Nu pågår intensiva förhandlingarna i Bryssel. På ena sidan förhandlingsbordet sitter arbetsgivarna i Europa och på andra sidan finns en samlad europeisk fackföreningsrörelse, representerad av ETUC (EFS).
Resultatet kommer att presenteras i sociala dialogens arbetsprogram. Målet med förhandlingen är att parterna ska enas om lösningar till Europas höga arbetslöshet, krympande ekonomier och sociala utslagning.
Som en följd av de senaste årens obevekliga åtstramningspolitik har villkoren och situationen för många av Europas arbetare kraftigt försämrats. Fackliga rättigheter kränks dagligen samtidigt som nationella avtal om pensioner och andra villkor har brutits. Den finansiella nedgången 2008 har förvandlades till en ekonomisk och social kris. Med nära 25 miljoner arbetslösa kvinnor och män och 5,3 miljoner unga arbetslösa krävs en ny färdriktning.
Därför är det nu oerhört viktigt och avgörande att den sociala dialogen – relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden och regeringarna, åter stärks, respekteras och får inflytande.
De fackliga kraven är tydliga och enkla. Jämställdheten måste stärkas, arbetslösheten brytas, arbetsmiljön förbättras och utbildning i arbetet måste vara en självklar rättighet för alla för att möta en allt hårdare konkurrens. För att parternas överenskommelser ska få verklig effekt i människors vardag krävs dessutom bindande åtgärder för att medlemstaterna ska införa dem nationellt.
Arbetsgivarna och facken är överrens om att problemen i Europa är många och att arbetsmarknaderna inte fungerar. Lösningarna ser däremot helt olika ut. Förslag om kraftfulla offentliga investeringar, utbildning och bättre utformat social skydd viftas bort av arbetsgivarna. Istället ställs krav om reformer för ökad flexibilitet, reformer för fler otrygga anställningar och reformer som ökar arbetsgivarnas makt.
Det går inte att förbättra och stärka den sociala dialogen på Europiskt eller nationell nivå om inte parterna på arbetsmarknaden är aktivt involverade. I Sverige fungerar parts dialogen, men efter åtta år av borgerligt styre har relationerna med regeringen blivit allt sämre. Den förre moderate statsministern Fredrik Reinfeldt, bemödade sig aldrig ens med att besöka LO. Förhoppningarna på den nya regeringen är därför mycket stora om att åter få en välfungerande dialog. Det är däremot något som många av de europeiska länderna och dess arbetare inte kan se fram emot. Istället möts de av en arbetsmarknad som är allt tuffare där arbetstagarnas inflytande och villkor får stå tillbaka
Om några veckor kommer Europakommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att bjuda in regeringar, arbetsgivare och fackliga företrädare för att åter lansera den sociala dialogen. Då avgörs om den ska stärkas genom att ställa sig på arbetstagarnas sida eller om det blir en fortsättning på de senaste årens ursinniga reformer som riskerar att splittra Europa.
