Idag kan en gravid som har ett fysiskt påfrestande arbete beviljas graviditetspenning, dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse (d.v.s. från och med den sjunde graviditetsmånaden). Men om förvärvsarbetet innehåller risk för skadlig inverkan på kvinnans hälsa, graviditeten eller fostret gäller inte denna tidsgräns.
I går kom Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) med en mycket intressant rapport, där man kritiserar den bedömning som görs på Försäkringskassan (FK) som ligger till grund för rätten till graviditetspeng. ISF anser att FK i sin bedömning av arbetsförmågan inte tar tillräcklig stor hänsyn till de särskilda besvär som kvinnan har. Hälften av alla kvinnor som ansöker anger att de har besvär som gör det tyngre att arbeta. Men i två tredjedelar av avslagen i sådana ärenden säger FK att ingen hänsyn tagits till dessa.
”– Det innebär att bedömningen av vad som är ett fysiskt påfrestande arbete blir för snäv”, säger Nina Karnehed, en av ISF-rapportens författare. Det är viktigt att FK tar hänsyn till att exempelvis foglossning kan göra kvinnans arbetsuppgifter tyngre. Samma arbetsuppgifter kan vara olika tunga för olika kvinnor, beroende på kvinnans förutsättningar. ISF anser sammantaget att FKs styrning av tillämpningen inte är effektiv och att uppföljningen av hur reglerna tillämpas är otillräcklig.
Ofta kan två kvinnor i samma yrke och i likande situation, vilket tydligt framgår av en artikel i dagens Metro, få två helt olika besked från FK. Inte minst för LO-förbundens kvinnor och deras familjer kan gränsen mellan ett bifalls- och ett avslagsbeslut framstå som svårförtåelig. Även ISF pekar på denna rättsosäkerhet, där liknande fall bedöms olika pga det otydliga regelverket.
Här borde det vara relevant, anser jag, att fundera över om det verkligen behövs en särskild arbetsförmågeprövning från FKs sida efter den sjunde graviditetsveckan. Som jag ser det borde det räcka med att den gravida själv bedömer det som riskabelt eller besvärande att försätta jobba efter den sjunde graviditetsmånaden, för att FK ska bevilja graviditetspeng. Att ytterligare överpröva detta är knappast motiverat. Ett enklare förfaringssätt där man utgår ifrån den gravidas egen bedömning skulle definitivt vara resursbesparande, inte minst då en hel del av de administrativa kostnaderna skulle kunna kapas. Dessutom skulle detta leda till en betydligt rättssäkrare behandling.
Det är bra att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll håller dörren öppen för att det kan bli en ganska snabb justering av regelverket i denna fråga. Inte minst är en lagstiftningsförändring motiverad av att, precis som ISF påpekar i sin rapport, arbetslivet har förändrats sedan 1980-talet exempelvis när det gäller långa arbetsdagar, osäkra anställningar, skiftarbete och psykiskt ansträngande jobb. Dessutom har jag svårt att se varför denna lagjustering inte skulle kunna vinna stöd även på den andra sidan av blockgränsen…
***************
Läs också: Karin Pettersson i Aftonbladet om att Stefan Löfvens jobb visserligen är att kompromissa. Men samtidigt finns det en punkt där han måste säga att nej, detta är inte längre min politik, Anna Dahlberg i Expressen som föga förvånande anser att den rödgröna regeringen underpresterat på nästan varje punkt, Karin Wallin i Arbetet om lycjka och lyckoforskning, Martin Klepke om det svenska tågfiaskot och EU, Håkan A Bengtsson I Dagens Arena om spelet kring budgetomröstningen, Ole von Uexkull, Right Livelihood Award Foundation om att ge Snowden behöver ett visum och ett skydd mot utlämning till USA. Ali Esbati om det inte är lyckat om en svensk socialdemokratisk minister är otydlig när det gäller arbetarrättigheter och framstår som ambassadör för affärsintressen i EU och USA, Linnea Swedenmark i NSD om risken att dö på jobbet, Robert Sundberg i Dala-Demokraten om ansvarslösheten på den borgerliga siadan och Göran Greider om att Alliansen gett SD möjlighet att utlösa en regeringskris.
