I vintras skrev DN-journalisten Maciej Zaremba en rad artiklar om hur New Public Management (NPM) ställer till det i den svenska vårdsektorn. De handlade om de absurda konsekvenser som uppstår när det offentliga kritiklöst importerar organisationsteorier och styrmodeller från den privata marknaden och låter diverse nyliberala tankesmedjor diktera välfärdspolitiska reformplaner.
I Sverige har vi hittills varit ”världsledande” när det gäller marknadiseringen av välfärden. På skolområdet var det exempelvis bara vi och militärdiktaturens Chile som valde att införa den nyliberala gurun Milton Friedmans modell för hur skolsektorn ska organiseras. De svenska skolresultaten därefter bär med sig ett tydligt vittnesmål om hur oklokt detta vägval egentligen var. Nu erkänner till och med Jan Björklund att det svenska skolpengssystemet måste göras om.
I dagens DN refereras till en studie gjord av det internationella konsultföretaget Boston Consulting Group (BCG), som undersökt hur olika betalningsmodeller och ersättningsystem påverkar vården. De har bland annat studerat den amerikanska vårdmodellen. Slutsatsen i rapporten är mycket tydlig. Den ersättningsmodell som används på många håll i Sverige, däribland i alliansens Stockholm, gör vården både dyrare och sämre. Kombinationen av fritt vårdval, generös (alt. slapp) etableringsrätt och betalning per ingrepp är särskilt farlig eftersom detta riskerar att slå sönder hela vårdkedjan.
Insikten om marknadens begräsningar tycks dessutom växa i ett flertal europeiska länder. Vi lever idag i spillrorna av den avregleringsvåg som sköljt över oss sedan 1980-talet. Idag känner många ansvariga av en besvärande politisk baksmälla. Eftertankens kranka blekhet färgar allt oftare det politiska etablissemangets nunor…
Vi får dock inte luras att tro att utvecklingen är ödesbestämd; att det inte finns något alternativ till privatiseringarna, enligt den TINA-dogm (There Is No Alternative) som järnladyn Margaret Thatcher en gång myntade. Det är faktiskt ”görbart” att återta initiativet från marknaden, även om dessa krafter nu vuxit sig starka.
LO har genom ett fördjupat analysarbete plockat fram en modell för att tygla vinstdriften och inleda arbetet med att åter sätta gemensamma välfärdspolitiska målsättningar före kortsiktigt marknadstänkande. Vi känner vinden i ryggen. En kraftig majoritet av svenskarna anser i likhet med LO att vinstdrift i välfärden är en dålig styråra. Grundfrågan är väl bara när det politiska etablissemanget ska vakna upp ur sin baksmälla och mer lyssna till det egna folket än till storstadskonsulter av diverse slag…
****************************************
Bloggat: Leine Johansson om att socialbidragstagare tvingas jobba, Göran Johansson om konkurrens med arbetskraftskostnader i EU, Alliansfritt Sverige om Max Gustafsons illustrationer och om om Stefan Hanna o CUF-libertanianer, Peter Högberg om våldet och de vuxna “vännerna”, Martin Moberg om dagsaktuella ämnen, Daniel Swedin om Kristerssons falska samförstånd, Maria Georgieva om öppen journalistik, Susanna Holzer om betydelsen av kostnaden att anställa unga, Yonna Waltersson om att läkarorganisationerna sågar lag om vård av papperslösa, Olov Abrahamsson om att personer med funktionsnedsättning drabbas i alliansens Sverige
