Igår fattade riksdagen beslut om att avskaffa den bortre tidsgränsen (stupstocken) i sjukförsäkringen. Den 1 februari 2016 läggs stupstocken på historiens skräphög. Det känns bra. Ett mångårigt opinionsbildningsarbete når äntligen framgång.
Idag är det därför många – fackligt aktiva, enskilda personer och medlemmar i ideella organisationer som engagerat sig för en mänskligare sjukförsäkring – som har anledning att sträcka på ryggen lite extra. En viktig delseger är vunnen och en av grundbultarna i borgarnas och SDs destruktiva sjukförsäkringssystem är snart borta.
Gårdagens riksdagsbeslut ger mersmak och förhoppningsvis också styrka och kraft att fortsätta arbetet för ett mänskligare och rimligare arbetsliv och ett förbättrat skydd om vi drabbas av nedsatt arbetsförmåga. Förändring är möjlig. En hel del återstår dessutom att göra.
Det handlar i första hand om att motverka den stressrelaterade ohälsan, där anställda i människonära kontaktyrken (vård-, utbildnings- och omsorgssektorn) är överrepresenterade. Otvivelaktigt är detta en av de viktiga jämställdhetsfrågorna, eftersom det är just i dessa yrken som många kvinnor jobbar. Jämfört med tidigare är också en större andel av de drabbade yngre. Detta är i sig allvarligt.
Problemen löses dock inte genom hårdare sjukregler eller hårdare regeltillämpning. De senaste årens repressiva utförsäkringspolitik har understrukit detta. Statistiken friserades visserligen, men de grundläggande problemen fördjupades och kvarstår fortfarande. Återgången i arbete fungerar allt för dåligt. Sjuka människor fattiggörs och marginaliseras. Fattigdomen bland sjuka och arbetslösa har ökat dramatiskt, samtidigt som allt fler placeras långt ifrån arbetsmarknaden.
Det saknas sannerligen inte framtidsutmaningar på detta område. Arbetsmiljöverket avslutade exempelvis förra månaden en landsomfattande kampanj kring ohälsosam stress. Totalt granskades 1 600 arbetsplatser i en EU-initierad satsning. Inspektionerna visade att det fanns omfattande brister i arbetsmiljöarbetet, inte minst när det gäller att kartlägga risker och att upprätta handlingsplaner för att komma till rätta med den stressiga miljön.
Detta innebar att Arbetsmiljöverket kom med krav på åtgärder på 55 procent av de synade arbetsplatserna. Det handlar om förskolor, revisionsbyråer, vårdcentraler och tandläkarmottagningar osv. Högst andel påpekanden fick hotell- och restaurangbranschen ta emot. Dessa problem kommer vi inte åt genom att justera i sjukförsäkringens regelverk, även om detta också måste göras.
Vad som framför allt krävs för en långsiktigt hållbar lösning är att påverka inflödet i sjukförsäkringen. Det handlar om att de arbetsplatser som berörs, inte minst de i den offentligt finansierade välfärden, i regel behöver tillföras ökade resurser. De behöver ökad bemanning, men också att organisationen ger personalen större möjlighet till delaktighet och inflytande över arbetsförhållanden, arbetstider m.m. Det förebyggande arbetet, med företagshälsovården som nav, behöver stärkas. Vi behöver ett effektivare och smidigare system för att underlätta rehabiliteringen och återgången i arbete.
LO har ju, som bekant, en rad förslag på hur detta kan ske (se LO-rapporten Framtidens sjukförsäkring). Vi hoppas nu att en del av våra tankar och förslag får “luft under vingarna”, inte minst i de trepartssamtal som inletts.
Att avskaffa stupstocken i sjukförsäkringen är ett viktigt steg framåt. Men det räcker inte. Nu måste detta följas av fler steg i riktning mot en rimlig och mänsklig sjukförsäkring och ett sundare och långsiktigt hållbart arbetsliv. Förändring är möjlig!
******************************************
