Idag (1 februari) tas stupstocken i sjukförsäkringen äntligen bort. Det är många – fackligt aktiva, enskilda personer och medlemmar i ideella organisationer som engagerat sig för en mänskligare sjukförsäkring – som denna dag har anledning att sträcka på ryggen lite extra. Förändring är möjlig.
Hade moderaterna fått bestämma hade sjukreglerna skärpts, stupstocken hade varit kvar och vi hade dessutom haft ytterligare en karensdag. Deras spinndoktorer gör just nu allt för att få detta att framstå som att de “vill hjälpa sjuka tillbaks till arbete”. Som facklig välfärdsutredare har jag mött allt för många exempel på motsatsen, människor som farit illa av de orimligt hårda sjukreglerna, för att jag ska kunna ta moderatretoriken med en klackspark.
Alliansens och SDs sjukregler har fattiggjort och låst fast redan utsatta i vanmakt. Att stupstocken avskaffas är ett första viktigt steg i rätt riktning. Men mer krävs för att vi ska få ett rimligt skydd när vi drabbas av ohälsa som nedsätter vår arbetsförmåga.
Istället för att ensidigt fokusera på att pressa ner sjuk- och ohälsotalen, borde målet vara en långsiktigt hållbar och hälsobefrämjande sjukförsäkring. Det handlar om att mer aktivt motverka såväl den destruktiva sjukfrånvaron som den destruktiva sjuknärvaron. Arbetsgivarna, ansvariga myndigheter och sjukvården måste få förstärkta drivkrafter att förebygga ohälsa och underlätta återgång i arbete. Men det handlar också om att öka bemanningen och ge personalen ökat inflytande över sina arbetstider och arbetsvillkor – inte minst där man idag knäar på grund av ökad press, slimmade och toppstyrda organisationer.
Regering och riksdag måste därför vara beredda att höja skatter och avgifter om så krävs. Det är en viktig del i en politik för ökad jämlikhet och minskade klassklyftor som långsiktigt gynnar hela samhällsekonomin.
Beslutet att avskaffa stupstocken visar att förändring är möjlig. Att de fackligt aktiva och gräsrötterna faktiskt kan göra skillnad. Nu gäller det för de ansvariga politikerna att ta tillvara på denna kraft i det fortsatta arbetet med att bygga ett rymligare arbetsliv och en rimligare sjukförsäkring.
