LO har under lång tid kritiserat de reformer som den borgerliga regeringen har genomfört på arbetsmarknaden. Arbetslösa personer tvingas i vissa att arbeta utan lön, i farlig arbetsmiljö och utan chans att påverka sina arbetstider. Påpekar den enskilde missförhållanden och hävdar sin rätt är risken stor jobbet går förlorat och därmed rätten till lön eller ersättning. Fackliga rättigheter som gäller för alla löntagare i Sverige gäller inte för de med bidragsanställningar. Bidragen till arbetsgivarna leder sällan till att den arbetslöse erbjuds anställning eller en förbättrad möjlighet till nytt jobb.
Aftonbladet har de senaste dagarna granskat hur oseriösa arbetsgivare tar emot okontrollerade och generösa bidrag från arbetsförmedlingen. Missbruket av bidragen är allvarligt – det är pengar som borde komma de arbetslösa till del. Det är också ett överutnyttjande av skattemedel. Bidragen används felaktigt och ger negativa konsekvenser för arbetsmarknaden genom lönedumpning, undanträngning av riktiga jobb och av seriösa företag som tvingas lägga ner därför de blir utkonkurrerade. Allra värst drabbade är de enskilda arbetslösa som tvingas arbeta hos företag vars enda idé är att berika sig själva på de arbetslösas bekostnad. Bakom reportagen står modiga personer som trots risken att förlora sin inkomst träder fram och berättar om hur de blir utnyttjade och tvingas arbeta under usla förhållanden.
Arbetsförmedlingen får i många av fallen med rätta bära skulden för missförhållanden som uppstår. I förmedlingens iver att pressa ut arbetslösa personer för att hyfsa sin egen statistik blir kvalitén lidande. Det är inte ovanligt att personer anvisas till arbetsgivare där det redan finns kända problem. Personer skickas till arbetsplatser där majoriteten av de anställda redan har bidrag. Arbetsförmedlingen är skyldig i att samråda med facket om i hur lämplig en anvisning är. Samrådet borde myndigheten se som ett sätt att säkra kvalitén i vart arbetslösa erbjuds plats, men tyvärr är det vanlig att kunskapen om och hanteringen av samrådet brister, vilket leder till att den enskilde riskerar att hamna hos oseriösa arbetsgivare.
Arbetsförmedlingen bär en del av skulden, men det tyngsta ansvaret faller på regeringen och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Myndigheten är satt att utföra den politik som regeringen anser vara bäst och ska därför bedömas utifrån de förutsättningarna. Kraftiga bidrag genom sänkta arbetsgivareavgifter, sänkt krogmoms och arbetsmarknadspolitik baserad på kontantbidrag till arbetsgivare är inget annat än helt misslyckat. Efter den senaste tidens kritik har nu minister Engström tillsatt en utredning för att se över bidragen till arbetsgivare. Det är välkommet – men skadan är redan skedd och det manifesterar återigen en politik som inte tar ansvar.
Vad som krävs är istället en omläggning av arbetsmarknadspolitiken. Investera i människor genom utbildning. Offentliga investeringar behövs samtidigs som a-kassan måste stärkas.
Lönebidrag, praktik och andra stödformer för att arbetslösa ska kunna återgår till arbetsmarknaden är bra. För att förhindra lönedumpning och att riktiga jobb felaktigt trängs undan krävs att arbetsgivarna kontrolleras och att ersättningen till den enskilda är enligt kollektivavtal eller i samma nivå som avtal.
Arbetsmarknadsminister Engstörm kan inte vänta med åtgärder för att minska arbetslösheten – det måste ske nu.
