Till lo.se Sök Meny
Regeringen behöver säkra bättre kontroll i arbetskraftsinvandringen

Regeringen behöver säkra bättre kontroll i arbetskraftsinvandringen

Varför ska vi fortsätta att låta företag anställa människor från andra sidan jorden för lågkvalificerade jobb som behövs för integration och etablering av nyanlända och andra arbetssökande som redan bor här? Särskilt när dessa tillfälliga arbetskraftsinvandrare när de väl är på plats i Sverige ofta exploateras å det grövsta med usla löner och villkor av skrupellösa arbetsgivare?

Sverige har sedan 2008 världens mest liberala lag om arbetskraftsinvandring. Denna lagliga arbetskraftsinvandring till okvalificerade jobb som tusentals arbetssökande nyanlända och kortutbildade redan köar för kan inte betraktas som något annat än ett kraftfullt självmål för samhället. Alldeles särskilt som systemet sedan 2008 också utvecklats till en viktig kugge i arbetslivskriminella företags faktiskt systemhotande upplägg som slår mot såväl arbetstagare som mot schyssta företag med kollektivavtal.

Den senaste utredningen om arbetskraftsinvandringen lägger i sin slutrapport (Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering, SOU 2021:88) dessvärre inte många verkningsfulla förslag för att komma till rätta med detta svenska självskadebeteende.

LO och de 14 LO-förbunden är i det remissyttrande som vi i tisdags skickade till justitiedepartementet och integrations- och migrationsminister Anders Ygeman kritiska till merparten av utredningens slutsatser. Och faktiskt inte heller helt nöjda med de förslag om arbetskraftsinvandringen och anställningsavtal som regeringen presenterade 22 december, med utgångspunkt i utredningens ett år gamla delbetänkande.

Att regeringen i sin lagrådsremiss föreslår att tillståndsansökans ickebindande arbetserbjudande ska ersättas av ett i princip bindande anställningsavtal är förstås väldigt positivt. Tanken är att säkra att arbetstagaren redan vid ankomsten till Sverige ska veta vilken lön, arbetstid och andra villkor som hen ska kunna förvänta sig. Det är ett mycket viktigt första steg mot en bättre fungerande ordning.

Men eftersom de facto varken utredningens betänkanden eller regeringens lagrådsremiss föreslår att Migrationsverket åläggs att på bred front verifiera att arbetskraftsinvandrarna faktiskt får den lön och arbetstid som utlovats så kommer inte anställningsavtal till Migrationsverket att innebära någon reell skillnad. I den lilla andel ärenden – en tiondel – där löneutbetalningarna föreslås kunna kontrolleras löpande ska lönen dessutom ändå bara stämmas av mot reglernas absoluta nedre skamgräns, det så kallade försörjningskravet, som ända sedan lagens tillkomst 2008 legat kvar på 13 000 kronor i månaden före skatt. En nivå så låg att inte en människa kan försörja sig på den.

När LO kräver bindande anställningsavtal – vilket var vad statsminister Magdalena Andersson talade om på LO-kongressen i november – så innebär det alltså i våra ögon också att Migrationsverket måste följa upp alla tillstånd utifrån vad som faktiskt var utlovat. Och det utlovade ska vara en tjänst på heltid med lön och villkor enligt kollektivavtal. Inte bara att en liten andel arbetsgivare ska kontrolleras för att se att de inte betalar mindre än 13 000 i månaden. Särskilt i de LO-yrken där det sällan råder arbetskraftsbrist och där risken för arbetskraftsexploatering är stor behöver kontroller utföras i samtliga tillståndsfall. I dag beviljas över hälften av arbetstillstånden till dessa yrken och arbetsgivarna har därmed stora möjligheter att pressa arbetskraftsinvandrarna att acceptera undermåliga löner och villkor.

Polismyndigheten och en rad andra myndigheter konstaterar i utredningens slutbetänkande att arbetslivskriminaliteten och det arbetskraftsmissbruk som tidigare bedrevs genom svartjobb för papperslösa numera ofta sker just inom reglerna för arbetstillstånd och med äkta handlingar. Kännetecknande för denna arbetslivskriminalitet är utnyttjandet av lågkvalificerad arbetskraft i personalintensiva branscher, såsom bygg-, städ-, restaurang- och transportbranschen, skönhetsbranschen och vård och omsorg.

Inte ens under Corona-pandemin tycks kommersen med arbetstillstånd ha avstannat. Som exempel har Hotell- och Restaurangfacket, HRF, under pandemin svarat på samråd om lika många ansökningar om arbetstillstånd som före restriktionerna, trots att branschen i stor utsträckning legat i träda.   

