Kapitalisten har med det ursprungliga kapitalet nu köpt arbetskraft och produktionsmedel. Intrigen tätnar. Nu skall arbetet sammanföras med produktionsmedlen. För att lyckas med detta måste kapitalisten använda teknologi och upprätta en arbetsprocess. I det här avsnittet ligger fokus på teknologins betydelse för kapitalcirkulationens funktionssätt. I nästkommande avsnitt (del 6) behandlas arbetsprocessen specifikt. Några områden som kommer att belysas i det här avsnittet är konkurrens, innovationer och statens betydelse för teknikutvecklingen.
Teknikutvecklingen är i grund och botten revolutionär. Produktionen måste förnyas konstant. Orsaken till detta är att kapitalisten med mest överlägsen teknik och arbetsprocess kan göra högre vinster än sina konkurrenter. Med stigande produktivitet sjunker även kostnaderna för de varor som produceras. Löneandelen för arbetstagarna kan till och med sänkas utan att levnadsstandarden sjunker.
Men det finns även djupare sociala och kulturella villkor bakom teknikutvecklingen. Människor fascineras av det nya. Vi vill ha nyare, snabbare och coolare grejer. Och den drivkraften bidrar till att hålla teknikutvecklingen vid liv. Där tidigare samhällsordningar försökte att bevara den rådande ordningen och skydda olika privilegier ger kapitalismen utrymme för förnyelse och innovationer.
Men den primära kraften bakom teknikutvecklingen är konkurrens. Den kapitalist som har mest effektivitet och produktiv teknologi kan försätta konkurrenterna i konkurs. Men de extra vinster som uppstår är alltid tillfälliga. Konkurrenterna kan alltid komma tillbaka med ännu bättre teknik. Och eftersom innovationerna ger bättre teknik har själva uppfinnandet i sig blivit en egen marknad.
Innovationerna och teknikutvecklingen är kapitalismens hjärta. De kapitalister som inte klarar av konkurrensen försöker istället att sänka lönerna eller använda sämre produktionsmedel. Dessa misslyckade kapitalister skadar dock kapitalcirkulationen på flera sätt. Inte nog med att den effektiva efterfrågan på varor och tjänster avtar när löneandelen minskar. Dessutom minskar, ibland rent av upphör, den revolutionära teknikutvecklingen och effektiviseringen av arbetsprocessen.
Detta är den djupt bakomliggande till det som brukar benämnas kollektivavtalens konkurrensneutralitetsfunktion. När lönekostnaderna är neutrala i konkurrensen kan kapitalisten lägga energi på teknikutvecklingen istället. Jag skulle vilja hävda att kollektivavtalen har en nyckelfunktion i att upprätthålla kapitalcirkulationen och de indirekt bidrar till upprätthållandet av kapitalismen. Det förklarar även varför staten tvingas lagstifta om lön när kollektivavtalen tappar i kvalitet och täckningsgrad.
Staten har en avgörande roll när det gäller främjandet av forskning och utvecklingen. Med tiden har ett starkt nätverk vuxit fram mellan stat och näringsliv vad gäller innovationer av strategisk och militär betydelse. Faktum är att många av de viktigaste innovationerna har sitt ursprung i dessa forskningsmiljöer. IT- och teleteknologin är sådana exempel. Med stark forskning och utvecklingen får stater och näringsliv komparativa fördelar i den internationella konkurrensen. Att Stefan Löfven visar stort intresse för dessa frågor är både strategiskt riktigt och viktigt.
Ibland accelererar teknikutvecklingen fort. Kanske för fort. Gårdagens teknik måste ersättas innan den hunnit betala av sig själv. Detta innebär förluster kapitalisten. Men att bli kvar med föråldrad teknik är inte ett alternativ för kapitalisten. Ett sånt exempel är datatekniken där utvecklingen går fort. Teknikutvecklingen kan även vara en destabiliserande kraft.
I del 2 diskuterades varför alla kapitalister tycks satsa på samma hästar. Granskar man vilka branscher och sektorer som lockar till sig investeringar så upptäcker man snart att många av dem är teknologier som revolutionerat produktionen. Det överskottskapital som uppstår inom kapitalcirkulationen attraheras av nya teknologier. Inte sällan leder det till spekulationsbubblor såsom IT-bubblan i början av 2000-talet.
Även för löntagarna är teknikutvecklingen tveeggad. Mer maskiner innebär förlorade arbetstillfällen. Att vinna stöd för produktivitetsutveckling är inte alltid enkelt. Marx resonerade kring fallande profitkvoter som ett resultat av teknikutvecklingen. Arbetsbesparande innovationer skulle driva bort arbetskraften, vilket skulle minska den effektiva efterfrågan, vilket i sin tur skulle äventyra hela kapitalcirkulationen. Denna farhåga har dock inte slagit in – ännu.
Problemet med fallande profitkvoter har löst genom ständigt nytillskott produktområden. Utvecklingen av nya produkter och branscher har räddat livet på kapitalismen många gånger. Det är därför löntagare måste ges utbildning och stöd till nya arbetstillfällen i nya branscher. Om detta system för omställning fungerar väl, vilket det gjort i Sverige, historiskt i vart fall, kan teknikutvecklingen bli något positivt även för löntagare. Dessutom kan en väl fungerande omställning av arbetskraften bli konkurrensfördel i den internationella konkurrensen. Som sagt, hastig och effektiv omställning av teknik och arbetsprocesser ger fördelar i kapitalcirkulationen. Och för att lyckas med detta krävs att arbetskraften kan och får vara med.
