Visst är det bra att regeringen slopar den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och att man aviserar en ökad satsning på mer individanpassad rehabilitering.
Samtidigt var det en besvikelse att man inte orkade höja inkomsttaken i sjukförsäkringen. Det innebär att alla med en inkomst över 27 750 kr/mån, idag snart hälften av löntagarna, inte får hela sin inkomst försäkrad. Detta är naturligtvis ett stort problem, inte minst ur legitimitetssynpunkt. Men utmaningarna rörande de sjukas inkomstskydd stannar inte där…
Jag har exempelvis tidigare skrivit om vilka skillnader som uppstått i inkomst främst till följd av alliansens skattepolitik. Genom att sänka skatten för alla utom dem som är sjuka, arbetslösa eller pensionärer har alliansregeringen medvetet vidgat klyftorna i vårt samhälle. Tanken bakom detta är att öka ”drivkrafterna till arbete” genom att sätta en ekonomisk press på dem som står utanför arbetskraften.
Konkret innebär detta att en byggnadsarbetare eller sjuksköterska i en genomsnittlig svensk kommun som tjänar 27 000 kr/mån går miste om drygt 5 800 kr/mån vid sjukdom (se nedanstående uträkningar). Den sjukskrivne betalar då ca 6 procent mer i skatt än sin friske kollega som tjänar lika mycket.
Dessutom går den sjuke miste om en dagsinkomst den första sjukskrivningsmånaden pga karensdagen. Det innebär att den sjuke får ut mindre än 14 000 kr i disponibel inkomst den första sjukskrivningsmånaden, vilket innebär en minskning av inkomsten med åtminstone 6 700 kr/mån.
Tittar man på hur sjuktalen ser ut i landet kan man konstatera att de följer ett tydligt klassmönster. På orter där det finns mycket arbetarklass, tunga kroppsarbeten och stressiga och belastande jobb inom vården och omsorgen, där är också sjuktalen som högst. På dessa ställen betalar man också i regel en högre kommunal skatt. Lägst sjuktal har man i de moderatstyrda lågskattekommunerna, så som exempelvis Täby och Danderyd.
Detta innebär konkret att en byggjobbare eller sjuksköterska i Borlänge eller Ockelbo med en sjukpenning på 20 952 kr/mån betalar 6 484 kr i skatt, vilket motsvarar ca 30,9 procent i skatt (se skattetabell 34, kolumn 5). Byggjobbaren och sjusköterskan betalar då en lika stor andel av sin inkomst i skatt som en frisk läkare i Täby (Tabell 29, kolumn 1) som tjänar ca 52 000 kr/mån.
Täbyläkaren i exemplet ovan har alltså en årsinkomst på (12 x 52 000) på ca 624 000 kr/år, vilket kan jämföras med den sjukskrivne byggnadsarbetaren eller sjuksköterskan i Borlänge eller Ockelbo (12 x 14 840) som ligger på ca 178 000 kr/år. Ändå betalar de en lika stor andel av sin inkomst i skatt.
Så ojämnt fördelas alltså skattebördan i detta land idag, allt beroende på om du är sjuk och var i landet du bor. Att minska på dessa skillnader, mellan sjuka och friska och dessutom jämna ut förhållandena så att bostadsort inte avgör hur väl skyddade vi är vid händelse av sjukdom, är en framtida politisk utmaning som måste tas på största allvar – i synnerhet för en regering som säger sig tro på ett progressivt skatteuttag.
Det kommer antagligen att ta ett antal budgetar att minska och sluta dessa orimliga sociala klyftor. Inte desto mindre är det viktigt att en regering som lyfter fram jämlikhetstanken högst på dagordningen klargör situationen och inte skyggar inför uppgiften.
**********************************************
Frisk byggjobbares månadsinkomst
Inkomst före skatt: 27 000 kr/mån
Skatt (skattetab. 32, kolumn 1): 6 268 kr/mån
———————————————————————–
Inkomst efter skatt: 20 732 kr/mån
Sjuk byggjobbares månadsinkomst:
Inkomst före sjukdom: 27 000 kr/mån
SGI (0,97 x 27 000): 26 190 kr/mån
Sjukpenning (0,8 x 26 190): 20 952 kr/mån
Skatt (skattetab. 32, kolumn 5): 6 112 kr/mån
———————————————————————-
Sjukpenning efter skatt: 14 840 kr/mån
Skattetabeller för beräkning av preliminär A‑skatt 2014