Myndigheterna vittnar samstämmigt om hur priset kan bli högt för många av dem som kommer till Sverige. Ett arbetstillstånd, som efter fyra år ger möjlighet till permanent uppehållstillstånd, säljs av skrupelfria arbetsgivare och mellanhänder för mellan 150 000 kronor och en halv miljon. Ofta tvingas arbetsmigranten betala av genom stora löneavdrag varje månad, eller genom att jobba väldigt många fler timmar och för en avsevärt mycket lägre lön än vad som uppgivits till Migrationsverket. Det är inte ovanligt att det arbete som utlovats inte ens finns när de väl kommer hit. En del av företagen med anställda på arbetstillstånd har företrädare som förekommer i såväl brotts- som misstankeregistret. Vissa har anställt tredjelandsmedborgare trots att de själva inte deklarerar någon inkomst.

För att komma till rätta med missbruket lägger utredningen fram en handfull förvisso högst vällovliga förslag till nya brottsrubriceringar och sanktioner: Fängelsestraff i upp till fyra år för exploatering av utländsk arbetskraft, karenstid för arbetsgivare som påförts en sanktion bland annat för att ha lämnat oriktiga uppgifter som underlag för myndighetsbeslut om skatt eller avgift, eller om hen dömts för brott, fängelse i upp till fyra år för den som bedriver handel med arbetserbjudanden, samt förbud mot undermåliga bostäder och ockerhyror.

LO välkomnar dessa förslag, men konstaterar samtidigt att samtliga dessa åtgärder i brist på¨väsentligen skärpta kontroller riskerar att bli slag i luften. Utan skärpt kontroll upptäcks inte missbruk och arbetskraftsexploatering. Och utan upptäckt kan missbruket inte beivras.

LO anser att kontroller bör ske systematiskt och automatiskt genom samkörning av Migrationsverkets och Skatteverkets uppgifter på månadsbasis och att det som kontrolleras ska vara att den faktiska lönen och arbetsvillkoren följer vad som avtalats.

Utredningen valde tyvärr att avverka frågorna om bindande anställningsavtal och Migrationsverkets kontroller redan i delbetänkandet, där allt fokus låg på de så kallade kompetensutvisningarna, och på att kontrollerna inte fick vara så hårda att personer med spetskompetens efter två år riskerar att inte få sin förlängningsansökan godkänd. Detta trots att kompetensutvisningarna enligt utredningens egen statistik är ett mycket begränsat problem, som bara utgör cirka två procent av avslagen på förlängningsansökningar.

I delbetänkandet, och även nu i regeringens lagrådsremiss, föreslås att Migrationsverket bara för en mindre andel av tillstånden (enligt utredningen bara en tiondel) ska begära in uppgifter om försämringar i anställningsavtalets lön och villkor. Vid förlängningsansökningar ska Migrationsverket heller inte som i dag hänga upp sig på fel som hittas i föregående tillståndsperiod, om inte verket av någon specifik anledning ansett sig ha skäl att fatta misstankar ska ingen retroaktiv kontroll behöva genomföras, utan mest titta på vad som utlovas inför nästa tillståndsperiod. Tillståndets efterlevnad ska enligt utredningens förslag dessutom även fortsättningsvis enbart kontrolleras mot försörjningskravets 13 000 kronor i månaden. 

Sammantaget innebär detta en försvagning av kontrollerna. I dag görs en bakåtsyftande kontroll vid samtliga förlängningsansökningar. Det finns också möjlighet till löpande kontroller under pågående tillståndsperiod. 

Som ett argument mot de mer systematiska kontroller som LO efterlyser anförs i betänkandet att detta skulle innebära en ökad arbetsbelastning för Migrationsverket. Ett märkligt argument med tanke på att det ingen annanstans i samhället kan anses vara okej att med lagstiftning begränsa möjligheterna att kontrollera misstänkt kriminell verksamhet med hänvisning till en myndighets arbetsbelastning. Migrationsverket sjösätter dessutom i dagarna ett elektroniskt kontrollsystem som interagerar med Skatteverket, vilket kommer att underlätta och effektivisera Migrationsverkets handläggning. Då kan handläggarna i stället koncentrera sina manuella insatser på de fall där kontrollsystemet signalerar misstänkta oegentligheter.  

