Till lo.se Sök Meny
Nej, räntan borde inte höjas

Nej, räntan borde inte höjas

LO-ekonomernas makroekonomiska prognos från december har nu uppdaterats med anledning av kraftigt förändrade förutsättningar, framför allt Rysslands invasion av Ukraina.

Vi för inte fram några originella idéer om hur svensk ekonomi påverkas. Omvärldens tillväxttal skrivs ner med runt en procentenhet på grund av kriget i Ukraina. Det är ingen överraskning att svensk export och investeringar därför får en svagare utveckling. Den högre inflationen leder till att hushållens reala köpkraft urholkas och att konsumtionen därför hålls tillbaka. En del av försvagningen av den reala köpkraften kompenseras av att hushållens sparande minskar. Mottagandet av flyktingar från Ukraina innebär ökade kostnader för boende, skolgång och sjukvård. Det vill säga ökade kostnader för stat, kommuner och regioner som höjer BNP.

Den sammanlagda effekten på BNP beräknar vi till minus 0,8 procentenheter. Vi kommer också fram till att KPIF kan förväntas öka med 4,3 procent i år, cirka två procentenheter mer än i förra prognosen. Det spelar inte så stor roll om prognosen hamnar på fyra eller fem procent. Det viktiga är om det är inledningen på en permanent, betydligt högre, inflation eller om det är ett tillfälligt fenomen. Vi tycker att mycket talar för det senare, inflationen kommer under 2023 närma sig två procent igen, men uppifrån den här gången.

Med den disciplin som utmärker lönebildningen (på gott och ont) är risken för en lönedriven permanent uppgång minimal. Arbetsmarknadens parter har under lång tid levererat löneökningar som genererat en inflation något under inflationsmålet. Även om löneökningarna de närmaste åren skulle bli markant högre än de sedvanliga 2,5 procenten, säg tre till fyra procent, så äventyras inte inflationsmålet. Det skulle snarast ge ett underliggande inhemskt inflationstryck i nivå med målet.

Det leder över till frågan om hur Riksbanken borde reagera. Och varför så många fristående bedömare nu spår (önskar?) snara räntehöjningar. Vad ska eventuella höjningar råda bot på? Höga elpriser (som blir vinster i statliga Vattenfall, finska Fortum och privata producenter av el)? Oljepriset som stigit från 60 dollar per fat nordsjöolja till över 100 dollar? Höga livsmedelspriser som beror på att insatsvaror stigit i pris? Jag har svårt att se hur den mekanismen skulle se ut. Hur driver en högre svensk styrränta ner dessa priser? Ja, i den mån den svenska kronan blir starkare minskar trycket från importerad inflation (och gör exporten dyrare).

Men det verkar inte vara huvudpoängen. Det argument som hörs, eller kan anas, är att höga inflationsförväntningar ska bekämpas, innan de uppstår. Den bakomliggande tanken är att om parterna på arbetsmarknaden (och andra) förväntar sig fem procent inflation så blir inflationen så hög. Därför ska Riksbanken uppträda beslutsamt och markera att parterna inte ens ska tänka tanken att trycka upp löneökningarna något. Det är egentligen en signal till löntagarsidan, industriarbetsgivarna har aldrig brytt sig om att ens nå upp till inflationsmålet. Att höja styrräntan med 0,25 procentenheter är naturligtvis inte avgörande, men att gå från 0 till 1,5 procent på ett år stramar åt ekonomin och höjer arbetslösheten. En smärtsam process helt i onödan, om parterna inte tänkt fördubbla löneökningstakten. Det kan också rentav vara så att räntehöjningarna i sig får motsatt effekt och höjer löneanspråken.

Det ligger nära till hands att se en annan förklaring till att så många samlas kring synen att räntan ska upp. Det finns en föreställning att svensk ekonomi går för högvarv och att arbetsmarknaden snarast är, om inte överhettad, så i alla fall ansträngd. Det är det egentliga argumentet för höjd ränta, inte att det skulle påverka dagens höga inflation. LO-ekonomerna delar inte den synen på tillståndet i ekonomin. Arbetslösheten är fortfarande en bra bit över sju procent och det finns inte några indikationer på tilltagande löneökningar (då menar jag markanta ökningar, inte ett par tiondelar). De senaste månaderna har dessutom antalet arbetade timmar minskat något, vilket knappast tyder på en ekonomi som utnyttjar all kapacitet.

Det finns för närvarande inga skäl för Riksbanken att nu inleda en period av åtstramande räntehöjningar. Däremot finns det anledning att låta den offentliga ekonomin bidra till hög efterfrågan genom fortsatta underskott. Hög arbetslöshet, och framför allt långa arbetslöshetstider, behöver bekämpas med en kombination av hög generell efterfrågan och riktade insatser, till exempel utbildning och subventionerade anställningar. Den politiken behöver fortsätta tills vi ser konkreta tecken på att arbetsmarknaden blir ansträngd, det vill säga för höga löneökningar och inflation.

Ett svar på ”Nej, räntan borde inte höjas”

  1. Arne Johansson skriver:

    Vi behöver fler röster i denna fråga . Det är en komplicerad sak

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading