I Aftonbladet skriver Lisbeth Forsberg och Carina Wellton från Solrosuppropet klokt om hur cyniskt extremhögern agerar: ”Det görs alltså försök att ställa olika grupper mot varandra, att skapa motsättningar genom att få oss in i ett tänkande om ’vi och dom’. Vi går inte på det och talar ofta om /…/ att vi som sjuka vägrar vara ett slagträ i den debatten. Vi väljer att se vilka politiska beslut som satt oss i den situation vi är, vad som skapat de klyftor som bäddar för rasism.”
Precis! Detta förtjänar att understrykas och uttalas rakt och tydligt. Den som röstar på Sverigedemokraterna (SD) får inte bara en hård flyktingpolitik utan också en hård högerpolitik på välfärdsområdet, vilket konkret innebär att i princip alla de där förbättringarna av sjukförsäkringen och a-kassan som LO arbetar för fryser inne. Något som tydliggjordes när SD, genom sitt taktiska trixande, försökte fälla den rödgröna regeringen vid årsskiftet.
Med sitt agerande har SD visat att de egentligen struntar i de utförsäkrade och i välfärden. SD prioriterar ensidigt “invandrarfrågan”. Alla problem relateras till och förklaras av det de kallar för ”massinvandringen”.
SD är ett fanatiskt enfrågeparti som absolut inte ligger “i mitten” utan långt ut på ytterkanten till höger, även om SDs ledning genom en skicklig retorik uppenbarligen fått en del att tro att de med SD får en “socialdemokratisk välfärdspolitik + en hårdare flyktingpolitik”. Vad det istället handlar om är att SD tillsammans med alliansen systematiskt omfördelat och tagit pengar som, via de sociala avgifterna, är avsatta till exempelvis sjukförsäkringen och sedan använt dem till att finansiera jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar. De tar från fattiga och sjuka och ger till friska och rika.
SD ställer dessutom cyniskt och medvetet olika utsatta grupper mot varandra, exemeplvis sjuka mot flyktingar. Taktiken är inte ny. Den tillämpas också av diverse rasister och högerextremister i andra länder. Motsättningarna ökar och klassklyftorna vidgas med den typen av politik.
Det är alltså inte bara SDs flyktingpolitik som är hård. Det en SD-väljare får är en hård och omänsklig politik rakt igenom – med exempelvis resursbrist i kommunsektorn, fortsatta utförsäkringar och söndertrasad sjukförsäkring och a-kassa. Hittills har exempelvis ca 100 000 utförsäkrats enbart på grund av den bortre tidsgränsen (stupstocken) i sjukförsäkringen. Den som har otur och drabbas av sjukdom eller arbetslöshet kommer att fortsätta tvingas hanka sig fram på en nivå som ofta ligger under existensminimum. Om SD får bestämma. Det är en politik som inte bara missgynnar LO-förbundens medlemmar, utan också sliter isär samhället och skapar en ojämlikhet som i längden undergräver tillväxtförutsättningarna.
Lisbeth och Carina avslutar artikeln med orden: ”Påtala fel och brister, gör det ofta och högljutt men använd inte oss i ekonomiskt svaga grupper som slagträ i den debatten. Ta i stället reda på vilka politiska beslut som resulterat i vad. Rikta blicken mot dem som gynnats av växande klyftor – inte mot dem som nu flyr för sina liv. Och minns att Sverige aldrig varit så rikt som nu. Det är fördelningen som är problemet, inte resursbrist.”
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Att rasister ofta använder sjuka och arbetslösa som slagträn i den politiska debatten, inte minst i sociala medier, är en cynism som måste synliggöras och bekämpas.
*******************
