Regeringens insatser för att minska arbetslösheten är misslyckade. Det har den gångna veckan återigen visat. SCB kom med nya siffror som visar att av dem som vill ha ett arbete så är det 8,7 procent eller 445 000 som inte hittar något jobb. Allvarligast och störst svårigheter har, äldre, unga, och funktionshindrade. I Aktuellt gavs jag möjlighet att debattera hur ungdomsarbetslösheten ska bekämpas. I debatten möte jag en representant för Timbro/Svenskt Näringsliv. Deras budskap är enkelt, om bara anställningsskyddet skrotas, lönerna sänks och villkoren för unga försämras så kommer arbetsgivare att erbjuda ungdomar anställning. Det cyniska synsättet är inte bara sorgligt det är dessutom felaktigt. Regeringens rabatter på ungdomar och bidrag till arbetsgivare för att anställa unga har inte gett några effekter. Det är bara dyra och ineffektiva insatser som slösar bort skattemedel från insatser som verkligen behövs.
Arbetslöshetens konsekvenser och pressen på arbetstagarna framstår ännu tydligare i ett internationellt perspektiv. Vid ett möte på Island för nordens fackliga ILO ledamöter, där jag deltog för att förbereda ILO:s arbetskonferens i juni kan konstateras att fackliga rättigheter är under hård press i många länder.
Den ekonomiska krisen har dessutom förvärrat situationen. En rapport från ILO visar att den globala arbetslösheten för 2012 var 197! miljoner mäniskor. I många länder har löntagarna fått axla bördorna av åtstramningar i ekonomin. Det har skett genom reformer på arbetsmarknaden, beskurna fackliga rättigheter, lönesänkningar och massuppsägningar. Tillsammans med uppluckrad social trygghet och ökande arbetslöshet har konflikter och strejker ökat. Åtgärderna har dessutom ingen effekt, i Spanien ökar arbetslösheten och tillväxten står still trots gigantiska försämringar för löntagarna.
Vid en arbetsmarknadskonferens som LO-distriktet i Skåne arrangerade vittnade engagerade fackligt aktiva om hur deras medlemmar kämpar för att hitta arbeten. Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken har brutit arbetslinjen. Trots att företagen behöver anställa smetar ändå arbetsgivare ut generösa bidrag för att ta emot arbetslösa. Den enskilde arbetslösa tvingas utföra riktiga arbeten med usel ersättning till urusla villkor. Det är dags att återupprätta arbetslinjen och bekämpa arbetslösheten. För att nå fullsysselsättning krävs investeringar så att efterfrågan i ekonomin ökar, ett utbildningssystem som har tillräckliga resurser för att förbereda unga för arbetsmarknaden och en arbetsmarknadspolitik som ger det stöd som krävs för att korta tider i arbetslöshet.
Den borgerliga regeringen gick till val på att minska arbetslösheten – resultatet är obarmhärtigt tydligt – misslyckandet är monumentalt. Att driva kraftfull politik för fullsysselsättning kräver kunskap, ansvarsfullhet och mod.
LO är tydligt med att arbetslösheten måste minska, det är den enda vägen framåt – nu är det dags för politiken att visa samma beslutsamhet.
