Sommaren 2008 skärpte alliansregeringen kraftigt sjukreglerna för medborgarna. Detta gjorde man för att man ansåg att fusket och överutnyttjandet av sjukreglerna var omfattande, vilket forskningen senare visat inte stämde. Sedan dess har många enskilda, framför allt LO-förbundens medlemmar, råkat illa ut när de utförsäkrats och fattiggjorts. Det är detta som gör att det moraliska och politiska priset för alliansregeringen blir extra tungt när det nu uppdagas att regeringsledamöterna tänjer på sina egna sjukregler.
Politik handlar som bekant inte enbart om vetenskap, ekonomi och teknik utan också om förtroende, moral och grundvärderingar. Alliansen har i karensdagsfrågan hamnat i en situation som innebär att när deras moraliska pekfinger är riktat mot medborgarna så pekar tummen samtidigt tillbaks på dem själva…
För min egen del har bland annat de orimliga och rättsosäkra sjukregler som alliansen infört gett mig anledning och energi att engagera mig och kämpa för en förändring. Så som många sjuka behandlas idag får man helt enkelt inte behandla människor! Detta är i grunden inte bara en moralisk fråga, utan även en djupt ideologisk fråga. Det handlar både om människosyn och samhällssyn.
Jag måste dessutom erkänna att jag har lite svårt att hänga med i logiken på DNs ledarsida idag. Dels hävdar ledarskribenten att den främsta effekten för alla som har oreglerad arbetstid (dvs inte bara statsråd utan även en stor mängd utredare och tjänstemän i organisations- och myndighetssfären) när de blir korttidssjukskrivna är att de tvingas jobba igen den förlorade arbetstiden senare när de är tillbaks i arbete, vilket logisk sett borde leda skribenten fram till slutsatsen att det är rimligt att avskaffa karensdagen för dem. Samtidigt är det inte detta som skribenten föreslår, utan istället tycks hen anse att det endast är statsråden som ska befrias från karensdagen. Logiskt? Knappast! Regeringsvänligt? Onekligen!
Det mest logiska hade väl i så fall varit att avskaffa karensdagen helt och hållet, eftersom den helt uppenbart även genererar en sjuknärvaro som sprider smitta inte minst i vården och omsorgen. Vill man av olika skäl inte gå hela vägen direkt kan man börja med att ersätta karensdagen med ett s.k. karensavdrag, så som framträdande företrädare för LO föreslagit (se SvD 2013-06-23). På det sättet kan man åtminstone delvis skydda de grupper som drabbas allra hårdast av det avbräck en karensdag innebär, det handlar framför allt om det stora antalet kvinnor som arbetar deltid/nattetid ofta med koncentrerad arbetstid och med otrygga anställningar. Detta är otvivelaktigt en fråga som rör såväl klass- som könsmaktsordningen.
Dessutom har forskningen visat att sjuknärvaron ofta långsiktigt har negativa effekter på folkhälsan. Professor Gunnar Aronsson säger att “dagens sjuknärvaro är morgondagens sjukfrånvaro“. I dagens Expressen (pappersversionen) säger han: ”Det är väldigt vanligt med sjuknärvaro i branscher med låga löner. Man har inte råd att vara hemma och ta en karensdag”.
Gunnar Aronsson menar att karensdagen i praktiken är ett utryck för en klasslagstiftning. Av någon anledning finns inte LO-grupperna och de som drabbas hårdast ekonomiskt av karensdagen alls med i DN-ledarens resonemang idag. Kan detta bero på DNs ensidiga (över-) klassperspektiv månntro?
**********************************************
Läs också: Hans Bülow, SR P4 Väst, SVT Västnytt, Är det här okej?, Martin Moberg, Opinionsverket, Politometern, politik, sjukförsäkringen, fas 3,
