Till lo.se Sök Meny
…men…vem är det som kör egentligen?

…men…vem är det som kör egentligen?

Jag kommer direkt från socialförsäkringsutskottets utfrågning i riksdagens andrakammarsal. I morse publicerade Dagens Arena en debattartikel av mig och Claes Jansson från LO-TCO Rättsskydd AB, där vi försöker ringa in de problem vi ser med det verktyg för att pröva arbetsförmåga som Försäkringskassan har tagit fram. Det var också detta verktyg som stod i fokus vid utfrågningen idag.

Vi fick lyssna till tre föredragande: Dan Eliasson (Försäkringskassan), Magnus Eriksson (LO-TCO Rättsskydd AB) och Malin Josephson (Inspektionen för socialförsäkringen, ISF). Det hela blev en intressant utfrågning, där en rad kritiska aspekter och farhågor ventilerades. Inte minst gäller detta de synpunkter som framfördes av ISF, som bland annat varnade för att försäkringens rättssäkerhet och legitimitet kunde försämras.

Magnus Eriksson, från LO-TCO Rättsskydd, befarade att det kommer att bli en hårdare prövning av rätten till ersättning när det nya verktyget börjar användas. Inte minst handlar det om att den enskilde på oklara grunder riskerar att mista sin ersättning när att hens arbetsförmåga ska prövas mot kraven inom de 40 yrkeskategorierna som FK tagit fram. Magnus samlade bedömning var att man både måste ha svåra fysiska och psykiska förmågenedsättningar för att man ska kunna förutse om rätt till ersättning finns. Nästan alla andra kommer att befinna sig i en “gråzon” av osäkerhet. Med det förslag som FK hittills tagit fram får vi i praktiken en prövning av en fiktiv arbetsförmåga mot en fiktiv arbetsmarknad.

Magnus ansåg att det verktyg FK tagit fram strider mot riksdagens syfte med att återinföra begreppet ”normalt förekommande arbete”, som uppenbarligen var att en mer generös bedömning vid beslut om rätt till sjukpenning ska gälla. Detta är ”den springande punkten.” Därför är det nu viktigt att riksdagsmajoriteten står på sig och tydligt markerar den grundlagsfästa principen att inte regering eller myndighet får förändra en lagbestämmelse så att den ges ett nytt sakligt innehåll som är betungande eller tillförs något väsentligt nytt. Nu sker en sådan förändring, så som arbetsförmågeverktyget i dag är utformat. Denna uppfattning har inte bara LO, utan också HSO, TCO och landets främsta rättsvetare (läs en gemensam debattartikel i frågan här).

Men vår uppfattning delades uppenbarligen inte av Dan Eliasson, som med näbbar och klor försvarade det verktyg som FK tagit fram. Det råder ingen tvekan om att Dan Eliasson är en skicklig yrkesman. Uppenbarligen uppfattar Dan dessutom att han har politiskt stöd i ryggen när det gäller arbetsförmågeverktyget. Och någonstans där börjar vi närma oss pudelns kärna.

Arbetsförmågebedömningen måste vara något, precis som en rad offentliga utredningar slagit fast, som sker utifrån tydliga politiska ställningstaganden. Några sådana ställningstaganden från ansvarig minister finns uppenbarligen inte, i alla fall inte offentligt. Att FK tar fram ett arbetsförmågeverktyg som helt klart strider mot intentionerna i ett viktigt riksdagsbeslut borde naturligtvis automatiskt innebära att ministern rycker ut. Men här gör inte Kristersson det. Orsaken är naturligtvis att han står för en stramare hållning än den riksdagsmajoriteten gett uttryck för, när man fattade beslut om att återgå till begreppet ”normalt förekommande arbete”.

Vi som följde riksdagsbehandlingen rörande ”normalt förekommande arbete”, minns hur motvilligt Kristersson till slut tvingades anpassa sig efter riksdagsmajoriteten. Det Kristersson nu gör är att han tar skydd bakom Försäkringskassan istället för att ta politiskt ansvar. Detta är naturligtvis inte bra, varken för rättssäkerheten eller för legitimiteten. Sjukförsäkringen, som redan nu är sargad, riskerar att ytterligare tappa i förtroende hos medborgarna.

Man brukar säga att den svenska förvaltningsmodellen kännetecknas av en tydlig rågång mellan politiker och myndigheter. Men när det gäller frågan om att ta ansvar för hur arbetsförmågeprövningen i sjukförsäkringen ska ske tycks det vara en annan ordning som gäller. Det hela påminner faktiskt lite om julaftons Kalle Anka-film, när den semestrande Janne Långben överger bilratten och istället sätter sig till bords inne i husvagnen. Också när det gäller frågan om arbetsförmågeverktyget kan man, till Ulf Kristersson och Dan Eliasson, ställa samma fråga som Musse Pigg då lyfter vid matbordet: ”- Men…vem är det som kör egentligen?”…

***********************************

Lästips:  Alliansfritt Sverige och Johan Westerholm och Peter Johansson 1 och Peter Johansson2 och Arbetarbladet, Ab 1, Ab2, Ab3, Sydöstran 1, Sydöstr2, Östran, Piteå-tidningen, Expr 1, Expr2, Expr3, Gotlands folkblad, DN 1, DN2, Allehanda, SvD 1, SvD2, SVT, NSD

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading