När Olof Palme bevistade fackliga kongresser brukade han ibland tala om betydelsen av “demokratins infrastruktur”. Utan denna skulle den politiska och organisatoriska eliten vara hjälplöst förlorad, utan kontakt med sina egna väljare och medlemmar, seglande på ett hav av fördomar som ständigt föds och reproduceras i den borgerliga pressen. Kongresser hos demokratiskt och folkligt förankrade organisationer är det yttersta uttrycket för att, enligt Palme, Sverige i grunden är en “studiecirkeldemokrati” – en levande och vital organism där dialogen och det demokratiskt framdestillerade förnuftet sätts i högsätet. Frågan är om Palmes vision fortfarande lever kvar eller om den dött?
Igår när jag besökte Kommunals kongress kände jag väldigt tydligt hur innebörden i Palmes ord förkroppsligades. Där vibrerade det av samhällsengagemang, vilja att ta ansvar och varm passion för allas lika värde och rätt. Sällan känns det så meningsfullt att vara anställd på LO som när man får chansen att besöka någon av fackförbundens kongresser eller delta vid fackliga studiecirklar och möten. Den sociala arrogansen och de växande klassklyftorna har där sina starkaste motståndare och demokratin och jämlikheten sina varmaste vänner.
Lite konstigt kändes det ändå igår. Tvivlet på att demokratins infrastruktur verkligen fortfarande är i funktion fanns ändå kvar. Inte så länge jag var på Kommunals kongress. Men väl när jag kommit hem. Nyfiken slog jag på TV:n och sökte igernom nättidningarna för att få reda på vad som hände på kongressen. Jag hittade inget. Detta trots att Kommunal, landets största fackförbund, igår strax före kl. 20.00 (i god tid innan presstopp) beslutar sig för att en non-profit-princip ska råda i välfärden och att förbundet ska sprida detta i en kampanj tillsammans med LO. Förbundsstyrelsen, som inledningsvis argumenterade emot, ändrade ståndpunkt under debatten och slöt till slut upp bakom dessa krav. Om detta fann jag alltså inte ett ord i riksmedia – varken i DN, Aftonbladet.se, Expressen.se, Aktuellts 21-sändning osv. Hade vi inte haft Arbetet och fackförbundspressen hade man lätt kunna lurats att tro att Sverige är ett land helt utan fackföreningar som endast befolkas av högavlönade stockholmare…
Men trots det dystra tvivlet, som jag somnade med igår, väljer jag ändå att börja denna dag med ett trotsigt leende på läpparna. Återigen har alltså gräsrötterna/medlemmarna vunnit över över ledningen i en stor organisation i frågan om vinster i välfärden. Det började med LO-kongressen, sedan blev det skärpta skrivningar på s-kongressen och MP-kongressen. Nu har även det största fackförbundet, som organiserar anställda i välfärdssektorn, mycket tydligt satt ner foten i frågan.
Nu återstår att se om demokratins infrastruktur också har någon uppkoppling till riksdagshuset och Rosenbad. Ungefär 80 procent av svenskarna anser att det som avsätts till välfärd också ska gå till välfärd. För såväl välfärdens som demokratins skull är det viktigt att det politiska systemet visar lyhördhet i denna centrala fråga.
**********************************************
Läs också: Aftonbladet och SR P4 Jönköping och DI 1 och DI 2 och Dagens Arena och SVT och SR P4 Blekinge och Roger Jönsson och Martin Moberg 1 och MMO2 och MMO 3 och MMO4 och SVT Blekingenytt 1 och SVT Blekingenytt2 och SVT Blekingenytt3 och Markus Mattila, Martin Moberg om den markandsorienterade skolmodellen, Dagens Arena, Allehanda, Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, Leine Johansson och Erland Olausson, Ab, Folkbladet,
