Klasskillnaderna i vårt land ökar. Detta avspeglas allt oftare i våra leenden. När tandhälsan förbättrats för genomsnittssvensken är tandhälsan oförändrad eller till och med försämrad för socioekonomiskt utsatta grupper. Fattiga äldre, personer med funktionsnedsättning, låginkomsttagare och deras barn halkar efter genomsnittet. Detta är den samstämmiga bilden som tecknas av dem som seriöst och förutsättningslöst granskat den svenska tandvården. Det är med andra ord hög tid att se över systemet. Som ett första steg bör regeringen vidta ett antal akuta åtgärder.
Uppenbarligen har de reformer som genomförts de senaste åren inte lyckats motverka denna utveckling. Dessutom visar Riksrevisionen och andra som granskat alliansens tandvårdsreform att den är kostnadsdrivande. Problemen har inte enbart att göra med att privata vinstdrivande aktörer försöker öka sina vinstmarginaler.
Folktandvården har, på vissa ställen i landet dessutom infört bonusprogram, där tandläkarna premieras om de gör vinst/överskott. En del landsting har dessutom bolagiserat Folktandvården. Dessa bolag (Folktandvården AB) ska nu konkurrera på i princip samma villkor som vinstdrivande bolag.
Uppenbarligen är trösklarna till tandvårdsmottagningarna idag allt för höga för många. Subventionsgraden behöver öka för att fler ska fås att besöka tandläkaren. Samtidigt måste det skapas förbättrade incitament, både hos de privata och offentliga aktörerna, att inte sälja på de enskilda tandvårdsinsatser som inte är motiverade utifrån tandhälsosynpunkt. Därför bör regeringen snarast, genom en rimlig prisreglering och ökad kontroll av hela tandvårdssektorn, se till att marknadsgeschäftet inte tillåts äta sig längre in i våra munnar.
En fördjupad analys och större långsiktiga systemförändringar behövs. Med för att inte situationen inte ska förvärras krävs det också akuta åtgärder reda nu. LO har därför tagit fram en reformstrategi som kan genomförs redan under denna mandatperiod.
1. För att motverka ekonomiska incitament som är kostnadsdrivande bör en prisreglering och en effektivare kontroll av tandvårdsektorn tas fram.
2. Det allmänna tandvårdsbidraget bör göras om till ett generellt stöd lika för alla och höjas, från dagens 150 och 300 kronor till förslagsvis 400-500 kronor för alla.
3. Det särskilda tandvårdsstödet bör höjas, från dagens 600 kr till förslagsvis 700-800 kr.
4. Högkostnadsskyddet måste förbättras och utformas så att det i högre utsträckning stimulerar fler att uppsöka tandvården. LO föreslår en statlig subventionering redan från första kronan. Exakt procentuell nivå på denna subvention och var brytpunkterna mellan olika subventionsgrader ska läggas bör närmare analyseras.
5. Information om stöd och hjälp med munhygienen måste förbättras och ska vara en självklar del av omvårdnaden om de äldre.
Det kommer naturligtvis att krävs fortsatta analyser, inte minst när det gäller de ekonomiska avvägningar som måste göras i relation till andra angelägna politiska reformer. Men LO kan aldrig acceptera att vår klasstillhörighet tillåts avspegla sig i vår tandhälsa och i våra leenden. Sverige borde kunna bättre!
