Trots att det sägs blåsa en feministisk vind över svensk politik idag talas det tyst om en av de absolut viktigaste könsmaktsfrågorna. Det handlar om sjukförsäkringen, där mellan 65 och 70 procent av de långtidssjuka och utförsäkrade (idag 86 000) är kvinnor. Därför är det glädjande att två framstående företrädare för arbetarrörelsen, LOs Ingela Edlund och Tankesmedjan Tidens Monika Arvidsson, idag lyfter upp sjukförsäkringsfrågan på den politiska dagordningen.
I DN (2014-06-02) framkom att i april i år fick 179 723 personer sjukpenning från Försäkringskassan. 117 752 av dessa var kvinnor. För kvinnor stod psykiska sjukdomar för 26 procent av sjukfallen över 14 dagar år 2013. Motsvarande siffra för sjukdomar kopplade till rörelseorganen var 24 procent. Här finns dessutom en betydande del som har s.k. samsjuklighet. Det så kallade sjukpenningtalet ökade med 9,6 procent mellan april förra året och april i år.
Analyserar man siffrorna lite mer på djupet blir mönstret tydligt. Sjukpenningtalet ökar för att anställda, inte minst på kvinnodominerade arbetsplatser, allt oftare möts av ökade krav och osäkrare anställningar. Samtidigt förväntas de ta ett större ansvar. Men med detta följer inte ökad makt. Tvärtom har de fått mindre makt över sin egen arbetssituation.
Detta leder sammantaget till ökad psykisk anspänning, som naturligtvis i ett andra steg genererar ökad psykisk ohälsa. Därom tycks landets stressforskare vara ense. Lägger vi till detta den fortfarande ojämlika könsfördelningen av hushållsarbetet och familjeansvaret, exempelvis för äldre anhöriga, växer bilden av en allt mer sjukdomsalstrande klass- och könsmaktsordning fram.
Allt för många av dem som slitit för att bygga upp detta land har blivit “kanonmat” i alliansens systemskrifte. Enligt statistik från SCB har andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblats från 2004 till 2012 – från 10,3 procent till 30,2 procent. Ytterst medvetet har alliansen försämrat villkoren och skurit ner i våra trygghetsförsäkringar, vilket har gjort att försäkringarna under flera år genererat miljardöverskott. Pengar som alliansen sedan tagit och använt till skattesänkningar för dem som har jobb och är friska.
De flesta av de fattiggjorda är kvinnor. Många av dem är idag beroende av makens eller en annan släktings inkomst. Andra tvingas ta ut ålderspension i förtid och riskerar därmed att bli “fattigpensionärer”. Det är sanneligen lätt att hålla med Yonna Waltersson på Dagens Arena om att sjukförsäkringsfrågan borde vara en av valets huvudfrågor.
Samtidigt har nog många av oss svårt att hantera sjukförsäkringsfrågan. Visst är det lätt att förtränga hela problemkomplexet. Frågan är ångestskapande, inte minst för att den ligger så nära det som oroar oss allra mest. Nämligen att vi själva, någon anhörig eller någon vi känner ska bli allvarligt sjuk. Samtidigt gör detta att när sjukförsäkringsfrågan i media kopplas ihop med någon av kött och blod, som vi kan identifiera oss med, får frågan en oerhörd genomslagskraft.
Ett exempel på detta är den betydelse som den allvarligt sjuka Annica Holmquist kom att spela i förra riksdagsvalet. Den diskussion som följde i spåren av det omänskliga regelverket, som Annicas svåra situation synliggjorde, gynnade de rödgröna partierna och missgynnade i motsvarande grad alliansen. Statsvetaren Nils-Eric Hallström anser till och med att alliansen förlorade sin egna majoritet i förra valet på grund av just sjukförsäkringsfrågan (Se Världen idag, 3 november 2010).
Utifrån ett fackligt perpektiv känns det viktigt att lyfta fram denna fråga, inte minst för att det i första hand är LO-förbundens medlemmar som drabbas av dagens orimliga och omänskliga sjukregler. Därför har LO nyligen tagit fram en “vitbok i sjukförsäkringsfrågan“, som på enkel vardagssvenska beskriver vad som hänt och vilka de stora problemen i sjukförsäkringen är. LO har dessutom arbetat fram ett eget åtgärdprogram, som mera i detalj stakar ut hur vi kan bygga upp en rättssäker och långsiktigt hållbar sjukförsäkring.
Sjukförsäkringsfrågan har ju hittills knappast inte varit någon av alliansens “vinnarfågor”. I en nypublicerad rapport från LO, Bristande tilltro – svenska folket om sjukförsäkringen, framkommer att 44 procent av svenskarna har fått ett minskat förtroende för regeringen enbart på grund av de sjukregler man genomdrev sommaren 2008. Bland dem som någon gång under året varit sjukskrivna har ännu fler påverkats negativt: 61 procent.
Det är nu hög tid att – i likhet med Yonna, Ingela och Monika – lyfta sjukförsäkringsfrågan högre upp på den politiska dagordningen. Sjukförsäkringsfrågan tydliggör att politik inte är någon ball och trendig grej, utan för de flesta av oss en livsnödvändighet. Låt oss ta politiken på allvar i valet den 14 september! Gå och rösta och rösta för ett byte av såväl regering som politik!
*******************************************
Läs också: Martin G Moberg, Lisbeth Forsberg, LO Västsverige, Ofärdsland, Daniel Swedin, Kommunalarbetaren, Kollega, Arbetet, Anna-Karin Mattsson och Tony Johansson
