Attacken mot fackligt aktiva i Guatemala har pågått i flera år och morden och våldet bara fortsätter. I fredags mördades Silvia Marina Calderon Uribio, ordförande i ett av Guatemalas offentliga fack. Hennes enda strävan var att hon ville försvara rätten till ett anständigt liv för sig själv och för sina medlemmar. Silvia Marina Calderon Uribio är bara en av alla de som har mördats eller utsatts för våld riktat mot fackligt aktiva i Guatemala.
LO har tillsammans med andra organisationer de tre senaste åren bedrivit ett utvecklingsprojekt i Guatemala med syfte att tvinga landets regering att ta ansvar för våldet mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vid ett möte i förra veckan med Guatemalas vice arbetsmarknadsminister i den nyvalda regeringen, Guillermo Gándara Espino, blev det tydligt att det tyvärr inte bara saknas en politisk vilja och insikt utan också en förmåga till de förbättringar som krävs.
Facken i Guatemala ser som sin främsta uppgift att bekämpa den enorma ekonomiska ojämlikhet som råder. Ur fattigdomen skapas en social oro med en ökad risk för konflikter. I Guatemala bär fattigdomen oftast ansiktet av kvinna; en kvinna från en av landet många ursprungsbefolkningar och det är för det mesta alltid de som har minst marginaler i sin vardag som är de mest sårbara.
Guatemala har hittills haft en ekonomisk tillväxt på fyra procent per år under de senaste 15 åren, trots det har fattigdomen ökat dramatiskt under samma tid. De rika blir allt rikare samtidigt som en stor del av befolkningen lider allt mer av fattigdomens konsekvenser. Inkomstskillnaderna är gigantiska. Landet har trots sin positiva ekonomiska utveckling inte lyckats klara milleniemålen om minskad fattigdom.
ILO har återigen riktat mycket skarp kritik mot Guatemala och har nyligen lämnat en åtgärdsplan för regeringen att anta och leva upp till. Planen handlar bland annat om att respektera rätten för individen att engagera sig fackligt, kollektiva förhandlingar, samt att följa ratificerade ILO – konventioner. Den nya regeringen med Jimmy Morales som president välkomnar ILOs åtgärdsplan, samtidigt som regeringen vill tvinga ned lönerna i offentligsektor till under 40 procent av minimilönen och minska möjligheten för facken att förhandla kollektivt – paradoxen är total. Inte nog med det, Guatemalas regering vägrar också konsekvent att svara på frågan om hur åtgärdsplanen ska införlivas i landets dagliga politik.
Landets fackliga organisationer blir allt mer frustrerade. ILO har också uppmanat Guatemala att stoppa våldet mot fackligt aktiva. Ett protokoll har tagits fram tillsammans med polis och åklagarmyndigheten. Men regeringen förhalar och försenar processen – skyddet uteblir, vilket Silvia Marina Calderon Uribio bittert fick betala med sitt liv.
Idag bedrivs ett intensivt medietryck om att det är kollektivavtalen som bär ansvaret för landets ruinerade ekonomi. Facken saknar resurser och möjligheter att berätta om sanningen – att det är korruptionen och företagens extrema vinster som har urholkat landets ekonomi.
Guatemala fungerar allt mer som avskräckande exempel på vad som sker när den råaste formen av nyliberal politik ger marknadskrafterna total frihet och ingen hänsyn tas till grundläggande mänskliga rättigheter. I mars kommer Guatemalas fall återigen upp på ILOs styrelsemöte, förhoppningen är att ILO kommer få utöka sin insats i landet.
Men trots allt hänger inte Guatemalas arbetares framtid endast på ILO, den avgörs ytterst av om alla de modiga människor som väljer att vara fackligt aktiva I Guatemala kan få utöva sitt viktiga arbete utan risk för sina liv – detta viktiga arbete ska vi från Sverige stödja – det är vår skyldighet i solidaritet med alla arbetare inte bara i Guatemala utan också globalt.
