LOs rapport Tid, makt och pengar som släpptes i veckan visar att villkoren för att klara både försörjning och omsorg skiljer sig tydligt åt mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Det är dags att klassperspektivet får genomslag i jämställdhetsdebatten.
I ett skede när arbetsmarknaden fragmentiseras och arbetsvillkoren dras isär är det
framförallt kvinnor i arbetaryrken som drabbas. De tidsbegränsade anställningarna är
flest, och de mest osäkra behovsanställningarna ökar. Det finns få möjligheter till
heltidsarbete. Undermålig arbetsmiljö, osäkra anställningsformer, dubbelarbete och små ekonomiska resurser leder till ökad risk för ohälsa. Kvinnor i arbetaryrken har i högst grad
utsatta villkor i alla dessa delar.
Arbetarkvinnors ekonomiskt utsatta position är till stor del en spegling av bristen på
makt över villkor och tid i arbetslivet. Deltider och osäkra anställningsformer inom
arbeten med låga lönelägen och bristfällig arbetsmiljö, skapar inte förutsättningar för
ekonomisk självständighet under en hel livstid. En svag position i arbetslivet bidrar
till ett större ansvar för omsorgsarbetet, vilket i sin tur försämrar kvinnors ekonomiska
villkor. Kanske skulle man kunna uttrycka det som att bristen på makt skapar
en ekonomisk utsatthet som skapar ytterligare brist på makt. Jakten på försörjning
skapar ett gränslöst arbetsliv.
En politik som ställer sig vid sidan av eller i bästa fall inriktar sig på att lösa redan
resursstarka gruppers jämställdhetsproblem är otillräcklig. En arbetsgivarpolitik som
envetet söker billigare och mer flexibel arbetskraft underminerar vilka goda jämställdhetspolitiska ambitioner som helst. Fackliga strategier som underlåter att uppmärksamma och prioritera de brister som finns inom kvinnodominerande branscher
återskapar och förstärker de skillnader i tid, makt och pengar som finns mellan kvinnor
och män och som fördjupas av klass. Det är tydligt att kvinnor i arbetaryrken inte ännu erkänns som fullvärdiga deltagare på arbetsmarknaden. Arbetarkvinnors rätt till ett hållbart (arbets-) liv tas inte på allvar och det är inte självklart att de omfattas av en självförsörjarnorm.
Kvinnors rätt till arbete, ekonomisk självständighet och full sysselsättning kan lätt relativiseras och göras till en fråga om valfrihet eller brist på kunskap för att kunna göra informerade
val, oavsett om det gäller lönen, deltidsarbetet eller att ta hela föräldraledigheten.
Från politiken och arbetsgivarna såväl som från fackföreningsrörelsen krävs ett erkännande
av kvinnors arbete och tydliga strategier för omfördelning av tid, makt och
pengar för att nå en klassmedveten jämställdhet.
Det är en omfördelning som ställer krav på strukturell förändring, som även inkluderar män, och den kan inte baseras på uppfattningen makt är en individuell egenskap eller något som det går att informera sig fram till.
Diskussionen om arbetslivets villkor och normer för arbetets gränser måste dessutom
föras utifrån ett mer visionärt framtidsperspektiv. Normen för vad en heltid ska vara
och hur arbetet kan och bör fördelas över livscykeln är inte ristad i sten. Med ett
fackligt feministiskt perspektiv är det samtidigt viktigt att slå fast att kvinnors rätt till
ett gott och ekonomiskt hållbart arbete fortfarande måste försvaras. Kanske mer än
någonsin.
Tiden
Makten över tiden och fördelningen av tid i betalt och obetalt arbete måste fördelas
jämnare mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken.
LO vill att:
• Det införs en rätt till heltid, i kollektivavtal eller lag. Deltidsnormen i kvinnodominerade
sektorer måste brytas. Den normerande arbetsmarknadslagstiftningen
ska stödja rätten till heltid.
• Föräldraförsäkringen delas mer lika mellan föräldrarna. I ett första steg ska
fyra månader reserveras för vardera föräldern. Regeringen måste initiera en
översyn av föräldraförsäkringens effekter på omsorg, arbete och försörjning
ur ett klass- och könsperspektiv.
• De generella välfärdslösningarna stärks genom satsningar på högkvalitativa
och gemensamt finansierade välfärdstjänster. Barnomsorg måste anpassas
och finnas även på kvällar, nätter och helger. Tillgången till äldreomsorg
måste säkerställas. Det är särskilt viktigt för kvinnors rätt till full och hög
sysselsättning.
Makten
Makten över arbetet måste fördelas mer jämnt mellan arbetstagare och arbetsgivare
så att kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken har trygga och bra arbetsvillkor.
LO vill att:
• Det förebyggande arbetsmiljöarbetet stärks genom konkreta handlingsplaner.
Politiken såväl som arbetsgivarna måste ta ett större ansvar. Särskilda satsningar
på små arbetsplatser och kvinnodominerade sektorer måste komma till
stånd.
• Anställningstryggheten stärks. Otryggheten i kvinnodominerade arbetaryrken
måste brytas. Den normerande arbetsmarknadslagstiftningen ska stödja rätten
trygga anställningar. Efter två år hos samma arbetsgivare ska visstidsanställningar
övergå i tillsvidareanställningar.
• Kvinnors makt över arbetet stärks genom satsningar på ökad bemanning och
resurser i verksamheter som finansieras med skattemedel. LO-ekonomerna
föreslår en permanent förstärkning av statsbidragen till kommuner och landsting
med 30 miljarder kronor, bland annat investeringar i vård, skola och omsorg.
Pengarna
Pengarna måste fördelas mer jämnt mellan kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken.
LO vill att:
• Arbetsmarknadens parter ska ta ett betydligt större ansvar för jämställda löner.
LOs uppgift är att vara pådrivande för omfördelning, erkännande och
uppvärdering av kvinnors arbeten. Yrken och yrkeskompetenser i mansdominerade
branscher värderas fortfarande högre än yrken och yrkeskompetenser i
kvinnodominerade branscher.
• Regeringens mål för den ekonomiska jämställdheten är att kvinnor och män
ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk
självständighet livet ut. Det förpliktigar och borde leda till att politiken
inte bortser från de effekter som nuvarande politik leder till ifråga ojämlika
ekonomiska villkor.
