bristyrkesbedömning innan arbetstillstånd får beviljas.  

På samma linje är V. 

Även Moderaterna är på spåret. Det aktuella M-förslaget om en lägsta tillåten månadsinkomst på 27 540 kronor i månaden, alltså mer än en fördubbling av dagens lägsta tillåtna minimiinkomst på 13 000, kan i brist på återinförd arbetsmarknadsprövning bidra till att få bukt med systemets värsta avarter av arbetskraftsexploatering.  

M pekar liksom S på att ett högre lönekrav skulle kunna göra att fler jobb går till arbetslösa i Sverige. Moderaterna instämmer i att riskerna för fusk och lönedumpning och osund konkurrens minskar om enbart högkvalificerad arbetskraft i yrken med arbetskraftsbrist tillåts arbetskraftsinvandra. Bland de jobb som enligt Moderaternas föreslagna lönegräns inte längre skulle komma i fråga finns städare, hemservicepersonal som hemtjänst, personliga assistenter, samt kallskänkor, kassapersonal, kundtjänstpersonal, skogsarbetare, och många andra, Flera tiotals yrken.

LOs huvudkrav på lagförändring är som ovant nämnt en bristyrkesprövning, så att arbetsgivarna inte längre tillåts hämta personal från länder utanför EU i yrken där Sverige har många arbetssökande. Ofta just yrken som har lägre krav på utbildning och erfarenhet och som har relativt låga löner. Men i brist på återinförd arbetsmarknadsprövning anser LO-ledningen att höjda lönekrav vore ett steg i rätt riktning och något som regeringen bör ta fasta på. 

Även KD har tidigare lagt förslag om en lägsta tillåten inkomst på 35 000 i månaden. Under den gränsen vill partiet liksom LO se en återinförd bristyrkesprövning. 

Även Sverigedemokraterna vill begränsa arbetskraftsinvandringen till enbart högkvalificerade jobb. 

Vad gäller övriga borgerliga partier har Liberalernas Nyamko Sabuni och delar av partiledningen efterlyst inskränkningar i lagen, till exempel kring dagens möjlighet för asylsökande som fått avslag att byta spår till arbetskraftsinvandring.  

Till och med inom Miljöpartiet, som jämte Alliansen genomdrev lagändringen 2008 och sedan dess motsatt sig alla skärpningar av lagen – finns nu en växande intern opposition. Inför kongressen härom veckan förelåg en motion med krav på återinförd bristyrkesbedömning och åtstramning av systemet från ett tiotal kongressledamöter, däribland partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Leila Ali Elmi. 

Mitt i denna pågående debatt lägger alltså utredningen om ”ett bättre system för arbetskraftsinvandring” fram förslag som vad gäller avgörande förutsättningar som i stor utsträckning går på tvärs mot merparten av riksdagspartiernas krav.  

Utredaren har, särskilt under utredningens första del, där kontrollfrågorna i strid med direktiven avgjordes, haft sitt huvudfokus på risken för fortsatta kompetensutvisningar, och uteslutande sett på kontrollfunktionerna genom sådana glasögon. Resultat: att Migrationsverket inte ska hänga upp sig på fel som hittas i föregående tillståndsperiod i samband med förlängningsansökningar. I stället ska Migrationsverket främst titta på vad som utlovats inför nästa tillståndsperiod – inte på vad som faktiskt hänt under den första tvåårsperioden. Retroaktiva kontroller ska enligt utredningens förslag endast ske då det finns tydliga misstankar om att första tvååriga tillståndsperioden inte skötts. Tipsen skulle då komma från fackförbund och myndigheter. Vad utredaren då väljer att bortse ifrån är att myndigheterna är bakbundna av sekretessen. Och att Migrationsverket ofta hittills bortsett från fackliga tips. Migrationsverket har i dag enligt de ansvariga handläggarna enligt uppgift till LO-förbund inget fungerande sätt att samla de fackliga invändningarna. 

Sekretessproblemen inom arbetskraftsinvandringen handlar bland annat om att Skatteverket i dag inte har möjlighet att bistå Migrationsverket med riskanalyser av företag, för att undvika att Migrationsverket till exempel inte beviljar arbetstillstånd hos arbetsgivare som inte ens är godkända för F-skatt.  

Ett annat problemområde är falska arbetsgivarintyg och anställningsintyg, som inte är tänkta att leda till något riktigt jobb men som fungerar som en dörröppnare till Sverige. Godkänns ett falskt arbetsgivarintyg eller anställningsintyg som grund för arbetstillstånd hos Migrationsverket påverkar det besluten även hos exempelvis Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket, med risk för missbruk av välfärdssystemet. För att upptäcka att intyget är falskt krävs att uppgifter kontrolleras mot myndigheternas olika register, vilket inte låter sig göras löpande enligt gällande sekretessregler. 

I januari 2022 utlovar regeringen ett skarpt förslag om att förändra systemet. Lite tidigt, eftersom slutbetänkandet då inte har hunnit remissbehandlats. 

Vi hoppas att Socialdemokraterna då följer sin egen – och riksdagsmajoritetens – kompass.  

Och stramar åt lagen så mycket det går.  

Det går. Januariavtalet, som denna utredning utgick ifrån, har som bekant fallit. Låt oss därför påminna regeringen om att stora delar av denna utrednings överväganden likt Januariavtalet i sig bör förpassas till runda arkivet. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading