Jag lyssnade idag på den TV-sända riksdagsdebatten om den ökande ojämlikheten i vårt land. Något förvånande var det ändå att varken Ulf Kristersson (m) och Carl Hamilton (fp) tycks ha läst dagens DN. Enligt Kristersson och Hamilton beror eventuella inkomstskillnader sedan regeringsskiftet 2006 på att de skapat “ökade drivkrafter till arbete”. “Drivkrafter” som de menar gjort vårt land starkare.
Men i dagens DN kan man läsa att Sverige de senaste åren rasat från en andra till en sjätte plats, när World Economic Forum (WEF) rankar länder efter deras konkurrenskraft. Sverige har nyligen passerats av bla Tyskland och USA. De relativt jämlika länderna i Norden ligger ändå totalt sett högt upp på rankinglistan. Mycket tyder alltså på att det finns ett positivt samband mellan jämlikhet och konkurrenskraft.
Det svenska fallet i konkurrenskraftsrankingen beror enligt WEF framför allt på växande problem i skolan, försämrad innovationsförmåga och brister i infrastrukturen. Den ökande ojämlikheten, som allianspolitiken skapat, har alltså inte gjort vårt land starkare. Tvärtom.
Den fråga som hänger kvar i luften efter dagens riksdagsdebatt är därför: Hur länge anser de svenska väljarna sig ha råd med en politik som uppenbart försämrar landets internationella konkurrenskraft?
*****************************************
Läs också: Martin G Moberg, Solrosuppropet och Riksdagen aktuell debatt, Thomas Eneroth och Alliansfritt Sverige 1 och AS2 och SVT Nyheter, Lena Sommestad, Anders Lindberg, Jonna Simma, Olov Abrahamsson,