Myndighetsinsatserna mot arbetslivskriminalitet och osund konkurrens är oerhört viktiga i sammanhanget. Men Arbetsmiljöverket har i en internationell jämförelse mycket begränsade resurser. Också Polisen behöver fler dedikerade inspektörer för detta syfte, som inte riskerar att i sista stund omdirigeras till andra insatser, vilket hittills omintetgjort flera sedan månader planerade tillslag. Även Migrationsverket behöver mer personal för att stärka såväl skrivbordskontroller som fältinsatser. Helt avgörande är givetvis också att den kontraproduktiva myndighetssekretessen åtgärdas. Till exempel skulle Skatteverket med minskad sekretess kunna bistå Migrationsverket med riskanalyser av företag, så att verket till exempel inte beviljar arbetstillstånd hos arbetsgivare som inte ens är godkända för F-skatt.

De åtta myndigheterna i insatserna mot arbetslivskriminalitet saknar mandat att i samband med sina oannonserade arbetsplatsinspektioner utföra kontroll av arbetskraftsinvandrares löner i förhållande till kollektivavtalet. I Finland har arbetsmiljöinspektörer vid motsvarande myndighetsgemensamma insatser uppgiften att kontrollera lönenivåer. Vissa LO-förbund tycker att detta kan vara något att undersöka även för svensk del, i synnerhet på arbetsplatser utan medlemmar och utan kollektivtal, där facket saknar tillträde. 

Men att kontrollera löner är i grunden fackförbundens ansvar. Därför efterlyser LO en ny möjlighet för myndigheterna att konsultera företrädare för berört fackförbund kring misstänkta oegentligheter. Det vore ett sätt att tydligare få med facket, som har ansvaret för kontroll av lön enligt kollektivavtal, i kontrollprocessen. Över huvud taget behöver samrådet mellan Migrationsverket och de fackliga organisationerna bli mycket tydligare. Migrationsverket behöver också bygga in bättre möjligheter för fackförbunden att i de digitala fackliga yttranden som just nu införs tipsa Migrationsverket om oegentligheter samt säkerställa att denna information görs åtkomlig så att samtliga handläggare får tillgång till samma varningssignaler. I dag saknar verket möjlighet att spara och tillgängliggöra sådana fackliga varningssignaler.

Sist men inte minst skulle LO-förbunden behöva ekonomiskt stöd för det viktiga arbete de i dag lägger ned på samråden med Migrationsverket kring arbetstillstånd, liksom på uppföljning av de ärenden som förbunden har yttrat sig kring. Därför vore det rimligt att det infördes en statlig ersättning för detta arbete, då fackförbunden med sin lokalkännedom kan spela en viktig kompletterande roll i uppföljningsarbetet. 

 LOs synpunkter i remissyttrandet korthet – för den som vill veta mer i detalj: 

