Med en glimt i ögat brukar jag ibland presentera mig själv som en tornedaling i förskingringen. Ibland när jag träffar skånska vänner brukar jag, som den förre norrbottniske landshövdingen Ragnar Lassinantti, säga att om ni påstår att jag bryter på finska då påstår jag att ni bryter på danska. Lite skämtsamt brukade Lassinantti sedan lägga till att Tornedalen faktiskt tillhört Sverige långt innan den 26 februari 1658, när Danmark i freden i Roskilde lämnade över Skåne till Sverige.
Nu förstår jag att sverigedemokraten Björn Söder, med sitt uttalande nyligen i en längre DN-intervju om bland annat “tornedalsfinnar”, själv föredrar att bli kallad för “skånedansk”. Detta kommer jag naturligtvis att respektera. Så länge Söder fortsätter att tala om ”tornedalsfinnar” kommer jag att kalla honom för ”skånedansk”. Allt annat vore ju ologiskt.
Söders DN-uttalanden innehöll tyvärr också en hel del andra mera skrämmande inslag. Dessa tankar är dessutom inte formulerade av vem som helst och då handlar det inte enbart om att han är riksdagens andre vice talman. Att han har ett stort inflytande inom SD råder inget tvivel om. Ofta brukar han lyftas fram som en av Sverigedemokraternas chefsideologer.
Björn Söder tillhör ett gäng pojkar från de södra delarna av landet som i sin ungdom gick in i det då öppet uttalat nazistiska/fascistiska Sverigedemokraterna, ett parti med rötterna i Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och Bevara Sverige Svenskt (BSS). Vi har här att göra med ett parti som så sent som för åtta år sedan hade den internationellt kända fascistsymbolen, den ”flammande facklan”, som partiemblem.
Söders uttalande om judar, araber, samer och tornedalsfinnar i DN var knappast någon felsägning eller feltolkning av journalisten. Söder hade dessutom möjlighet att granska och godkänna texten innan den pulicerades, vilket han också gjorde.
Studerar man SDs partiprogram ser man att de, i likhet med en rad fascistpartier i Europa, strävar efter att skapa ett land där etniskt ursprung glider in i begreppet nation. Ett land där Zlatan, Börje Salming, Mikael Niemi, Loreen o många fler inte är riktiga svenskar. De reduceras till andra klassens medborgare. Orsaken är att de anses tillhöra andra “nationer” än den svenska, till skillnad från Söder och hans skånedanska vänner i SD. Det var detta Söder försökte förklara för oss i söndagens DN.
Söder har redan tidigare tydliggjort var på den politiska skalan man bör placera in Sverigedemokraterna. Den 18 september i år deltar Björn Söder exempelvis i en debatt med Fremskrittspartiet och Höyre i norska NRK. Fremskrittspartiets (Frp) slutsats om Söder och SD blir att de är “sådd i brun jord med bruna rötter” (5.10 min in i den länkade filmen). Söder kallar för sin del både norska Höyre och Frp för “vänsterextremister”, vilket i sig säger en hel del om Söder själv och om SD. Men detta reser även frågan om var de svenska borgerliga politikerna finns i den nu pågående debatten om SD och deras agerande och ständigt återkommande demokratiska fadäser.
Man kan bara hoppas att de borgerliga partiernas tystnad inte beror på att de i framtiden ser SD som ett stödparti till en alliansregering. Oron för detta är långt ifrån obefogad, inte minst med tanke på KDs märkliga utspel om en skärpt flyktingpolitik och de därpå följande applåderna från SDs partiledare Mattias Karlsson. Om KDs förslag blev alliansens flyktingpolitik sade sig Karlsson till och med vara villig att aktivt stödja en alliansregering, dvs att mera formellt inta rollen som så kallat stödparti. Ett sådant agerande skulle visserligen vara att löpa vidare i tangentens riktning, eftersom SD hittills stött alliansen i nio fall av tio i riksdagen.
Vid den senaste budgetomröstningen röstade SD på alliansens budget, vilket tydligt visat att den mjuka välfärdsretorik de förde fram i senaste valet enbart var läpparnas bekännelse. Vad det handlar om är ett extremt parti som absolut inte ligger “i mitten” utan långt ut på ytterkanten till höger, även om de genom en skicklig retorik uppenbarligen fått en förmodligen inte obetydlig del av sina väljare att tro att de med en röst på SD får ”gammal hederlig sossepolitik” + en hårdare flyktingpolitik. Men så är det inte.
Det vi nu får på välfärdsområdet, pga SDs agerande i riksdagen, är istället en hård borgerlig politik med fortsatta skatteklyftor mellan sjuka, arbetslösa, pensionärer och löntagare. Vi tvingas fortsätta leva med orimliga och omänskliga utförsäkringar av svårt sjuka och en söndertrasad a-kassa. Dessutom går vi miste om nödvändiga förstärkningar av såväl äldreomsorgen, arbetsmiljön som infrastrukturen.
Söders och SD-politikernas retorik om vikten av att “ta seden dit man kommer” klingar dessutom falskt. Detta gäller uppenbarligen för alla andra, utom för SD själv. Att SD så fort de får chansen bryter mot praxis (seden), nu senast vid budgetomröstningen i riksdagen, tycks varken bekymra dem själva eller borgerliga media. Enligt mannen bakom de nuvarande budgetreglerna, Per Molander, är dock SDs agerande vid senaste budgetomröstningen exceptionellt.
Nästa gång den skånedanske sverigedemokraten Björn Söder riktar sitt pekfinger mot invandrare, samer, judar och “tornedalsfinnar” – och talar om att de bör rätta sig efter svenska seder – glöm då inte bort att hans tumme pekar tillbaks på honom själv.
SD har i princip tagit hela riksdagen som ”gisslan”, när de hotar med att rösta mot varje regering som inte dansar efter deras pipa i invandringsfrågan. Så här har inget annat svenskt parti gjort tidigare. Detta är också den främsta orsaken till att statsminister Löfvén till slut inte såg någon annan utväg än att utlysa nyval.
Vi får nu arbeta för att väljarna den 22 mars nästa år står upp för den svenska modellen – känd för den omfattande generella och jämlikhetsinriktade välfärdspolitiken, den höga fackliga organisationsgraden, pluralismen, toleransen och öppenheten mot omvärlden. Som en konsekvens av detta bör vi förpassa SD dit där de hör hemma: till den svenska idéhistoriens soptipp!
Men innan dess hoppas jag ni får en riktigt god jul och ett gott nytt år! 🙂
*******************************************
Läs också: I dagens Dagens Arena skriver jag och Jonathan Schauman om ohälsoutvecklingen, Hela Hälsningland analyserar KDs utspel i flyktingfrågan, Läs mer om SDs olika partisymboler här, Omtalat.nu om nio saker Björn Söder fört fram, Följ också Uffe Lundells bloggande, Gabriel Byströms tankar om Sverigedemokraterna, Kent Werne i Dagens Arena om de växande klassklyftorna, Martin Klepke (Arbetet) analyserar läget före valet,
