26 miljarder kronor. Det är vad välfärden och vi medborgare gick miste om i förlorade skatteintäkter på grund av arbetslivskriminalitet. Detta enligt de beräkningar Delegationen mot arbetslivskriminalitet nyligen presenterade i sitt delbetänkande. Det är illa nog, men vad som oroar mer är att arbetslivskriminaliteten är systemhotande.
Ola Pettersson, som leder utredningen, menar att arbetslivskriminalitet snedvrider konkurrensen och undergräver förtroendet för samhällsstrukturen.
Svenskt Näringsliv har även de lyft detta i en färsk rapport. Ett viktigt medskick från rapportförfattaren Pia Bergman är att myndigheters förutsättningar att dela information måste förbättras för att de ska kunna verka effektivt mot arbetslivskriminaliteten.
Svenskt Näringslivs vice VD Mattias Dahl gjorde ett inlägg under rapportseminariet, där han uttryckte oro över att facken tenderar att överdriva arbetslivskriminaliteten. Den kunskap som finns i Delegationen mot arbetslivskriminalitets delrapport visar att han inte behöver oroa sig för överdrifter. Den visar nämligen att arbetslivskriminaliteten är såväl omfattande som kostsam.
- Av cirka 36 000 arbetsolyckor som rör arbetstagare bedöms mellan 1 815 och 2 763 (5–8 procent) vara arbetsolyckor av allvarlig karaktär och med en koppling till arbetslivskriminalitet. Kostnaden för dessa är 15–22 miljarder kronor.
- Kostnaden för människohandel och för människoexploatering bedöms uppgå till mellan 498 och 996 miljoner kronor.
- Felaktiga utbetalningar i välfärdssystemen som kan kopplas till arbetslivskriminalitet bedöms till mellan 367 och 1 424 miljoner kronor.
(ovanstående avser år 2021)
Utöver det mänskliga lidande som arbetslivskriminaliteten vållar i form av risk för hälsa och liv samt en lön som inte går att leva på, så hotas vår arbetsmarknadsmodell. Arbetslivskriminaliteten leder till att goda arbetsgivare som driver seriösa företag, som tecknar kollektivavtal, som följer arbetsmiljölagar och regler, kompetensutvecklar sin personal och betalar in skatt förlorar marknadsandelar till dåliga och kriminella arbetsgivare, vars affärsmodell är att fuska och utnyttja sina anställda.
Ett utpekat hinder under många år har varit sekretessfrågan. På regeringens bord ligger en färdig utredning som föreslår ändring i offentlighets- och sekretesslagen som ger myndigheter rätt att överlämna uppgifter till andra myndigheter. Här finns inte längre utrymme för juridisk tvekan.
Näringsliv och fackförbund må ha olika uppfattning om omfattningen av arbetslivskriminaliteten, men det finns en punkt där vi är rörande överens; vi måste få bort kriminella arbetsgivare från den svenska arbetsmarknaden.
Ett första steg är att sekretesslagstiftningen ändras. Varför händer inget?
