Till lo.se Sök Meny
Arbetslösheten blir kvar på hög nivå

Arbetslösheten blir kvar på hög nivå

Den 15 juni publicerade vi ett nytt nummer av Ekonomiska utsikter. Bedömningen av utgångsläget för svensk ekonomi är av avgörande betydelse för hur prognosen ser ut och vilka policy-rekommendationer vi ger. Något förenklat står två olika synsätt mot varandra när det gäller att förstå tillståndet i svensk ekonomi och förutsättningarna för utvecklingen de närmaste åren.

Det ena betonar att arbetsmarknaden är stark och att näringslivet begränsas av svårigheter att rekrytera personal. Det finns därför ingen anledning att fortsätta den expansiva finanspolitiken. En arbetslöshet på runt 7,5 procent är vad som är förenligt med Riksbankens inflationsmål. Man ser också tecken på ett inhemskt pristryck som motiverar en åtstramning av penningpolitiken.

Mot den bilden står en annan som enligt LO-ekonomerna bättre beskriver tillståndet. Arbetslösheten är fortfarande hög och arbetsmarknaden i hög grad tudelad, lönerna ökar mycket måttligt och trots att efterfrågan på arbetskraft med speciella kvalifikationer är hög så utgör arbetskraftsbrist inte ett primärt hinder för fortsatt tillväxt. Den svenska ekonomin befinner sig inte vid fullt resursutnyttjande. Det är möjligt att sänka arbetslösheten, men svag efterfrågan och avsaknaden av adekvat arbetsmarknadspolitik hindrar arbetslösheten att bli markant lägre.

175 000 av de arbetslösa har varit arbetslösa kortare tid än ett år, det motsvarar tre procent av arbetskraften. En del av dem befinner sig mellan jobb eller är nya på arbetsmarknaden och har fått jobb men väntar på att börja. Men det finns också de som har relativt goda förutsättningar att få ett jobb med relativt liten arbetsmarknadspolitisk insats, det kan vara frågan om en arbetsmarknadsutbildning eller annan kompletterande utbildning. Även många långtidsarbetslösa har kvalifikationer som gör att de med en större insats kan bli gångbara på arbetsmarknaden. Arbetskraftsreserven är långt ifrån uttömd.

Inflationen är ett allvarligt problem, men den drivs av utbudsstörningar, inte av för hög efterfrågan. Störningarna kommer att avta på sikt, även om det dröjer och de kan på nytt förvärras nästa vinter. Det är inget penningpolitiken kan påverka direkt. Vad den kan åstadkomma är att dämpa efterfrågan i ekonomin så att andra priser ökar långsammare och den genomsnittliga prisökningen blir lägre. Men det sker i så fall till priset av krympande ekonomi och högre arbetslöshet. På lite längre sikt är det upplösning av flaskhalsar som uppstod när ekonomierna globalt öppnades efter corona-pandemin, minskat beroende av rysk olja och naturgas samt att Ukrainas export av spannmål, utsäde och gödsel kan återupptas som inflationen kan bli lägre. På kort sikt måste vi acceptera en inflation högre än inflationsmålet.

Den höga inflationen leder i sig till en kraftig åtstramning. Vi räknar med att hushållens reala disponibla inkomster (det som återstår av inkomsterna efter skatt och justerat för prisökningarna) minskar med 1,5 procent i år och ytterligare minst 0,4 procent nästa år. Till skillnad från när en alltför hög efterfrågan driver upp priserna tappar hushållen nu köpkraft. Hushåll med marginaler i sin ekonomi kan kompensera det med minskat sparande, men det sker inte fullt ut och många hushåll har inte något sparande i utgångsläget.

Investeringarna är också en viktig komponent i den totala efterfrågan. Den stora osäkerhet som råder nu leder till att näringslivets investeringar hålls tillbaka, sista kvartalet i fjol och första kvartalet i år minskade de. Vi räknar inte med något starkt bidrag till efterfrågan och tillväxten i år. Bostadsinvesteringarna ökar fortfarande men kommer att minska som en konsekvens av höjda boräntor och sjunkande bostadspriser.

Arbetslöshet 15-74 år % av arbetskraften, AKU

Den sammantagna effekten av att både penningpolitiken och finanspolitiken går i åtstramande riktning och inflationen blir en kraftig åtstramning. Enligt vår prognos fortsätter inte arbetslösheten att minska, utan kommer att ligga på runt 7,8 procent i år och nästa år. Den svaga tillväxten är inte tillräcklig för att ge en fortsatt minskning av arbetslösheten. Därför ser vi ett behov av en mer expansiv finanspolitik, som delvis riktas in på att lyfta arbetsmarknadspolitiken till en rimlig nivå.

Det är naturligtvis fortfarande osäkert hur inriktningen på finanspolitiken (offentliga sektorns finansiella sparande) blir under 2023, inte minst för att vi bara är i inledningen av en valrörelse. Men när vi räknar på hur det ser ut just nu så går den offentliga sektorns finansiella sparande från ett minus på 0,9 procent av BNP i år till balans, vilket innebär att finanspolitiken blir åtstramande. Vi skulle naturligtvis hellre se att sparandet blev ungefär som i år, vilket skulle ge en marginell effekt på den svenska bruttoskuldkvoten. I gengäld skulle arbetslösheten kunna minska mer än marginellt.

Självklart avgörs den svenska utvecklingen inte bara av hur vi nationellt hanterar ekonomin. Utvecklingen i vår omvärld spelar en viktig roll. Det är inte utan oro som vi noterar den snabba omläggningen av penningpolitiken i en åtstramande riktning, samtidigt som finanspolitiken går åt samma håll. Det finns en uppenbar risk att man missar den avsedda mjuklandningen av ekonomin och får något som mer liknar en krasch.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading