I morse var det verkligen måndagmorgon. Helgen var obevekligen slut. Regnet öste ner. På väg till jobbet såg jag massor av krökta ryggar vandra förbi.
Jag försökte trösta mig med att jag fått privilegiet att arbeta i den organiserade arbetarklassens tjänst. Facket behövs ju för att skapa ett samhälle med så få krökta ryggar som möjligt och med fler uthärdliga måndagsmorgnar. Det är faktiskt en del av meningen med fackföreningen. Men regnet får vi nog tyvärr lära oss att leva med… 🙂
Igår avslutades också S-kongressen. Nu gäller det för s-ledningen att växla över från ord till handling. Då räcker det inte med glättig retorik. Det krävs en progressiv reformpolitik. En hel del utmaningar väntar. Här är bara ett litet axplock, utifrån min horisont som facklig välfärdsutredare:
- Klass- och könsmaktsorättvisorna måste minska.
- Den ekonomiska och sociala jämlikheten måste öka.
- Arbetslösheten måste pressas ner, sysselsättningen öka och fattigdomen utrotas.
- Inflytandet över arbetsvillkoren måste öka för dem som jobbar.
- Miljö- och klimathoten kräver ett mer hållbart samhälle.
- Utbyggd välfärd och social trygghet måste tillåtas stärka vår konkurrenskraft.
- Vinstdriften i välfärden måste stoppas.
- Skolan måste bli bättre på att förmedla kunskap till ALLA, inte bara några.
- Matchningen på arbetsmarknaden, mellan jobb och kompetens, måste förbättras.
- Anställningstryggheten måste öka. Bort med allmän visstidsanställning.
- Vi måste kunna känna trygghet, även om vi drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.
- FAS 3 och utförsäkringarna av sjuka måste upphöra.
- Individuellt skräddarsydd rehabilitering och stöd till omställning måste vara en självklarhet för dem som behöver det.
- Arbetslivet måste bli rymligare och bättre ta tillvara på vår faktiska arbetsförmåga.
- Arbetsgivarna måste bli bättre på att förebygga ohälsa och anpassa arbetet efter de förutsättningar de anställda har.
- Sjuka, arbetslösa och pensionärer ska inte straffbeskattas.
- Välfärden måste få mer resurser. Den som vill jobba heltid ska ha rätt att göra det.
- Tågen måste börja gå i tid och fler hyresrätter måste byggas.
- Landsbygden måste, genom en vassare och mer genomtänkt regionalpolitik, ges bättre förutsättningar att växa.
- De som kommer hit på flykt undan förtryck och krig måste få ett bättre stöd att komma in i samhället och ut på arbetsmarknaden.
- Sverige måste tydligare ge röst åt och stödja dem som förtrycks och lider under diktatur och fattigdom i världen.
Många “måsten” blev det och fler finns det. Efter drygt åtta år med Reinfeldts och Borgs allians saknas det sannerligen inte utmaningar.
Nu är det dags för en politik som inte väjer för utmaningarna eller försöker skyla över dem med fyndig konsultretorik. Ytterst handlar det om att skapa ett samhälle med så få krökta ryggar som möjligt och fler uthärdliga måndagsmorgnar. Ett samhälle där fler kan förverkliga sina bästa stämningars längtan. Om S har den politiska viljan och den reformistiska kompetensen som krävs för att leva upp till detta återstår dock fortfarande att se…
