Arbetslösheten är fortsatt oanständigt hög i Sverige, samtidigt blir de arbetslösa allt fattigare, visar nya siffror från SCB. De arbetslösa pressas av ökande svårigheter att hitta jobb, den ekonomiska utsattheten ökar, stressen är åstadkommen av en medveten och cynisk politik vars mål har varit att rasera våra gemensamma trygghetssystem. Politiken bygger på en felaktig tro att sysselsättningen ökar om de arbetslösa bara görs tillräckligt fattiga och desperata.
De arbetslösa utgörs ofta av en diffus grupp människor som sällan hörs eller syns, därför blev det överväldigande när 61 000 arbetslösa dök upp till ett av Arbetsförmedlingens lokalkontor. Först då blev arbetslöshetens dystra ansikten tydliga för media och allmänhet. Fler händelser i veckan har med osminkad tydlighet visat på den havererade borgerliga arbetslinjen. Arbetsförmedlare som blir hotade, arbetsförmedlare som påstås trixa med siffror för att förbättra statistiken. Det rapporterades om hur fas 3 växer och att regeringens jobbgaranti har mer än totalt 145 000 inskrivna. Det är allvarligt med de brister som kommer fram, det är tydligt att ny politik krävs för minskad arbetslöshet.
Förhoppningsvis blev det även tydligt för den borgerliga regeringen och i synnerhet för den ansvariga moderata arbetsmarknadsministern Svantesson. I Ekots lördagsintervju bekräftade hon bilden av en regering som tycks ha skygglappar för ögonen och inte ser resultatet av sin egna misslyckade politik. Ett av vår tids största samhällsproblem, arbetslösheten, måste bekämpas inom alla politiska grenar, regeringens brist på handlingskraft är mycket allvarlig och ett stort svek mot de arbetslösa. Trots att kritiken är hård från både forskare och regeringens egna myndigheter mot delar av de verkningslösa reformerna på arbetsmarknaden framhärdar ministern med att fördjupa inriktningen i politiken. De generösa bidragen till arbetsgivarna i form av sänkta arbetsgivaravgifter ska fortsätta. Trots att de som har varit arbetslösa mer än 12 månader ökar görs inga satsningar på att bryta utvecklingen. Arbetslösa ungdomar fastnar i långtidsarbetslöshet, kvalitén i ungdomsgarantin är för låg och ger inte de stöd som ungdomar kan behöva för att komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen har fått en ny generaldirektör, det kan ge välbehövlig stabilitet som länge har saknats till en av våra viktigaste myndigheter. Men Arbetsförmedlingen kan aldrig bli bättre än vad regeringen bestämmer, det spelar liten roll vem som är chef om inte arbetsmarknadspolitiken läggs om i grunden och ger de arbetslösa rätt förutsättningar för att återkomma till arbetsmarknaden.
Det finns två politiska huvudspår för att minska arbetslösheten, det ena är att fortsätta på den inslagna vägen med ökande press på arbetslösa genom obefintlig a-kassa och generösa oriktade bidrag till arbetsgivare. Den andra vägen går genom förstärkt arbetslöshetsförsäkring, individuellt utformad arbetsmarknadspolitik som ökar individers kompetens för att kunna ta de arbeten som kommer. Den sittande borgerliga regeringen har tydligt förklarat att de inte kommer byta väg, därför krävs det ny politik i september som ser de arbetslösa och vågar ge dem en ljusare framtid
