Jag läser just nu igenom den text som rör sjukförsäkringen (Utgiftsområde 10) i budgetpropositionen för 2014. Den bild som växer fram är dyster. Såväl sjukpenningen som sjuk- och aktivitetsersättningen ökar. Ja, sjukpenningen ökar så kraftigt att sjukskrivningstalet snart är uppe på samma nivå som 2008, då regeringen genomförde sin s.k. rehabiliteringskedja. När det gäller aktivitetsersättningen (förtidspension för dem under 30 år) ser vi till och med en fördubbling av antalet nybeviljade aktivitetsersättningar jämfört med 2004.
I ”proppen” finns dock inga svar på hur man ska möta denna utveckling, där finns i princip endast krav på olika typer av utredningar och utvärderingar. Dessutom blir det faktiskt lite pinsamt att läsa om hur regeringen försöker blåsa upp rehabiliteringskedjans eventuella jobbskapande effekter. På s. 13 i “proppen” påstår de att av dem som utförsäkrats, sedan de passerat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, så har ”ca 15 procent /…/ gått till arbete eller försörjer sig på annat sätt än via Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen.” I siffran på15 procent finns alltså dem som försörjer sig på ekonomiskt bistånd eller dem som försörjs av anhörig osv inbakat.
Den korrekta siffran (se ISF rapport 2013:6, s.35) ligger faktiskt så långt som på 2 procent, när det gäller dem som ca 14 månander efter utförsäkringen är i ett osubventionerat arbete. Ytterligare ca 8 procent befinner sig, 14 månader efter utförsäkringen, i någon form av subventionerat arbete (lönebidrag osv). För att vara ”i arbete” räcker det dessutom med några timmars arbete i veckan. Många av dem som återvänder till sjukförsäkringen (ca 60 procent ett år efter utförsäkringen) har dessutom blivit sjukare och ofta fått ytterligare åtminstone en ny diagnos, dvs de har en högre grad av komplexa diagnoser med både somatisk och psykisk problematik.
Man bör också komma ihåg att ca 35 procent av dem som utförsäkrats fram till mitten/slutet av förra året (2012) hade ersättning från Försäkringskassan på del- eller halvtid (se sammanställning av uppgifter från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som Dagens Eko gjort). Hur mycket dessa deltidsfrånvarande jobbade är omöjligt att exakt fastställa, eftersom Försäkringskassans statistik inget säger om arbetsutbudet. Men förmodligen arbetade en relativt stor grupp av dessa på den del som ej ersättes av Försäkringskassan – dvs till 25, 50 eller 75 procent.
Sammanfattningsvis finns det alltså mycket som tyder på att rehabiliteringskedjans jobbeffekt är negativ – dvs de som utförsäkrats arbetar i mindre utsträckning efter utförsäkringen än före. Detta är ett faktum, oavsett hur mycket regeringen än trixar med statistiken. Detta siffertrixande är dessutom inte bra för sjukförsäkringens legitimitet som rasat den senaste tiden, vilket bland annat märks i undersökningar gjorda av såväl SOM-institutet som Stefan Svallfors.
Tar man hänsyn till den stora grupp människor som råkat illa ut på grund av de hårdare sjukreglerna, se exempel på detta bland annat i P1:s dramatisering av ”Onådiga luntan“, och den växande misstron mot försäkringen kan man inte låta bli att ställa frågan: Var det verkligen – med hänsyn tagen till den i praktiken obefintliga jobbeffekten – värt att införa de nya, hårdare och uppenbart omänskliga sjukreglerna?
*************************************
Läs också: Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Johan Westerholm, Anna Dahlberg och SR, Sydsvenskan 1 och Sydsv2, Ab sport, Martin Moberg, Ab, Expressen, SvD 1, SvD2, Dagens Nyheter,