  • LOs huvudkrav för att motverka missbruket av lagen är och förblir en återinförd bristyrkesbedömning utförd av Arbetsförmedlingen. Bara yrken med fastställd arbetskraftsbrist ska kunna komma i fråga för arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare och tillstånd ska bara beviljas för heltidsanställningar. En återinförd bristyrkesbedömning togs dock inte upp av den aktuella utredningen. Därför anser regeringen sig inte kunna lägga fram ett sådant förslag. LO konstaterar att ett alternativt beredningsunderlag kring en återinförd arbetsmarknadsprövning återfinns i Jämlikhetskommissionens remissbehandlade förslag från 2020. 
  • LO tillstyrker förslaget om att Migrationsverket ska få vägra arbetstillstånd hos en arbetsgivare som brutit mot väsentliga regler och dömts för brott eller blivit påförd en sanktion för att ha lämnat oriktiga uppgifter. 
  • LO tillstyrker införandet av brottsrubriceringen exploatering av utländsk arbetskraft med fängelse mellan sex månader och fyra år. 
  • LO tillstyrker förslaget om fängelsestraff för handel med arbetstillstånd.  
  • LO anser till skillnad från utredningen att kriminaliseringen även ska gälla försök, förberedelse och stämpling till exploatering av utländsk arbetskraft, olovlig handel med arbetserbjudanden, underlåtenhet att avslöja eller förhindra exploatering av utländsk arbetskraft samt olovlig handel med arbetserbjudanden. 
  • LO understryker att bindande anställningsavtal är en grundläggande förutsättning för upptäckt av oseriösa arbetsgivare. 
  • LO kräver att bindande anställningsavtal i samtliga tillståndsärenden lämnas in till Migrationsverket, att varje försämring i avtalen sedan rapporteras in till Migrationsverket samt att Migrationsverket fortsätter att som i dag kontrollera samtliga tillståndsärenden vid förlängningsansökan.  
  • Alla tillstånd ska också kunna kontrolleras löpande, inte bara en tiondel som utredningen föreslagit. Löpande kontroller är särskilt viktiga inom LO-förbundens riskutsatta branscher.  
  • Beträffande skadestånd till exploaterade arbetskraftsinvandrare föredrar LO utredningens alternativa förslag om rätt till ersättning motsvarande tre månadslöner. LO anser dock att tre månadslöner är ett för lågt skadestånd. 
  • LO anser i motsats till utredningen att det kan finnas behov av att låta arbetskraftsinvandrare stanna kvar i landet om villkoren under föregående period inte uppfyllts av arbetsgivaren. De drabbade kan behöva några månaders extra omställningstid för att kunna hitta en ny arbetsgivare, inte minst för att ha möjlighet att få sitt fall prövat rättsligt.  
  • LO tillstyrker förslaget om sanktioner då hyran för en av arbetsgivaren tillhandahållen bostad står i missförhållande till utlänningens lön eller boendets standard. Dock bör det övervägas om inte även arbetsgivare som medvetet rekommenderat undermåligt boende/boende med ockerhyra ska kunna bli föremål för sanktioner.  
  • LO instämmer i utredningens bedömning att tidsgränsen för spårbyte inte bör ändras till kortare tid än fyra månaders arbete under asyltiden innan ett spårbyte kan bli aktuellt.  LO anser att frågan om spårbyte behöver utredas närmare mot bakgrund av att spårbytare, inte minst de som har familjen med sig, enligt vittnesmål från flera LO-förbund kan vara särskilt utsatta för arbetskraftsexploatering.  
  • LO anser att ett anställningsavtal med heltid ska vara en förutsättning för beviljande av arbetstillstånd. Lön och villkor ska alltid följa rätt nivå i berört kollektivavtal utifrån migrantarbetarens kvalifikationer, inte som ofta i dag bara avtalets lägstalön.  
  • Görs inte heltid till norm för arbetskraftsinvandrare måste åtminstone den lägsta tillåtna inkomsten för deltid, det så kallade försörjningskravet höjas. Det har legat still på 13 000 kronor sedan 2008 och bör då höjas minst i nivå med den allmänna löneutvecklingen sedan dess.  
  • LO instämmer inte i utredningens slutsats att varken ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden för att beviljas arbetstillstånd behöver införas.  
  • LO tillstyrker förslaget om personlig assistans: Migrationsverket ska underrätta IVO och Försäkringskassan om avslag på ansökningar om arbetstillstånd som sker på grund av misstänkta skenanställningar, falska arbetsintyg eller andra oegentligheter hos arbetsgivaren. Detta skulle ge Inspektionen för Vård och Omsorg bättre förutsättningar att stoppa oseriösa assistansanordnare och i Försäkringskassans fall att granska de som får utbetalade medel från Försäkringskassan för att utföra assistans. 
  • LO anser i motsats till utredningen att nuvarande certifieringssystem inte fungerar tillfredsställande, då det ger carte blanche åt arbetsgivare. Ska certifieringssystemet behållas måste kontrollerna av de certifierade arbetsgivarna skärpas, både vad gäller löner och försäkringar, det visar en rapport från Sveriges Ingenjörer. Certifieringssystemet behöver också ett författningsstöd, vilket det i dag saknar.  
  • LO tillstyrker fortsatt samverkan mellan åtta myndigheter för att motverka osund konkurrens och arbetslivskriminalitet som inleddes 2018. LO vill se ytterligare resursförstärkningar.  
  • LO tillskyndar fortsatt utredning av sekretesshinder mellan myndigheter, då med särskild hänsyn tagen till behovet av att myndigheterna ska kunna tipsa varandra om misstänkt arbetslivskriminalitet. Den utredning som nu ser över myndigheternas sekretesshinder behöver lyssna noga till myndigheternas egna önskemål, som bland annat redovisas i utredningens kartläggning. 
  • LO instämmer i att information om arbetskraftsinvandrares rättigheter och skyldigheter ska framgå av berörda myndigheters hemsidor. LO anser också att en statlig instans ska ges i uppdrag att direktkommunicera med arbetskraftsinvandrare i behov av stöd och hjälp.  
  • LO vill poängtera att Jämlikhetskommissionens remissbehandlade förslag erbjuder ett alternativt beredningsunderlag vad gäller det av LO önskade återinförandet av arbetsmarknadsprövningen samt bindande anställningsavtal, bättre kontroll av utbetalda löner och villkor, sanktionsavgift mot arbetsgivare som gett arbetskraftsinvandraren sämre villkor än utlovat samt skadestånd för drabbade arbetskraftsinvandrare. 

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading