För att den som är arbetslös ska kunna få det stöd som fordras för att snabbt gå till nytt jobb krävs förmedlare som ges möjligheten att utföra sitt arbete. Till LO ringer dagligen arbetslösa personer och berättar om hur de upplever att Arbetsförmedlingen fungerar. De arbetslösa vittnar om att det ständigt råder tidsbrist, de insatser som behövs går inte att få och arbetsförmedlarna kämpar för att göra sitt för att stödja den enskilde. En person berättar om hur den har fått sin fas 3 plats förlängd en sjätte gång, på samma ställe. En person ville ha stöd i sitt arbetsökande utan att ansöka om a-kassa och fick beskedet att det inte var möjligt. En person beskrev hur förmedlaren berättade om sin hund och hur skönt det skulle bli att gå i pension, den arbetslöse frågade då om det var möjligt att söka arbetet som arbetsförmedlare. Svaret var -högskoleutbildning krävs, spelar ingen roll inom vilken disciplin.
Regeringen aviserade i höstas att tillsätta en bred översyn av Arbetsförmedlingen. Det är nödvändigt. Regeringen har avsatt Arbetsförmedlingens GD och alliansens tredje arbetsmarknadsminister har nu uppdrag att se över konsekvenserna av sin egen politik.
Regeringen har genomfört stora förändringar i Arbetsförmedlingen uppdrag samtidigt som arbetsmarknadspolitiken har lagts om i grunden. Efter sju år visar det sig med smärtsam tydlighet att förändringarna har varit misslyckade, det tydligaste kvittot är den höga arbetslöshet som bitit sig fast. Arbetsförmedlingen kan aldrig fungera bättre än ambitionen i regeringens arbetsmarknadspolitik.
När nu direktiven för översynen ska skrivas bör de göras i syfte att åter stärka och stödja en arbetslinje med utgångspunkt i en sammanhållen arbetsmarknadspolitik som utformas av en statlig myndighet – Arbetsförmedlingen. De senaste årens svårigheter för Arbetsförmedlingen bör inte tas som en intäkt för ökad privatisering. Det bör inte heller endast reducera myndigheten till ett kontrollorgan, utan bör ta sin utgångspunkt i Arbetsförmedlingens främsta resurs, arbetsförmedlarna. Deras roll, funktion och förutsättningar bör ses över och stärkas. Ingen vet bättre än förmedlarna själva vad som krävs för att kunna göra ett fullgott arbete, därför bör regeringen lyssna på dem med största allvar.
En ny och bättre inriktning för Arbetsförmedlingen är nödvändig, för det krävs en ny och bättre inriktning på Arbetsmarknadspolitiken. Den borgerliga regeringen har hittills visat sig oförmögen att ta till sig den breda kritik som framförts mot hur arbetslösheten har bekämpats.
Det är inte mycket som talar för att regeringen skulle börja lyssna nu, lösningen blir allt mer tydlig – för en effektivare och bättre arbetsmarknadspolitik som på allvar bekämpar arbetslösheten krävs ett regeringsskifte i september.
